IAKCHOS betecknar 1 Gotlands län. Om 1. 1, /. 2 etc. ss. förkortade benämningar å sv. inf.-reg. se A r-méns regementen och kårer. W.N. Ia'kchos (grek.; lat. Ia'cchus), grek, myt., binamn till Dionysos (se d.o.), med vilket denne anropades vid de eleusinska mysterierna (se E 1 e u s i s). lalomita [jaTåmitsa], flod i s.ö. Rumänien, upprinner i Transsylvanska alperna och mynnar i Donau strax nedanför Hårsova; 224 km. lång. S. Ia'mblichos, se Jamblichos. Iami'derna, prästsläkt i det forntida Olympia i Grekland, räknade sina anor från lamos, Apollons och Euadnes son, vilken med honung uppföddes av två ormar och senare av Apollon förlänades siaregåva och -ämbete i Olympia. W.N. 1'amos, se lamiderna. Ia'petos, se J a p e t o s. I armén kvarstående officerare, officerare, vilka före 1908 tilldelats fullmakt å grad i armén och i samband med avgång från beställning på stat el. i reserven erhållit tillstånd att t.v. el. på viss tid kvarstå i armén. E.O.B. lasi [jaj], J a s s y, huvudstad i distriktet I. och landskapet Moldau, Rumänien, vid floden Bahlui (till Prut); 102,595 inv. (1930); därav hälften judar). I. är den kommersiella medelpunkten i ett fruktbart åkerbruksområde, är säte för en ortodox metropolit och en romersk-katolsk biskop samt har ett stort antal kyrkor (42 ortodoxa), däribland den rikt utsmyckade De tre heligas kyrka, ett flertal synagogor och univ. (grundat 1860, o. 3,600 studenter). — Huvudstad i furstendömet Moldau 1565—1862. — 1792 slöts i I. fred mellan Turkiet och Ryssland, varvid Ryssland förvärvade kustlandet mellan Bug och Dnejstr. S.;B. Ia'son, se J a s o n. IATA, förk. av International air traffic association (se d.o.). latrofysik, se latrokemi. latrokemi, en medicinsk skola, utformad särsk.i mitten av 1600-talet, lärde, att omsättningen i kroppen ägde rum på gr. av kemiska, fermentativa processer, varvid som slutprodukter bildades ant. sura el. alkaliska ämnen. Utbildades dessa i ett till mängd och beskaffenhet riktigt förhållande, var kroppen frisk; inträdde rubbningar häri, uppkom sjukdom. Behandlingen gick ut på att genom sur, resp, alkalisk medicin förändra den kemiska rubbningen, på samma gång som organismen stärktes genom noggrann och kraftig diet. Samtidigt uppstod den iatrofysiska skolan, som sökte förklara omsättningen i kroppen på mekanisk väg och i utsöndringarna, fram förallt i svettningen, såg den reglerande faktorn i kroppens hushållning. Rubbningar häri framkallade sjukdom, och dessa behandlades huvudsaki. med svettdrivningskurer. Den i a-tromatematiska skolan, som också nu utformades, gick än längre än den förra i uppställandet av fysikaliskt-matematiska förklaringar för kroppens funktioner. T.H-n. latromatematik, se latrokemi. Ib., förk. av ibidem (se d.o.). Ibach [i'baz], Johannes Adolf, tysk pianofabrikant (1766—1848), grundade 1794 en pianofortefabrik i Barmen; firmans namn sedan 1834: Ad. Ibach & Sohn, sedan 1839: Ad. Ibach Söhne, sedan 1862: C. Rudolf & Richard Ibach. I:s sonson Rudolf övertog firman under namnet Rud. Ibach Sohn; den äger 4 fabriker och har förvärvat världsrykte. F.S-l. Iba'dan, stad i Yourubaland, s.v. Nigeria, vid järnvägen Lagos—Kano; 175,000 inv. (med kringliggande åkerbruksbyar 238,000). I. är den största infödingstaden i Afrika och en be tydande handelsplats. Jfr J o r u b a. S. Ibadi'ter, en gren av den muhammedanska sekten charidjiterna (se d.o.), som under första hälften av 700-talet vann stor utbredning, särsk. i s. Arabien och, under benämningen abaditer (se d.o.), i n. Afrika. Mekka och Medina erövrades 747, men snart undanträngdes i. till Oman, där de ännu äro förhärskande och varifrån de utbrett sig till Zanzibar. 1 stå i flera avseenden sunniterna (se d.o.) närs men förkasta idjmä' (se d.o.) och stå i imam-frågan på charidjitisk ståndpunkt. G.O-r. Ibagué [ipa'gä], San Bonifacio de L, huvudstad i dep. Tolima, Colombia, på ö. sluttningen av Centralkordilleran, v. om Bogotå, 30,255 inv. (1928). Export av kaffe, kakao och majs. S Ibaizabel, baskiska namnet på Bilbao. Iba'ner, se D a j a k e r. Ibånez, V. B 1 a s c o-, spansk förf., se Bias c o-I b å n e z. Ibånez del Campo [iQa'näp], Carlos, chilensk diktator (f. 1877), general, blev 1925 krigsminister under presidenten Figueroa. Den permanenta krisen förvärrades genom vanstyre och utbredd korruption, den kommunistiska rörelsen tillväxte, och angrepp riktades mol Chiles oproportionerligt dyrbara krigsmakt: I. tog 1926 armén i försvar och vann denna för sig. Febr. 1927 höll ”den tyste översten”, som I. på gr. av sin förtegenhet kallades, ett tal i kongressen, i vilket han betecknade en stor del av led. som svindlare och rövare; under det tumult, som följde, besattes kongressbyggnaden med militär, I. övertog makten och blev s.å. president. I främsta rummet — 839 — — 840 —