Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iddings, Joseph Paxson - Ide - Idé - Ideal - Ideala tal - Idealism - Idealist - Idéassociation - Idédrama - Ideell - Idefjorden - Idéflykt - Idegran, id, tax, barrlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDE
huvudarbeten behandla petrografien, de
erup-tiva bergarterna, deras systematik samt
kemiska och mineralogiska sammansättning.
Allmänt bekanta äro hans läro- och
handböcker: ”Igneous rocks” (2 bd, 1909—13) och
”The problems of volcanism” (1913). K.A.G.
Ide, bruna björnens viloplats under
vintersömnen. För i. kan björnen utgräva en djup
jordhåla, men ofta begagnar han klyftor
mellan klippor och block, ett rotvalv, ett
vindfälle, en yvig slokgran el. ett tätt snår. Ett
öppet, ej övertäckt i. kallas korgide. I. bäddas
med mossa, lav och grenar av gran. Se Brun
björn. F.A.Bn.
Idé (grek, ide’a, jfr Tidos, bild, form), av
De-mokritos använt om (de olika formade)
atomerna, hos Platon det sanna varat, urbilderna för
tingen i sinnevärlden. Idéerna fattas som
ändamål och krafter, vilket särsk. framträder i det
skönas, sannas och godas idéer. Under
bevarande av sammanhanget med Platon har
betydelsen sedermera förskjutit sig i olika
riktningar. Sålunda blev i. längre fram (ss. hos
Descartes och Locke) liktydigt med
föreställning över huvud; jfr ”idéassociation”, ”jag fick
en idé”. Hos Kant betyder i. i strängare
mening ett begrepp om en fullkomlighet, som vi
alltmer kunna närma oss men aldrig uppnå;
sådana i. finnas tre: Gud, odödlighet, frihet.
Företrädesvis begagnas i. numera om
förnuftiga ändamål för vår strävan: ”leva för en
idé”. Jfr Arketyp, Begrepp och E i d o s.
H.L.
Idea’!, det i sitt slag fullkomliga,
mönsterbilden efter vilken vi mäta, förebilden mot
vilken vi sträva. H.L.
Idea’la tal. De algebraiska hela talen (se
Hela tal) kunna i regel icke, till skillnad
från de vanliga hela talen, på ett entydigt sätt
uppdelas i primfaktorer inom ifrågavarande
talkropp (se d.o.), men detta kan ske, om man
utökar talkroppen med vissa, s.k. ideala tal.
H-r.
IdcalFsm, kallas i första rummet den
åsikten, att allting i grunden är immateriellt; så
hos Platon, Leibniz, Berkeley, Boström.
(Platons åsikt kännetecknades dock under
medeltiden som realism, från den synpunkten näml,
att idéerna voro det reala.) Som i. betecknas
också en sådan åsikt som Hegels, enl. vilken
natur och ande stå polärt emot varandra,
varvid alltså även naturen är genomträngd av
ande. Jämte dessa former av en teoretisk
(spec. metafysisk) i. talar man om praktisk
i.: att leva för högre, ideella syften; praktisk
i. kallas även själva åsikten, att förnuftiga
ideal för livet kunna uppställas. Mindre
aktuell är numera motsättningen mellan
este
tisk i. (att idealisera verkligheten) och
realism (att skildra verkligheten, som den är).
Jfr N. F. Biberg, C. J. Boström, W.
Dilthey, E. Goblot. H.L.
Idealist, den som, i den ena el. andra
formen, hyllar idealismen (se d.o.).
Idéassociation [-Jo’n], fil. Om man ser
Sim-mias, kommer man att tänka på Kebes,
emedan de bruka vara i sällskap (alltså på gr. av
beröring i rum och tid); om man ser en bild
av Simmias, tänker man på denne själv (på
gr. av likhet). Berörings- och
likhetsassociation, som Platon med detta ex.
pekat på, torde få anses som de två
grundformerna för association. Man har uppställt
åtskilliga andra, men det göres alltjämt försök
att återföra dessa till de nämnda två, vilka
man också velat reducera till en, vanl. då till
beröringsassociation. Vid dessa andra former
spelar (i förening med beröring el. likhet)
något logiskt förhållande in, ss. kontrast, orsak —
verkan, grund—följd, medel—ändamål. Genom
dylik ”logisk association” blir minnet fastare.
Några mena, att föreställningar stundom stiga
upp i medvetandet utan association; andra
anse, att associationer alltid föreligga, ehuru
omedvetna. — En huvudfråga för filosofien
har varit den, om all enhet i medvetandet har
uppstått genom association (se Hume), el. om
det finns en urspr. enhet mellan
föreställningarna (så Kant). Jfr Association
s-psykologi. — Litt.: A. Herrlin, ”Minnet”
(1909); H. Ebbinghaus, ”Ueber das Gedächtnis”
(1885). H.L.
Idédrama, dramaform, där en idé, en tes
åskådliggöres och symboliseras genom
handlingen och karaktärerna. Ex. Goethes ”Faust”,
Ibsens ”Brand”. Jfr Drama. G.A-m.
Idee’ll, om krafter, åskådningar, strävanden,
som utgå från el. syfta till en idé. — I.
förening, sådan som ej avser ekonomisk
verksamhet (se Förening). — I. mynt, sedlar,
ss. ej varande realiteter.
Idefjorden, no. Iddefjord, fjord på gränsen
mellan Bohuslän och Norge, står genom det
smala Svinesund i förbindelse med Skagerack.
Se kartan vid Bohuslän. J.C.
Idéflykt, psykiatr., sjukligt sinnestillstånd,
varvid föreställningarna avlösa varandra i
jagande tempo och utan logiskt el. sakligt
samband inbördes. Se Sinnessjukdom. —
Litt.: H. Liepmann, ”Über Ideenflucht” (1904).
A.N
Idegran, i d, tax, barrlind, Taxas
bac-ca’ta, av fam. barrträd, underfam.
idegranväx-ter (se d.o.), är den mest bekanta av de o. 8
varandra närstående Taxus-arter, vilka
förekomma i hela n. tempererade området. I. är
— 863 —
— 864 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
