ICKE-EUKLIDEISK GEOMETRI förmåga att jaga råttor och möss hålles den ofta tam, nästan som husdjur. H.B-n;H.W. Ichnologi' (till grek, ichnos, spår, och logos, lära), den del av paleontologien (se d.o.), som avhandlar fossila spår (se d.o.). Ichschidi'der, en turkisk dynasti i Egypten (935—969), som härstammade från Muhammad ibn Tughdj al-Ichschid, abbasidernas ståthållare, vilken 935 lösgjorde Egypten från beroende av Bagdad. I:s välde omfattade även delar av Syrien, som dock 944 förlorades till hamdaniden Saif ad-Daula. I Egypten störtades I. 969 av fatimiderna (se d.o.). G.O-r. Ichsell [iksä'1] (senare Ixel), Jakob (1722 —88), studerade i Lund och Köpenhamn, där han i riksarkivet gjorde excerpter ur skånska handlingar och 1752 sammanskrev ”Skånes höfdingaminne” (manuskript i Engeströmska saml., Kungl. bibi.), blev 1753 kungl. pagehov-mästare och höll 1755 på riddarhuset ett tal om sv. statsförfattningens historia, däri vissa uttryck om ”herreregering” o.d. av hattarna ansågos förgripliga, varför I. ställdes inför rätta och av Riksens ständers kommission 1756 dömdes till 4 års landsflykt. Han gick senare i preussisk tjänst, medverkade vid tryckningen av A. Nordencrantz’ ”Swea rikes finanswerk” och var 1766—70 sv. agent i Hamburg. C. IchthalbiTi, Ichtharga'n, se Ichthyol. Ichthyi'sm, förgiftning genom förtäring av fisk, se Matförgiftning. Ichthyo'1, i k t y o 1, Ammo'nii ichthyo'lsul-fo'nas, en svavelhaltig, brunsvart, tjockflytande, vattenlöslig vätska med obehaglig lukt, utgörande ammoniumsaltet av ichthyolsulfon-syra. Råichthyol erhålles genom torrdestilla-tion av bituminös skiffer, som förekommer vid Seefeld i Tyrolen; den erhållna produkten renas med svavelsyra. I. användes mest utvärtes för behandling av hudsjukdomar. — Genom kombination med äggvita erhålles ichthalbin, som användes invärtes som tarmdesinfektionsmedel, och med silver erhålles i c h t h a r g an, specifikt medel mot gonorré. J.H. Ichthyologi' el. iktyologi (till grek, ich-thy's, fisk, och logos, lära), läran om fiskarna. Ichthyolog (iktyolog), fiskkännare, specialist på fiskar. Ichthyo'rnis, släkte av de utdöda tandfåglarna från övre kritan i Kansas, n. Amerika, av ung. en duvas storlek med i tandhålor sittande tänder, bikonkava kotor som hos fiskar, väl utvecklade vingar och bröstkam. O.C-n. Ichthyosauria [-au'-], en utdöd ordn. kräldjur, se F i s k ö d 1 o r. Ichthyo'sis är en hudsjukdom, som börjar i tidigaste barndomen och består av en abnorm förhorningsprocess i huden. I lättare fall är huden torr och spröd, betäckt med fina fjäll, i svårare fall med tjocka epidermisplattor och vårtor. Jfr Hyperkeratos. Wk. Ichthyo'tomi, en grupp paleozoiska fiskar, som i vissa hänseenden erinra om de nu levande hajarna och därför antagits ha genetiskt samband med dem, men beträffande andra synas peka mot benfiskarna. Bäst känd är Pleuraca'nthus, med lång ryggfena, två små analfenor, lång stjärt och pariga fenor, som ha en central axel med strålar på bägge sidor. Huvudet är täckt av ben och har en bakåtrik-tad tagg. Den kunde nå en längd av 2 m. och levde antagl. vid bottnen. N.R-n. Ichthyotoxi'n, se Fiskgifter. Ichthy's (grek.), fisk, förekom ss. livssymbol redan i förkristen tid, och då ordet på grekiska innehöll initialerna till Iesu's Christo's Theu' Hyo's Sote'r (Jesus Kristus, Guds son, Frälsaren), brukades i. ofta, särsk. inom gammalkris-ten konst, symboliskt för Kristusnamnet. Jfr Fiskar, sp. 590, Kristusmono-g r a m och Kristussymboler. W.N. Ichwan as-safa (arab, ichivän as-safä’), ”Renhetens bröder”, kallades ett religiöst-politiskt förbund, som blomstrade i slutet av 900-talet med Basra som medelpunkt. Dess lära var av eklektisk natur med huvudsaki. ismailitiska och gnostiska element och innehålles i 52 avh., rasä’il. G.O-r. Ici [isi'] (fra., av lat. ecce hic, se här), här! kom hit! (tillrop till hundar). Icke-euklide'isk geometri, varje logiskt sammanhängande geometriskt system, som uppbygges med negerande av det euklideiska parallellpostulatet. Redan inom den klassiska geometrien misstänktes detta postulat intaga en särställning inom de geometriska grundförutsättningarna, och otaliga försök ha gjorts, t.ex. av Ptolemaios (87—165 e.Kr.), Proklos (410—485), Nasir ad-Din (1201—74), Wallis (1616—1703) o.a., att bevisa postulatet som logisk konsekvens av övriga axiom och postulat. Ett djupgående resultat betyder jesuiten Sache-ris (1667—1733) undersökning av vinklarna i en fyrhörning, som genom två liklånga, mot basen vinkelräta sträckor uppbyggas på en given rät linje. Möjligheterna, att de båda återstående vinklarna kunna tänkas spetsiga el. trubbiga, svara mot de två nedannämnda typerna av i.g. (Lobatjevskij—Bolyai, resp. Riemann), medan antagandet om idel räta vinklar, vilket Sacheri felaktigt söker bevisa som det enda logiskt rimliga, är likvärdigt med den euklideiska parallellhypotesen. Lambert (1728 —1777) gjorde den viktiga observationen, att negationen av parallellpostulatet skulle sammanhänga med att en triangels vinkelsumma — 857 — — 858 —