Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Immunitet - Förvärvad immunitet - Immunitetsenhet, I. E. - Imola - Imola, Innocenzo da - Impala - Impastera - Impatiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMPATIENS
större motståndskraft mot värme och sin
förmåga att verka vid frånvaro av komplement.
Med bakteriotropinernas påvisande knöts ett
band mellan Metjnikovs rent cellulära
uppfattning av fagocytosen och läran om de i
vävnadsvätskorna förekommande
immunkropparna. Andra antikroppar ha påvisats, vilkas
roll för i. dock sannolikt är ringa, men vilka
kommit att få stor betydelse inom
serumdiag-nostiken (se d.o.). Hit höra bl.a.
præcipi-t i n e r n a och de
komplementbildande antikropparna. Den
bakterio-lytiska princip, bakteriofag, som d’Herelle 1917
kunde påvisa i bakteriefria filtrat från
dysen-terisjukas avföring och vars verksamhet man
konstaterat även vid andra tarminfektioner, ss.
kolera, tyfus och en del andra
infektionssjukdomar, tillskrevs av d’Herelle och hans skola
en avgörande betydelse för den förvärvade i.
Så stor roll, som d’Herelle tillägger
bakterio-fagien för epidemiers uppkomst, förlopp och
utslocknande, spelar den säkerligen icke,
liksom de förhoppningar, man fäst vid
bakterio-fagien för sjukdomars förebyggande och
behandling, knappast ha infriats. Det möter vissa
svårigheter att förklara all förvärvad i. som
beroende av antikroppar. Ej sällan föreligger en
utpräglad i., utan att man kan påvisa
förekomsten av antikroppar, och å andra sidan kan i.
fullst. saknas trots riklig närvaro av dylika.
Man har sannolikt att räkna med att en
genomgången infektion kan medföra cellulära
förändringar av för oss okänd natur och
vilkas roll för uppkomsten av i. vi icke f.n. äro
i stånd att bedöma. — Den efter en
genomgången infektionssjukdom förvärvade i. kan
betecknas som aktiv, d.v.s. organismen har
själv frambragt de immunkroppar, som
betraktas som i:s bärare. Immunkroppar
kunna emellertid även framkomma efter
injektion av dödade bakterier el. deras produkter,
ett förhållande, som bildar grundvalen för
den aktiva immuniseringen el.
vaccineringen (se d.o.). Det äldsta kända ex.
på detta förfaringssätt är variolisationen,
införandet i näsan el. i ytliga hudskåror av
torkat sekret från smittkoppsblåsor. De
risker, som voro förenade med denna metod,
undgingos genom den av Jenner införda
vaccineringen med kokoppor. Pasteur kunde,
följande samma princip och med användande
av försvagat smittoämne i stigande doser,
framkalla aktiv i. mot ett flertal sjukdomar.
Numera användes denna metod allmänt för
att framkalla i. mot tyfus, kolera, nervfeber,
kikhosta m.fl., varvid dödade bakterier av
resp, slag användas som vaccin. Vid immu-
nisering mot difteri och scharlakansfeber
användes försvagat difteritoxin, resp,
scharla-kansfeberstreptokokktoxin som antigen. I
motsats till den aktiva immuniseringen användes
benämningen passiv, då redan
färdigbildade antikroppar, som erhållits från aktivt
immuniserade djur (i m m u n s e r u m) el. från
patienter, som redan genomgått sjukdomen
i fråga (rekonvalescentserum),
komma till användning. Den passiva i.
inträder snabbare men är av kortare
varaktighet än den aktiva. I vissa fall har det visat
sig fördelaktigt att använda en kombinerad
immuniseringsmetod, varvid en blandning av
immunserum och bakterier el. toxin injiceras.
Härigenom uppnås en snabbt inträdande
passiv i., som efter någon tid följes av den
senare inträdande men varaktigare aktiva i. Jfr
Serumterapi. A.Fl.
Immunitetsenhet, I. E., är en storhet, som
införts för bestämning och standardisering av
immunvärdet hos difteriserum o.a. immunsera.
Bestämningen utföres genom djurförsök. A.Fl.
1’mola, stad i prov. Bologna, n. Italien, vid
floden Santerno, 33 km. s.ö. om staden
Bologna; som kommun 37,293 inv. (1921). Katedral
från 1187. O.P.
1’mola, Innocenzo da, italiensk målare
(1494—o. 1549), elev av Francia och
Alberti-nelli, starkt influerad av Raphael.
Huvudarbeten: fresker i San Michele i Bocco (1517 ff.)
och i Palazzino della Viola i Bologna samt
altartavlan ”Katarinas förmälning” (1536, San
Giacomo Maggiore, Bologna). G.S.
ImpaTa, Æpy’ceros mela’mpus, en till
un-derfam. Antilopi’næ bland antiloperna (se d.o.)
hörande smäckert byggd, dovhjortstor form
med stora öron och lyrformade, starkt ringlade
horn, som saknas hos honan. Färgen är
rödbrun, på buken och spegeln vit. I. äro livliga
djur, som i små flockar leva i Afrika på
stäppområdena s. om Angola och Brittiska
Östafrikas n. delar. H.B-n.
Impaste’ra betecknar metoden att vid mål
ning med oljefärg anbringa färgerna i tjocka
lager, vilket ofta sker direkt ur tuben el. med
tillhjälp av palettkniven. Vid undermålning
och i skuggpartierna användes en tunnare
im-pastering, medan en p a s t o s (se d.o.)
färg-påläggning mest förekommer i ljusare partier
och glansdagrar. — Impasto, impastering,
undermålning. G.V.
Impa’tiens, släkte av fam. balsaminväxter
med o. 400 arter, av vilka 8 förekomma i
Gamla världens n. tempererade, de övriga
hu-vudsakl. i dess tropiska område. I Sverige
upp till Dalarne och Västerbotten förekommer
— 937 —
— 938 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
