Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ideolog - Ideologi - Ideomotorisk handling - Ideoplastisk handling - Id est - Idestam-Almquist, Bengt - Idgran, -växter - Idio- - Idioblaster - Idiografisk - Idiom - Idiomatisk - Idiom neutral - Idiomorf - Idiopati - Idiopatisk sjukdom - Idiosynkrasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDEOLOG
Ideolog [-lå’g], se Ideologi.
Ideologi’, fil., urspr. lära om
föreställningarna. I denna mening användes ordet av den
franske filosofen Destutt de Tracy, som anknöt
till Condillacs teorier i motsats till
spiritualis-terna Maine de Biran och Royer-Collard. — I
betydelse av opraktisk idealism användes
termen först av Napoleon I. — Ideolog,
idealistisk svärmare, fantast. G.A.
Ideomoto’risk handling, psyk., handling,
utlöst av föreställning. Alla handlingar äro urspr.
oförutsedda instinktrörelser; de kunna bli i.
h. genom att en föreställning blir betingad
reflexretning för rörelsen (Harless,
Thorn-dike). De flesta handlingar bli dock
ideomo-toriska genom anknytning till talet, vars
betydelser bli utlösande moment för rörelsen
(Janet). G.A.J.
Ideopla’stisk teckning kallas i enlighet med
den tyske fysiologen Max Verworns
terminologi den icke längre omedelbara, utan
reflekterande och ej naturalistiska konsten hos
primitiva förhistoriska el. nu levande folk. Jfr
Fysioplastisk teckning. G.B-r.
Id est (lat.), det är, det vill säga. Förk. i. e.
Idestam-Almquist, Bengt, tidningsman,
förf. (f. % 1895), fil. lic. 1921, anställd vid sv.
beskickningen i Ryssland 1917—18, vid sv.
Röda korset i Sibirien och Kina 1918—19,
medarbetar under signaturen Robin Hood i
”Stock-holmstidn.” sedan 1923. I. har utg. flera
arbeten om det moderna Ryssland, ss.
”Sovjet-Ryss-land, industri, handel, koncessionspolitik”
(1923; jämte N. Sehlberg) och ”Landet, som
skall skratta” (1932). T.E-r.
Idgran, -växter, se Idegran, resp. I d
e-granväxter.
I’dio- (grek, i’dios, egen), själv-, egen-.
Idiobla’ster, enstaka el. till små grupper
förenade celler, vilka med hänsyn till byggnad,
form, storlek, innehåll m.m. avvika från
angränsande, ss. stenceller, sekret- och
exkretbe-hållare m.fl. O.Gz
Idiogra’fisk, fil., hos W. Windelband m.fl.
beteckning på en vetenskap, som söker
fastställa konkreta, ”en gång givna”
händelsesam-samhang. Jfr Historia. G.A.
Idiom [-å’m], språk, munart; språklig
sär-egennet; individuell avvikelse från vanligt
språkbruk.
Idioma’tisk, säregen el. karakteristisk för ett
visst språk el. munart. En person, som fullt
tillägnat sig och brukar de för språket
karakteristiska vändningarna, säges tala idiomatiskt.
Idiom neutral, ett förslag till internationellt
hjälpspråk. Då volapük (se d.o.) i början av
1890-talet var statt i upplösning, valdes 1893
till direktör för den 1887 grundade volapük-
akad. den ryske järnvägsingenjören Woldemar
Rosenberger. Han utarbetade med stöd av
akad:s övriga medl. I.n. på grundval av
största möjliga internationalitet i ordval och
grammatik. I.n. kan omedelbart förstås av varje
språkligt bildad och har haft grundläggande
betydelse för hela den senare utvecklingen av
världsspråkfrågan, även om det ej fick någon
stor anslutning och nu ej längre propageras.
v.S-w.
Idiomo’rf, miner., om sådana mineral i en
bergart, vilka äro fritt utbildade och ant. helt
el. delvis begränsade av kristallytor. —
Motsats: allotriomorf. K.A.G.
Idiopati’. Idiopatisk kallas en känsla el. en
strävan, när värderingen sker med hänsyn till
eget bästa. I. begagnas ofta liktydigt med
egoism (se d.o.) men kan också som det vidare
begreppet motsättas egoism som det trängre, i
vilket fall detta senare avser sådana idiopatiska
känslor, som kränka sympatiska och ideella
hänsyn. H.L.
Idiopa’tisk sjukdom. Idiopatisk (till grek.
i’dios, egenartad, och pathos sjukdom)
benämnes primärt, ofta av okända el. dunkla
orsaker uppkommen sjukdom, till skillnad från
symptomatisk el. deuteropatisk (grek, deii’teros,
den andre), som utvecklats sekundärt till en
föregående sjukdom. af K.
Idiosynkrasi’. Med i. betecknas ett från det
normala avvikande tillstånd, som yttrar sig i
ökad och kvalitativt ändrad reaktion mot
vissa ämnen. Dessa i. utlösande ämnen,
aller-gener, kunna vara av olika art. En stor del
äro av äggvitenatur, ss. vissa växters
pollenkorn, många födoämnen, hår, fjädrar m.fl., i
andra fall rör det sig om ämnen av välkänd
kemisk sammansättning, ss. jod, formalin,
as-pirin, veronal, nickelsalter, färgämnen o.a.
Endast en liten del av en befolkning uppvisar
symptom av i. Man antager, att såväl inre på
arvsanlag beroende som yttre miljöbetingade
faktorer spela in vid uppkomsten av i. I. yttrar
sig oftast ss. astma, snuva, inflammation av
ögats bindhinna, rubbningar i tarmens
verksamhet samt i symptom från huden i form av
ödem, nässelfeber och dermatiter. Dessa
reak-tionstyper, som ofta uppträda anfallsvis,
kunna förekomma isolerade el. kombinerade på
olika sätt. Den kliniska typen av i. är
fullständigt oberoende av den kemiska
beskaffenheten och det fysiologiska verkningssättet av
de substanser, som utlösa symtomen. Samma
ämne kan alltså hos olika personer framkalla
än astma, än ödem, än utslag. Hos samma
individ brukar dock samma reaktion att utlösas.
Ofta kan man ej påvisa en föregående
beröring med det ämne, för vilket en individ är
— 867 —
— 868 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
