Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Impatiens - Impeachment - Impedans - Impediment - Impennes - Imperativ - Imperativt mandat - Imperator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IMPEACHMENT
Blommande gren av springkorn, Impatiens noli
tangere.
viltväxande här och där på fuktiga, skuggrika
ställen i skogar och lundar I. noli ta’ngere,
springkorn, en 6—9 dm. hög, 1-årig ört med
upprätt, glatt, nästan genomskinlig, vid
bladens fästpunkter uppsvälld stam, stora,
hängande, gula blommor och elastiskt
uppspringande kapsel. Förvildad växer i s. Sverige i
lundar och trädgårdar I. parviflo’ra, småblommigt
springkorn. — I våra trädgårdar odlas vissa
utländska former av /. och i varmrum I.
sul-ta’nii, ofta kallad ”flitiga Lisa”, från tropiska
Afrika. A.V-e.
Impeachment [impi’cmant], en i England
och U.S.A. förekommande benämning på den
rättsprocedur, enl. vilken i det förra landet
underhuset, i det senare representanthuset
instämmer den anklagade inför den övre
kammaren ss. domstol. J.E.N.
Impedans [-a’r)s], motstånd i en
växelströms-krets av formen J/ R2-\-(coL)2, då kretsen utom
det ohmska motståndet, R, har
självinduktion-en L, el. av formen \/R2 + (–-)2, då kretsens
\o C/
kapacitet är C (se E 1 ek t r i sk t m o t s t ån d,
sp. 363). — Vid högfrekventa växelströmmar
växer i. på gr. av strömmens förträngning till
ledarens yta (se Effektivt motstånd).
A.B.L.
Impedime’nt (lat. impedime’ntum), hinder,
bl.a. om äktenskapshinder (se d.o.). I.
kallades enl. skiftesstadgan mark, som vid skifte
av jord befanns alldeles oduglig till något
ekonomiskt nyttigt ändamål och därför ej åsattes
något värde vid ägograderingen. Den brukade
emellertid till arealen uppmätas och redovisas.
Den nya jorddelningslagen 1926 känner ej
beteckningen i., och all skifteslagets jord skall
nu principiellt ingå i delning. E.K.
Impe’nnes, en i tidigare fågelsystem uppförd
ordn., som omfattade lommar, alkor och
ping-viner, vilka nu anses ej vara närmare
fylo-genetiskt befryndade. H. W.
1’mperativ (till lat. impera’re, befalla). 1)
Fil., handlingsnorm i form av bud. Särsk. om
Kants ”kategoriska” i., som är ovillkorligt
bjudande i motsats till hypotetiska och tekniska
i., som blott gälla under vissa förutsättningar.
H.L.
2) Språkv. (lat. imperati’vus, underförstått
modus), verbform, som uttrycker uppmaning
el. befallning t.ex. sv. ät\, lat. ede\ I sv.
uttryckt även på annat sätt, t.ex. ”du skall äta”!,
”inte äta”! I. brukas nästan aldrig i beroende
el. underordnade satser. Till betydelsen kommer
den nära konjunktiven el. optativen, och vissa
i.-former ha också, historiskt sett, sitt ursprung
från dessa modi. Jfr M o d u s. E.H.
Imperati’vt manda’t säges föreligga, när en
folkrepresentant vid viss frågas avgörande
tvingas att rösta så, som hans väljare
uttryckligen åstunda. I de gamla ståndssamhällena
kom en riksdagsmans beroende av sina
”principaler” el. hemmavarande ståndsbröder ofta
till synes, men man sökte, när det var frågan
om riksvårdande angelägenheter, tidigt hävda
folkrepresentantens oavhängighet gentemot
valkretsen. I sv. riksdagen var på 1740-talet den
s.k. principalatsfrågan (se d.o.) aktuell, varvid
den viktiga grundsatsen segrade, att
folkrepresentanterna ej hade någon redovisnings- och
ansvarsskyldighet gentemot sina valmän
beträffande frågor av nyssnämnda art. — I. m.
anses i allm. oförenligt med det moderna
re-presentationsbegreppet, enl. vilket den valde
teoretiskt betraktas som representant för hela
folket, ej blott för sina egna väljare, en
grundsats, som först slog igenom i England och med
franska revolutionen vann utbredning på den
europeiska kontinenten. Åtskilliga länders
för-fattningsurkunder taga uttryckligen avstånd
från i. m. ”Riksdagsmännen kunna i
utövningen av sin befattning icke bindas av andra
föreskrifter än rikets grundlagar”, heter det i den
sv. R. O., och i Frankrike fastslogs redan i
den första revolutionsförfattningen av 1791,
att de deputerade ej äro bundna av några
instruktioner från väljarnas sida. J.E.N.
Impera’tor (lat., till impera’re, befalla), i
forntidens Rom urspr. benämning för varje
innehavare av impe’rium (se d.o.), i
republikansk tid nyttjad dels i betydelsen ”fältherre”,
dels i strängare mening ss. äretitel, buren
endast under den tid, kommandot varade, av
fältherre, som efter en betydande seger av
soldaterna utropats el. av senaten utnämnts till i.
Av Cæsar antagen för livstid, ärvdes titeln av
— 939 —
— 940 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
