IGBO de. Vid 1862/63 års riksdag spelade han en betydande roll som talesman för den moderat protektionistiska riktning inom ståndet, som opponerade mot regeringens frihandelspolitik. Tillsammans med sin vän Nils Petersson i Runtorp, klockaren Sven Rosenberg o.a. bildade han som reaktion mot de täml. slentrianmässigt konservativa och liberala ”partierna” i ståndet en moderat grupp, som äger betydelse som föregångare till Lantmannapartiet. Under 1865/66 års riksdag hörde I. till bondeståndets mest inflytelserika medl. (led. av Statsutskottet). 1866 blev han praktiskt taget enhälligt invald i A.k. från Höks hd (led. 1867— 89). Redan vid riksdagens början deltog han i bildandet av en mot regeringen oppositionell grupp, som inom några mån. växte ut till Lantmannapartiet (se d.o.). Bland dess ledare var han städse en av de förnämsta, om också ej alltid den ensam rådande. En lång rad förtroendeuppdrag markerar I:s ställning som en av A.k:s främste män (led. av Statsutskottet 1867—89, led. av särskilda utskott 1871, 1878, 1883, bankofullmäktig 1869—73, v. talman 1880—84; han var även led. av ett flertal kommittéer, ss. fästningsbyggnadskommittén 1867, skatteregleringskommittén 1879—83, lant-försvarskommittén 1880—82, den s.k. ekonomiska kommittén 1886—87). I sin politiska verksamhet utmärktes I. främst av klarsyn, klokhet, försiktighet, moderation och ansvarskänsla. Han var den främste förespråkaren ur böndernas egna led för det äldre Lantmannapartiets politik. Kyligt avvaktande, om ej direkt fientlig mot alla planer på försvarsrefor-mer, kämpade han försiktigt men strängt målmedvetet för indelningsverkets och grundskatternas avskaffande och främst för sparsamhet i statsförvaltningen. Han var ingen lysande uppenbarelse, ingen särsk. framstående talare, men han åhördes med yttersta uppmärksamhet, ty en var visste, att hans ord vägde tungt och oftast bestämde Lantmannapartiets hållning. Med okuvlig flit satte han sig in i föreliggande ärenden, och vad som brast i underbyggnad ersattes av hans klara, genomträngande förstånd. Från början var han närmast moderat konservativ, men med åren avancerade han i tydligt liberal riktning. Då tullstriden började, tog han plats i frihandelslägret. Efter ivriga försök att, tullfrågan till trots, sammanhålla Lantmannapartiet, stannade han vid partisprängningen 1888 i Gamla lantmannapartiet men upplevde som dess ledare blott en riksdag. I. var en rikt begåvad man, såväl å förståndets som karaktärens vägnar, och han förvaltade väl sitt pund; han kan utan överdrift sägas vara en av de främste politiker, som utgått ur den sv. bondeklassen. I. utgav till försvar föi Lantmannapartiets hållning under 1871 års riksdag den anonyma broschyren ”Landtmanna-partiet, bedömdt af tidn. Swenska Medborgaren” (1871). Aret före sin död skrev han en kort memoarframställning, ”Minnesteckningar 1888” (utg. av E. Thermænius i ”Sv. bondepolitik”, 1931). En betydande samling brev från och till I. är deponerad i Riksarkivet. — Litt.: E. Thermænius, ”Lantmannapartiet” (1928). E.Ths. Igbo, negerfolk, se I b o. Igel, zool. se I g 1 a r. Igelflota, se Igelknoppsläktet. Igelknoppsläktet, Sparga'nium, enda släktet inom fam. igelknoppväxter, Spargania'cece, omfattar o. 20 arter i n. tempererade och kalla områdena. De äro fleråriga, dioika, glatta vattenväxter med slidomfattande, platta, oftast vid basen 3-kantiga blad och i klotrunda, axlikt ordnade huvud samlade blommor. Av Sveriges 8 arter böra nämnas de i kärr, diken, åar och vid stränder mera allmänt förekommande S. simplex, igelknopp, ogrenad igelknopp, igelflota, S. ramo'sum, grenigel-knopp, svärdgräs, träggjaflota, S. dvärg-igelknopp, dvärgflota. A.V-e. Igelkottar, Erina'ceus, är ett släkte insekt-ätare, numera uppdelat i 4 undersläkten med flera arter, underarter el. geografiska former. Släktet är utbrett över Europa, Asien och Afrika. Den i Sverige upptill Gästrikland förekommande arten, E. europæ'us, torde vara samma som den, vilken finnes i övriga delar av vår världsdel. Liksom andra arter inom släktet är den utmärkt av kort, tjock kropp, kort svans, låga ben, trynlik nos, små ögon och korta, rundade öron. Längd 25 cm. På undersidan och benen är pälsen kort och gulgrå. Ryggsidan åter täckes av korta, gulbruna, mot Igelkott i kamp med en huggorm. — 891 — — 892 —