IMPATIENS större motståndskraft mot värme och sin förmåga att verka vid frånvaro av komplement. Med bakteriotropinernas påvisande knöts ett band mellan Metjnikovs rent cellulära uppfattning av fagocytosen och läran om de i vävnadsvätskorna förekommande immunkropparna. Andra antikroppar ha påvisats, vilkas roll för i. dock sannolikt är ringa, men vilka kommit att få stor betydelse inom serumdiag-nostiken (se d.o.). Hit höra bl.a. præcipi-t i n e r n a och de komplementbildande antikropparna. Den bakterio-lytiska princip, bakteriofag, som d’Herelle 1917 kunde påvisa i bakteriefria filtrat från dysen-terisjukas avföring och vars verksamhet man konstaterat även vid andra tarminfektioner, ss. kolera, tyfus och en del andra infektionssjukdomar, tillskrevs av d’Herelle och hans skola en avgörande betydelse för den förvärvade i. Så stor roll, som d’Herelle tillägger bakterio-fagien för epidemiers uppkomst, förlopp och utslocknande, spelar den säkerligen icke, liksom de förhoppningar, man fäst vid bakterio-fagien för sjukdomars förebyggande och behandling, knappast ha infriats. Det möter vissa svårigheter att förklara all förvärvad i. som beroende av antikroppar. Ej sällan föreligger en utpräglad i., utan att man kan påvisa förekomsten av antikroppar, och å andra sidan kan i. fullst. saknas trots riklig närvaro av dylika. Man har sannolikt att räkna med att en genomgången infektion kan medföra cellulära förändringar av för oss okänd natur och vilkas roll för uppkomsten av i. vi icke f.n. äro i stånd att bedöma. — Den efter en genomgången infektionssjukdom förvärvade i. kan betecknas som aktiv, d.v.s. organismen har själv frambragt de immunkroppar, som betraktas som i:s bärare. Immunkroppar kunna emellertid även framkomma efter injektion av dödade bakterier el. deras produkter, ett förhållande, som bildar grundvalen för den aktiva immuniseringen el. vaccineringen (se d.o.). Det äldsta kända ex. på detta förfaringssätt är variolisationen, införandet i näsan el. i ytliga hudskåror av torkat sekret från smittkoppsblåsor. De risker, som voro förenade med denna metod, undgingos genom den av Jenner införda vaccineringen med kokoppor. Pasteur kunde, följande samma princip och med användande av försvagat smittoämne i stigande doser, framkalla aktiv i. mot ett flertal sjukdomar. Numera användes denna metod allmänt för att framkalla i. mot tyfus, kolera, nervfeber, kikhosta m.fl., varvid dödade bakterier av resp, slag användas som vaccin. Vid immu- nisering mot difteri och scharlakansfeber användes försvagat difteritoxin, resp, scharla-kansfeberstreptokokktoxin som antigen. I motsats till den aktiva immuniseringen användes benämningen passiv, då redan färdigbildade antikroppar, som erhållits från aktivt immuniserade djur (i m m u n s e r u m) el. från patienter, som redan genomgått sjukdomen i fråga (rekonvalescentserum), komma till användning. Den passiva i. inträder snabbare men är av kortare varaktighet än den aktiva. I vissa fall har det visat sig fördelaktigt att använda en kombinerad immuniseringsmetod, varvid en blandning av immunserum och bakterier el. toxin injiceras. Härigenom uppnås en snabbt inträdande passiv i., som efter någon tid följes av den senare inträdande men varaktigare aktiva i. Jfr Serumterapi. A.Fl. Immunitetsenhet, I. E., är en storhet, som införts för bestämning och standardisering av immunvärdet hos difteriserum o.a. immunsera. Bestämningen utföres genom djurförsök. A.Fl. 1'mola, stad i prov. Bologna, n. Italien, vid floden Santerno, 33 km. s.ö. om staden Bologna; som kommun 37,293 inv. (1921). Katedral från 1187. O.P. 1'mola, Innocenzo da, italiensk målare (1494—o. 1549), elev av Francia och Alberti-nelli, starkt influerad av Raphael. Huvudarbeten: fresker i San Michele i Bocco (1517 ff.) och i Palazzino della Viola i Bologna samt altartavlan ”Katarinas förmälning” (1536, San Giacomo Maggiore, Bologna). G.S. ImpaTa, Æpy'ceros mela'mpus, en till un-derfam. Antilopi'næ bland antiloperna (se d.o.) hörande smäckert byggd, dovhjortstor form med stora öron och lyrformade, starkt ringlade horn, som saknas hos honan. Färgen är rödbrun, på buken och spegeln vit. I. äro livliga djur, som i små flockar leva i Afrika på stäppområdena s. om Angola och Brittiska Östafrikas n. delar. H.B-n. Impaste'ra betecknar metoden att vid mål ning med oljefärg anbringa färgerna i tjocka lager, vilket ofta sker direkt ur tuben el. med tillhjälp av palettkniven. Vid undermålning och i skuggpartierna användes en tunnare im-pastering, medan en p a s t o s (se d.o.) färg-påläggning mest förekommer i ljusare partier och glansdagrar. — Impasto, impastering, undermålning. G.V. Impa'tiens, släkte av fam. balsaminväxter med o. 400 arter, av vilka 8 förekomma i Gamla världens n. tempererade, de övriga hu-vudsakl. i dess tropiska område. I Sverige upp till Dalarne och Västerbotten förekommer — 937 — — 938 —