IMMUNITET utländsk arbetskraft framkallat en del förvecklingar och t.o.m. oroligheter (Amalthea-dådet, se d.o.). Som ex. på den svenska invandringens karaktär må nämnas några uppgifter för perioden 1911—20. Under denna utgjorde invandringen enl. den officiella statistiken något över 75,000 personer, därav nära hälften från europeiska länder; av den övriga invandringen kom resten huvudsaki. från U. S. A. Bland invandrarna var den svenska nationaliteten (statsborgarskapet) övervägande el. c:a 7O°/o, därav de flesta återvändande svenskamerikanare, varjämte flertalet av de invandrare, som ägde statsborgarskap i U.S.A., sannolikt voro av svensk stam. Av utländska nationaliteter voro tyskarna flest; därefter kom-mo finländare, danskar och norrmän. En del av de invandrade utländska undersåtarna (bland vilka i eg. mening tillfälliga besökare icke medräknats) ha senare åter utvandrat, och man beräknar för 1911—20 siffran till c:a 10,000. S.D.W. Immigre'ra (lat. immig ra're), inflytta, invandra. Motsatt: emigrera — Immig-r a'n t, invandrare. Se Immigration. Immingham [i'migam], hamn i Lincolnshire, ö. England, vid s. stranden av Humber, 6 km. n.v. om Grimsby; 2,150 inv. (1921). Hamnen anlades 1906—12; kan besökas av fartyg obe roende av tidvattnet. Förslag ha framkommit om färjförbindelse mellan Varberg och I. O.P. Immission [-Jo'n] (till lat. immPttere, skicka in, sätta i besittning), i tysk rätt samt i sv. under 1600-talet: ämbetsåtgärd, varigenom någon insättes i ämbete el. tilldelas besittning av fastighet (jfr Införsel). I nyare tysk och sv. rätt talas om i. av imponderabilier (eg. ämnen, som sakna vikt), d.v.s. den menliga inverkan, en fastighet el. dess innevånare röna från grannfastighet genom damm, rök, sot, ånga, värme, buller, skakning, illaluktande el. giftiga gaser o.d. Med den stegrade industrin i samhällena ökas i. En slutgiltig lösning av de därigenom framväxande intressekonflikterna mellan olika fastighetsägare har icke givits, och Sverige saknar direkta lagbestämmelser, men förbud mot i. kan åtm. delvis vinnas genom hälsovårds- och brandstadgorna m.fl. Jfr Bullerlagen. E.K. Immobi'1 (lat. immo'bilis), orörlig; orustad, ej på krigsfot. — I m m o b i'l i a (lat.), fast egendom. ImmoraTisk, begagnas som liktydigt än med omoralisk, än med amoralisk (se d.o.); sammaledes i m m o r a 1 i s m och i m morali t e t. ImmorteTler (fra. immortel, lat. immorta'lis, odödlig), evighetsblomster (se d.o.). Immu'n (lat. imma'nis, fri, utan del i), oemottaglig för vissa smittoämnen o.d., se Immunitet. Immunise'ring, se Immunitet 2). Immunite't (lat. imma'nitas, frihet). 1) Jur., under senantiken och den äldre medeltiden åt viss jordegendom el. dess ägare genom särsk. privilegium meddelad befrielse från intrång av statliga myndigheter, rätt att förvägra ämbetsmän tillträde för utövande av ämbetsåtgärd, t.ex. skatteindrivning, domsrätt. Särsk. kyrkliga inst. el. personer åtnjöto länge i., senare frihet från offentliga avgifter och pålagor. I. blev en av feodalväsendets (se d.o.) rötter, och området för i. uppgick i territorialstaterna. — I nyare tid användes i. om riksdagsmans frihet från åtal, häktning och straff i vissa fall. Se R. F. §§ 110 och 111. Förebilden till sistn. bestämmelse är att söka i engelsk och fransk statsrätt. Jfr Exterritorialitet. E.K. 2) Med., oemottaglighet el minskad mottaglighet för smittoämnen el. deras produkter. Man brukar skilja mellan medfödd och förvärvad i. Det är emellertid ofta svårt el. omöjligt att avgöra, om den ena el. andra arten av i. föreligger. Medfödd el. naturlig i. Vissa djurarter äro oemottagliga för infektioner, som kunna drabba andra arter. Kallblodiga djur äro i allm. immuna mot varmblodiga djurs infektioner, fåglar mot däggdjurs och omvänt. Marsvin äro nästan oemottagliga för pneumokokk- och streptokokkinfektioner, höns för stelkramp och mjältbrand. Människan är naturligen oemottaglig för de flesta djursjukdomar, ehuru flera undantag från denna regel finnas. Pest är t.ex. i första rummet en råttsjukdom men kan också övergå på och svårt härja bland människor. Koppor är å andra sidan huvudsaki. en sjukdom bland människor men angriper också däggdjur. Kastsjukans (se d.o.) smittoämne kan överföras på människor, där den framkallar undulant feber (se d.o.). Utom denna art-i., som nu berörts, antager man också förekomsten av en ras-i. Som ex. härpå kan näm nas, att får i allm. äro mycket mottagliga för mjältbrand, vilket emellertid icke gäller för får från Algeriet. Även för människan har man antagit en liknande ras-i. I många fall är det härvid säkerligen frågan om en förvärvad i., beroende på en tidigt i barndomen genomgången, mer el. mindre tydlig infektion. Detta torde t.ex. gälla för negrerna i Afrika, vilka ansetts mindre mottagliga för malaria än vita. Hos människan finner man för en del infektionssjukdomar en med åldern varierande i. För de nyföddas i. kan i en del fall en övergång av skyddsämnen via placenta från mo — 933 — — 934 —