Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idiosynkrasi - Idiot - Idiotanstalter - Idioti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDIOTI
överkänslig, i andra fall kan en upprepad
kontakt med ämnen, som i början tålts utan
reaktion, efter längre el. kortare tid utlösa i. Detta
gäller framförallt de s.k.
yrkesidiosynkrasier-na: mjöl hos sädeshandlare, mjölnare och
bagare, hår hos pälshandlare och djuruppfödare,
nickelsalter hos metallarbetare o.s.v. Den
me-dikamentella i. utvecklar sig ofta först sedan
medikamentet i fråga använts någon tid. Till
frågan om i. och anafylaxi (se d.o.) äro olika,
besläktade el. identiska fenomen ha olika
forskare intagit olika ståndpunkt. Att åtm. vissa
former av i. måste tydas som anafylaxi torde
vara säkert. Vid behandlingen av i. gäller det
framförallt att söka undvika de ämnen, som
enl. erfarenheten utlösa symtomen (vissa
födoämnen, läkemedel, vissa gräsarters pollenkorn
under blomningstiden, hår av vissa djur ss.
häst och katt, fjäder och dun i t.ex. kuddar
o.d.). Rent symtomatiskt användas adrenalin,
atropin och kalkpreparat. Man har försökt
behandling i stigande doser med de ämnen, som
framkalla i. (specifik desensibilisering) el. med
andra äggviteämnen (ospecifik
desensibilisering). På många håll har man inrättat
aller-genfria rum för behandling av personer, som
lida av astma på idiosynkratisk bas. A.Fl.
Psyk., i allm. i ovetenskaplig framställning
beteckning för intensiv, introspektivt vanl.
obegriplig ovilja hos enskilda personer mot
vissa ting, företeelser el. människor, oftast mot
vissa rätter, lukter och djur. I. mot djur ha
av behavioristen Watson (se denne) visats
sammanhänga med att personerna i tidig
barndom blivit kraftigt skrämda för djur av visst
slag; den vuxne behåller reaktionen, även
sedan han glömt tillfället, då reaktionen
förvärvades. G A.J.
Idio’t (ytterst grek. idio’tes, privatman, i
motsats till statsman, alltså: okunnig i statssaker,
sedan okunnig i allm., till i’dios, egen,
egendomlig), sinnesslö el. sinnessvag person,
obild-bar el. mindre bildbar människa; som
okväd-insord: dumbom, tjockskalle. Jfr Idioti.
ldio’tanstalter, se
Sinnesslöanstal-ter.
Idioti’, psykiatr., tillstånd av höggradigt
hämmad psykisk utveckling, beroende på medfödda
el. under första levnadsåren uppkomna defek
ter. Någon fix gräns finnes ej fastställd mellan
i. och de lindrigare former av sinnesslöhet,
som falla under begreppet imbecillitet. Några
vetenskapsmän låta språkgränsen vara
avgörande och räkna som idioter endast sådana
personer, som icke kunnat lära sig att
någorlunda begagna de språkliga uttrycksmedlen
utan stannat på ett utvecklingsstadium
motsvarande de första levnadsåren. Andra åter
draga gränsen högre upp och hänföra under i.
även sådana fall, där den psykiska
utvecklingen understiger el. nätt och jämnt når upp till
den nivå, som ung. motsvarar den normala
6—7-åringens. Dessutom användes i. stundom
oegentligt som beteckning för andra psykiska
defekter, sålunda i sammanställningen
moralisk i., varmed menas bristande utveckling
av de moraliska känslorna hos personer, som
eljest äro intellektuellt normalt utrustade.
I svåra fall av i. framträder den psykiska
defekten redan under loppet av l:a
levnadsåret. Barnet tager icke bröstet el. gör det
endast ogärna, fixerar icke med blicken och lär
sig icke känna igen någon i omgivningen. Även
vid högre ålder visa sig knappast några spår
av själslig utveckling hos dessa lägst stående
idioter, de lära sig ej att förflytta sig, stundom
ej ens att sitta, sakna förmåga att giva uttryck
åt sina önskningar och kunna ej frambringa
andra ljud än oartikulerade läten. En dylik
fullkomlig brist på själsliga yttringar är
emellertid sällsynt; de flesta fall av i. förete en
viss psykisk utveckling. Ibland stannar denna
dock vid en förmåga att uppfatta omgivande
föremål och personer, säga enstaka ord och
efterkomma enklare tillsägelser; i andra fall
kan den sjuke tala någorlunda, kläda sig och
sköta sig själv samt hjälpa till med lättare
mekaniska sysslor. Känslolivet är hos
idioterna grovt och primitivt och förmågan att
behärska känslorna dålig, vilket ofta tager sig
uttryck i häftiga vredesutbrott och ohejdade
flatskratt. De etiska känslorna äro mycket
outvecklade. Man brukar skilja mellan t o
r-p i d a och e r e t i s k a idioter, beroende på
om de höra till den apatiska och tröga el.
livliga och rörliga typen. Ehuru de flesta
idioter av naturen äro beskedliga och godmodiga,
finnas dock enstaka fall, som på gr. av sitt
elaka lynne och sin bestialiska grymhet äro
ytterst svårskötta och farliga. — Orsaken til*
i. kan vara en under fosterstadiet, vid själv»
födelsen el. under den tidiga levnaden
uppkommen grövre skada å hjärnan, som hindrar
dennas normala utveckling. Utom de psykiska
defekterna medför hjärnskadan då ofta även
kroppsliga rubbningar, t.ex. blindhet, förlam
ningar, epileptiska anfall, stundom föränd
ringar av skallens form. Vid hydrocefaL
(hjärnvattusot) äro de vätskehaltiga
hålrummen i hjärnan utvidgade och även själva
hjärnskålen abnormt vidgad; vid mikrocefali
är hjärnan förkrympt och även kraniet har
abnormt små dimensioner, sluttande panna
och litet bakhuvud. Andra former av i. ha
sin orsak i rubbningar i de inresekretoriska
körtlarnas funktion. Vid kretinism är det
— 869 —
— 870 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
