Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ibn Tumart, Muhammad - Ibn Zuhr (Avenzohar), familj - Ibo - Ibrahim I (sultan) - Ibrahim pascha (fältherre) - Ibsen, 1. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSEN
dün, enhetsbekännarna, almohaderna (se d.o.),
som senare underlade sig almoravidernas rike.
Hans lära överensstämde på de flesta punkter
med al-Ascharis (se denna) ortodoxa system
men hade från mutaziliterna (se d.o.)
upptagit bl.a. förnekandet av de gudomliga
attributen och förband härmed även schiiternas lära
om den ofelbare imamen, med vilken han
identifierade sig själv. G.O-r.
Ibn Zuhr, en arabisk läkarfamilj från
Spanien, i Västerlandet kallad Avenzohar.
A b u-l-A 1 a i. Z. (d. 1131) var i
almoravidernas tjänst vid hovet i Sevilla. Där verkade även
hans son A b d a 1-M a 1 i k (d. 1162), den mest
betydande av dem, vars almoraviden Ibrahim
ibn Jusuf tillägnade medicinska arbete
trycktes i Basel 1618, ”De regimine sanitatis”.
Senare gick han i almohadernas tjänst liksom
sonen Muhammad (d. 1199), som var
livmedikus åt Jakub al-Mansur och åtföljde denne
till Marocko. G.O-r.
Ibo, stort sudannegerfolk i s. Nigeria strax n.
om Nigerdeltat och ö. om denna flod. I:s land
är tätt befolkat och först under de sista
årtiondena pacificerat. I. äro därför ännu till stor
del föga påverkade av den europeiska
civilisationen. Jordbruk och insamling av palmolja
äro de viktigaste näringarna. De bebo byar,
bestående av husgrupper, omgivna av
lermu-rar. I. förrätta alltjämt offer i de talrika
templen. Husdjuren, höns och getter, hållas blott
för detta ändamål. Människooffer i förening
med rituell kannibalism ha varit vanliga
ända in i vår tid. Män och gifta kvinnor bära
numera skamkläden, barn och unga flickor gå
helt nakna. Inom i:s skogklädda område har
befolkningen varit splittrad i smärre grupper,
styrda av präster och betitlade män (en
invecklad rangskala finnes), och större stater
som v. om Niger ha ej uppkommit. G.B-r.
Tbrahim I, turkisk sultan 1640—48, broder
till Murat IV. Svag och vek men intresserad
av krigiska företag, började I. 1645 krig mot
Venedig, varvid Candia erövrades. För att
täcka krigskostnaderna utskrev han nya
skatter, blev på gr. härav 1648 avsatt och senare
mördad. G.Jg.
rbrahim pascha, egyptisk fältherre (1789—
1848), son till Muhammed Ali (se denne).
Under sin faders regeringstid var han den
framgångsrike överbefälhavaren för den egyptiska
armé, som nu uppsattes och utbildades efter
europeiska principer. 1818 kuvade han
wah-habiterna i Centralarabien och deltog med
utmärkelse med sin armé 1824—27 på turkisk
sida i grekiska frihetskriget, huvudsaki. för
att öva den för större uppgifter. 1832 ryckte
han så mot turkarna, erövrade Syrien och
in
trängde i Mindre
Asien och
framtvingade freden i Kutahja.
I ett nytt krig
besegrade han turkarna
1839 vid Nisib, och
endast stormakternas
ingripande räddade
Syrien åt Turkiet.
På faderns ålderdom
uppdrogs regeringen
över Egypten åt L,
som emellertid dog
kort därefter. Hans son Ismail pascha blev
Egyptens förste kediv. G.O-r.
Ibsen. 1) H e n r i k I., norsk förf. (20/s 1828
—23/s 1906), f. i Skien. När I. var 8 år, gjorde
fadern, som var köpman, konkurs. Efter
skolgång i Skien fick I. 15 år gammal själv sörja
för uppehället. Han blev apotekareelev i den
lilla kuststaden Grimstad, där han stannade till
1850. Dessa år voro en förnedringstid, som
länge blev ett plågsamt minne för L, som från
barndomen hade starka sociala ambitioner.
Med okuvlig energi studerade han emellertid
på egen hand för att bli student och läkare.
Han läste också skönlitteratur och började i
vers ge uttryck åt sin dystra stämning el. sin
opposition mot omgivningen. Under intryck av
Oehlenschläger, Paludan-Müller, Wergeland
och Shakespeare skrev han 1848 sitt första
skådespel ”Catilina”, vars form var
opersonlig, men vars ämne skulle bli grundtemat för
hans kommande diktning: motsatsen mellan
strävan och förmåga. Det trycktes 1850 under
sign. ”Brynjolf Bjarme”. I april s.å. flyttade
I. till Kristiania för att avlägga studentexamen,
vilket dock misslyckades. Studierna fingo stå
tillbaka för diktarplaner och kamratliv.
Enaktaren ”Kjæmpehöien”, oehlenschlägersk i
motiv och språkform, uppfördes 1850 på
Kristiania Theater. I. övergav nu sin avsikt att bli
läkare och studerade i stället estetik och
litteratur. Hegel och J. L. Heiberg fingo betydelse för
hans dramatik, men framförallt tog han intryck
av den framväxande norska nationalromantiken
och tidens politiska frihetsrörelser. 1851 var han
red. för ”Samfundsbladet” samt medarbetare i
”Arbejder-foreningens blad” och ”Manden”, ett
radikalt satiriskt blad, lett av hans vänner
Botten Hansen och Vinje. Hösten 1851
anställdes I. som dramatisk förf, vid den av Ole Bull
grundade nationella scenen i Bergen, som skulle
motverka det starka danska inslaget i norskt
teaterliv. 1852 gjorde han en resa för praktiska
teaterstudier i Danmark och Tyskland; han
lärde härunder känna H. Hettners ”Das
möderne Drama”, vars opposition mot det scribeska
— 849 —
— 850 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
