Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörselorgan - Hörselsten, otolit - Hörsholm - Hörsne med Bara - Hörstadius, Sven - Hörup - Hörup, Viggo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖRSELSTEN
tas, och ledar med sitt huvud mot städet. Detta
å sin sida ledar mot stigbygeln, vilkens
basal-del är fästad på det ovala fönstret. Härigenom
bildas en benledning mellan trumhinnan och
snäckans perilymfatiska rum. Spänningen
mellan hörselbenen kan genom några små
muskler ändras. — Mellanörat är hos
däggdjur av i stort samma byggnad som hos
människan. Hos groddjur, kräldjur och fåglar
utgöras hörselbenen av en enda benstav,
colu-me’lla. Fiskarna sakna mellanöra. —
Ytter-ö r a t hos människan består av u t ö r a
(ö ronmusslan) och yttre
hörselgång (fig 1). öronmusslan är en huvudsaki.
av brosk bestående, hudbeklädd trattformig
upptagningsapparat, för ljudvågorna. Den 2—
3 cm långa hörselgången, vars väggar i den
perifera delen utgöras av brosk och i den inre
delen av ben, är på insidan beklädd av hud
med såväl hår som talg- och svettkörtlar, s.k.
öronvaxkörtlar. Trumhinnan, en
cirkelrund bind vävshinna av 1 cm:s diam., utgör
av-gränsningen mot mellanörat och består av
strama bindvävsfibrer, dels utstrålande radiärt
från trumhinnans mitt, dels koncentriskt
ordnade. Den sitter snett infästad mot
hörselgången, så att den främre och undre delen är
förskjuten inåt; dess mittparti är indraget mot
trumhålan av hammarskaftet (fig. 1). —
Ut-öron, som med få undantag finnas endast hos
däggdjur, visa en stor växling i form och
utveckling. Hos vissa däggdjur, som äro
anpassade för ett liv i vatten el. till ett
underjordiskt liv, äro utöronen mer el. mindre
tillbakabildade, alldeles försvunna hos t.ex. valarna
Yttre hörselgång finner man i djurserien först
hos reptilier. T.H-n.
Hörselsten, o t o 1 i t (grek, us, gen. oto’s, öra,
och lithos, sten), äldre, felaktig benämning på
den el. de kalkkroppar, som hos många djur
finnas i de statiska sinnesorganen (förut
kallade hörselblåsor, otocyster); se Statiska
organ. H.W.
Hörsholm, köping i Frederiksborg amt, n.
Själland, 3 km. från Öresund, 22 km. n. om
Köpenhamn; 1,579 inv. (1930). Rester av det
1737—44 uppförda H. (Hirschholms) slott,
ofta använt som kungl. residens. Slottet
ned-revs 1810—12 för att lämna byggnadsmaterial
till Christiansborg. O.P.
Hörsne med Bara, s:n i Gotlands n. hd,
n.ö. om Roma; 36,53 kvkm., därav 36,22 land;
482 inv. (1932; 13 inv. pr kvkm.); 10,36 kvkm.
åker (1927; 28,6 ”/ö av landarealen), 15,70 kvkm.
skogsmark. — Hörsne kyrka visar i tornet och
det rakslutna koret 1200-talets övergångsstil.
Det tvåskeppiga långhuset har gotisk prägel.
Ä portalen finnas intressanta skulpturer, i det
Hörsne kyrka, Gotland.
inre flera medeltida föremål: altartavla,
sak-ristidörrens järnbeslag (av Garwald) m.m. Av
Bara kyrka, uppförd vid en forntida kultplats,
kvarstår en nu konserverad ruin, visande den
typiska gotländska övergångsstilen från
1200-talet. — Pastorat: Dalhem, Ganthem, Halla
och H. m. B., Medelkontraktet, Visby stift.
J.C.;E.W.
Hörstadius, Sven, zoolog (f. 18/2 1898), fil.
d:r vid Stockholms högsk. 1930, docent 1928
och laborator 1932, har i sina arbeten
huvudsaki. behandlat utvecklingsmekanik, ss. i
gra-dualavh. ӆber die Determination des Keimes
bei Echinoderma” (1928). H. har arbetat vid
flera utländska zoologiska stationer; han är en
framstående fotograf och har bl.a. skrivit art.
i ”Sv. turistväsen”. H. är sekreterare i Sv.
naturskyddsföreningen och dess redaktör från
1932. O.C-n.
Hörup, s:n i Ingelstads hd, Kristianstads län,
ö.n.ö. om Ystad; 12,74 kvkm., allt land; 789
inv. (1932), därav 174 i Löderups
municipal-samhälle; 12,n kvkm. åker (1927; 95,i °/o av
landarealen), O,os kvkm. skogsmark. Egendom:
Gyllerup. — Den romanska kyrkan, med brett
västtorn, har om- och tillbyggts samt 1906
restaurerats; långhuset har senmedeltida
tegelvalv. Bland inventarier märkas kyrkklockor
från medeltiden samt en bekant altartavla av
C. Bloch, ”Kristus consolator”. — Pastorat:
Löderup och H., Ingelstads kontrakt, Lunds
stift. J.C.;E.W.
Hörup, V i g g o Laurits Bentheim, dansk
politiker och journalist (1841—1902),
lärareson, blev 1867 cand. jur., var 1873—77
medarbetare i Venstres nya huvudorgan
”Morgen-bladet”, 1881—83 red. och medutg. av detta,
1884 — jämte Edvard Brändes — grundare,
utg. och red. av ”Politiken” (till 1901); med
eminent duglighet och framgång skapade han
åt denna en ledande ställning inom dansk press.
1876—92 medl. av Folketinget, 1878—92 av
finansutskottet (1883—84 ss. ordf.), 1879—92 och
— 831 —
— 832 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
