IDIOTI överkänslig, i andra fall kan en upprepad kontakt med ämnen, som i början tålts utan reaktion, efter längre el. kortare tid utlösa i. Detta gäller framförallt de s.k. yrkesidiosynkrasier-na: mjöl hos sädeshandlare, mjölnare och bagare, hår hos pälshandlare och djuruppfödare, nickelsalter hos metallarbetare o.s.v. Den me-dikamentella i. utvecklar sig ofta först sedan medikamentet i fråga använts någon tid. Till frågan om i. och anafylaxi (se d.o.) äro olika, besläktade el. identiska fenomen ha olika forskare intagit olika ståndpunkt. Att åtm. vissa former av i. måste tydas som anafylaxi torde vara säkert. Vid behandlingen av i. gäller det framförallt att söka undvika de ämnen, som enl. erfarenheten utlösa symtomen (vissa födoämnen, läkemedel, vissa gräsarters pollenkorn under blomningstiden, hår av vissa djur ss. häst och katt, fjäder och dun i t.ex. kuddar o.d.). Rent symtomatiskt användas adrenalin, atropin och kalkpreparat. Man har försökt behandling i stigande doser med de ämnen, som framkalla i. (specifik desensibilisering) el. med andra äggviteämnen (ospecifik desensibilisering). På många håll har man inrättat aller-genfria rum för behandling av personer, som lida av astma på idiosynkratisk bas. A.Fl. Psyk., i allm. i ovetenskaplig framställning beteckning för intensiv, introspektivt vanl. obegriplig ovilja hos enskilda personer mot vissa ting, företeelser el. människor, oftast mot vissa rätter, lukter och djur. I. mot djur ha av behavioristen Watson (se denne) visats sammanhänga med att personerna i tidig barndom blivit kraftigt skrämda för djur av visst slag; den vuxne behåller reaktionen, även sedan han glömt tillfället, då reaktionen förvärvades. G A.J. Idio't (ytterst grek. idio'tes, privatman, i motsats till statsman, alltså: okunnig i statssaker, sedan okunnig i allm., till i'dios, egen, egendomlig), sinnesslö el. sinnessvag person, obild-bar el. mindre bildbar människa; som okväd-insord: dumbom, tjockskalle. Jfr Idioti. ldio'tanstalter, se Sinnesslöanstal-ter. Idioti', psykiatr., tillstånd av höggradigt hämmad psykisk utveckling, beroende på medfödda el. under första levnadsåren uppkomna defek ter. Någon fix gräns finnes ej fastställd mellan i. och de lindrigare former av sinnesslöhet, som falla under begreppet imbecillitet. Några vetenskapsmän låta språkgränsen vara avgörande och räkna som idioter endast sådana personer, som icke kunnat lära sig att någorlunda begagna de språkliga uttrycksmedlen utan stannat på ett utvecklingsstadium motsvarande de första levnadsåren. Andra åter draga gränsen högre upp och hänföra under i. även sådana fall, där den psykiska utvecklingen understiger el. nätt och jämnt når upp till den nivå, som ung. motsvarar den normala 6—7-åringens. Dessutom användes i. stundom oegentligt som beteckning för andra psykiska defekter, sålunda i sammanställningen moralisk i., varmed menas bristande utveckling av de moraliska känslorna hos personer, som eljest äro intellektuellt normalt utrustade. I svåra fall av i. framträder den psykiska defekten redan under loppet av l:a levnadsåret. Barnet tager icke bröstet el. gör det endast ogärna, fixerar icke med blicken och lär sig icke känna igen någon i omgivningen. Även vid högre ålder visa sig knappast några spår av själslig utveckling hos dessa lägst stående idioter, de lära sig ej att förflytta sig, stundom ej ens att sitta, sakna förmåga att giva uttryck åt sina önskningar och kunna ej frambringa andra ljud än oartikulerade läten. En dylik fullkomlig brist på själsliga yttringar är emellertid sällsynt; de flesta fall av i. förete en viss psykisk utveckling. Ibland stannar denna dock vid en förmåga att uppfatta omgivande föremål och personer, säga enstaka ord och efterkomma enklare tillsägelser; i andra fall kan den sjuke tala någorlunda, kläda sig och sköta sig själv samt hjälpa till med lättare mekaniska sysslor. Känslolivet är hos idioterna grovt och primitivt och förmågan att behärska känslorna dålig, vilket ofta tager sig uttryck i häftiga vredesutbrott och ohejdade flatskratt. De etiska känslorna äro mycket outvecklade. Man brukar skilja mellan t o r-p i d a och e r e t i s k a idioter, beroende på om de höra till den apatiska och tröga el. livliga och rörliga typen. Ehuru de flesta idioter av naturen äro beskedliga och godmodiga, finnas dock enstaka fall, som på gr. av sitt elaka lynne och sin bestialiska grymhet äro ytterst svårskötta och farliga. — Orsaken til* i. kan vara en under fosterstadiet, vid själv» födelsen el. under den tidiga levnaden uppkommen grövre skada å hjärnan, som hindrar dennas normala utveckling. Utom de psykiska defekterna medför hjärnskadan då ofta även kroppsliga rubbningar, t.ex. blindhet, förlam ningar, epileptiska anfall, stundom föränd ringar av skallens form. Vid hydrocefaL (hjärnvattusot) äro de vätskehaltiga hålrummen i hjärnan utvidgade och även själva hjärnskålen abnormt vidgad; vid mikrocefali är hjärnan förkrympt och även kraniet har abnormt små dimensioner, sluttande panna och litet bakhuvud. Andra former av i. ha sin orsak i rubbningar i de inresekretoriska körtlarnas funktion. Vid kretinism är det — 869 — — 870 —