IDIOTIKON framförallt en höggradig nedsättning av sköldkörtelns verksamhet, som hämmar den psykiska och fysiska utvecklingen och gör de utpräglade kretinerna till lågt stående idioter och vanskapta dvärgar. Rubbningar i den inre körtelavsöndringen anses även ligga till grund för mongolismen, vilken djupa psykiska ut-vecklingshämning är kombinerad med karakteristisk ansiktsbildning och kroppsstruktur: sneda ögon, utstående kinder, mjuka leder etc. Bland orsakerna till i. spelar den ärftliga de-generationen en stor roll. Ibland är det här fråga om en på sjukdom hos föräldrarna beroende groddskada, t.ex. vid syfilis. Ofta rör det sig dock om psykiska sjukdomsanlag, som gå i arv och kunna ligga latenta i flera släktled, innan de manifestera sig. Med hänsyn till ärftlighetens betydelse vid i. har bekämpandet av denna degenerationsföreteelse genom före byggande åtgärder (äktenskapsförbud, sterilisa-tion) blivit en av den moderna rashygienens huvudfrågor. Genom medicinsk behandling har hittills endast kretinismen med framgång kunnat bekämpas. Här har sköldkörtelextrakt, om medikationen börjas i tid, motverkat de utveck-iingshämmande faktorerna och givit överraskande goda resultat. Beträffande det stora flertalet idioter åter har behandlingen t.v. fått inskränka sig till omhändertagande på specialanstalter (se Sinnesslöanstalter) med uppfostran anpassad efter den olika psykiska utvecklingen. T.V.Sn. Idiotikon [-iå't-], ordbok över vulgärspråkets el. dial:s avvikelser från vanligt skriftspråk; förr ofta liktydigt med dialektordbok Idioti'sm, språkv., språkligt uttryck, som är karakteristiskt för ett visst språk, jfr Idiomatisk. Idiozo'm är en beteckning för centroplasma (se Cell, sp. 1067), särsk. i den manliga könscellen. I. vandrar vid spermiens bildande till huvudets spetsparti, perforatoriet. T.H-n. Idisslare, Rumina'ntia, den ojämförligt största gruppen bland de partåiga hovdjuren (se d.o.), omfattar huvudsaki. stora, smäckert byggda former med vanl. kort, tät päls, mer el. mindre långsträckt, ofta med horn försett huvud samt höga ben, i vilka 3:e och 4:e tåns (fingerns) mellanfotsben (mellanhands-ben) äro förlängda och sammansmälta till ett, kanonbenet (fig. 1). Armbågsben och vadben äro reducerade. I överkäken saknas framtänder, ofta även hörntänder, och de ersättas av en broskartad valk, mot vilken underkäkens breda framtänder och framtandslika hörntänder verka. Kindtänderna, 6 i varje käkhalva, äro höga och försedda med halvmånformiga emalj veck. Födan utgö- res av växtdelar, och gemensamt för samtliga i är, att den idisslas. Härmed förstås det inom djurriket ensamstående förhållandet, att födan nedsväljes endast nödtorftigt tuggad för att, sedan den i magsäcken undergått en förberedande smältningsprocess, åter uppstötas och omsorgsfullt genomtuggas. I samband härmed Fig. 1. A framfot av kronhjort, B av giraff, a stcålbenets underända, b handlovens, c 3 :e och 4 :e mellanhands-benen; II—V fingrarnas ben. står magens egendomliga byggnad (fig. 2). Denna utgöres näml, av 4 (stundom 3) avd., vommen, nätmagen, bladmagen och löpmagen. Vommen (rumen), magens största parti, som ofta genom insnörningar uppdelas i flera rum, är på insi-dan beklädd med korta slemhinneutskott och står genom en vid öppning i förbindelse med den lilla, rundade nätmagen (reti'culum), vars insida är försedd med höga, varandra nätfor-migt korsande slemhinneveck. Liksom vommen är den en utbuktning av matstrupen. På övergången mellan vommen och nätmagen inmyn-nar matstrupen, och härifrån förlöper längs nätmagens övre sida en av två framskjutande slemhinneveck bildad ränna, bollrännan, fram till bladmagen (oma'sus), vars insida bär talrika bladformade längsveck. Löpmagen (abo-ma'sus), är magens enda med körtlar försedda parti. Tarmkanalen är mycket lång och blindtarmen relativt liten. När födan första gången nedsväljes i form av hårda bollar, pressar den isär bollrännans veck och inkommer i vommen och nätmagen, där den under inverkan av bakterier undergår en jäsningsprocess, varvid —- 871 — — 872 —