Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indelningsverk - Indelta armén - Indemnitet - Indépendance belge, L’ - Independence day
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDELTA ARMÉN
nan. Allmogen slapp utskrivningarna, och
Kronan hade en viss truppstyrka garanterad.
Vid 1680 års riksdag ifrågasattes systemets
införande även i övriga landskap; dock blev det
den gången antaget endast i Finland. Vid 1682
års riksdag framlade konungen ett generellt
förslag om ständigt knektehåll, avseende
uppsättande och underhåll inom landskapen av
reg., vartdera om 1,200 man. Sedan
bondeståndet, som saken eg. gällde, antagit förslaget,
tillkom ett riksdagsbeslut i form av kontrakt
mellan konungen och de olika landskapen.
Småland och Västergötland biträdde icke
beslutet i denna form utan antogo först i slutet
av 1680-talet det ständiga knektehållet. De
forna danska landskapen, Skåne, Halland,
Blekinge, Bohuslän, stodo utanför organisationen.
— Genom systemets antagande hade allmogen
dels förpliktat sig att städse hålla vederbörligt
reg. fulltaligt, alltså att svara för rekryteringen
av detsamma, dels åtagit sig praktiskt taget
allt, som hörde till underhållet. Från K.m:ts
sida lovades till gengäld härför frihet från
utskrivning, en frihet, som dock icke gällde
andra än den lantbrukande befolkningen, d.v.s.
den, som deltog i knektehållet. — Systemet
gällde förutom inf. även flottan (se
Indel-ningskompani), under det att rytteriet
uppsattes genom rusthållet (se d.o.). —
Roteringen, d.v.s. fördelningen på jorden
av knektehållet, uppdrogs, liksom förut
indelningen, åt särsk. provinskommissarier. Deras
åligganden bestod i: uppteckning av
hemmanen och fördelning av desamma på rotar
alltefter storlek — varje rote skulle uppsätta en
aöldat —, varefter rotarna sammanfördes till
kompanier om 150 nummer. Kompani- och
reg.-områdenas gränser jämkades, så att
bördan blev i möjligaste mån rättvist fördelad.
— Från rotering befriades: adelns sätes- och
tillhörande gårdar inom rå och rör, rustnings
hemman, indelta befälshemman,
prebende-hemman, ödeshemman samt länsmäns,
gästgivares och postbönders hemman.
Den indelta armén hade för sin
första rekrytering manskapet från de äldre,
utskrivna reg. att tillgå. I den mån den gamla
knektestammen gick bort, gällde det att fylla
vakanserna; varje nyanställd soldat skulle ha
en lega om i regel 100 dal. kmt. I regel skulle
varje rote svara för sin soldat; dock hände
det, att socknarna bildade föreningar för
gemensam anskaffning av legomedel.
Beträffande tjänstetiden var urspr. stadgat, att soldaten
skulle tjäna, ”så länge han förmådde”. Den
vanliga åldern för avsked blev sedermera 55
år; dock kunde reg.-chefen bevilja
interimsav-sked på gr. av sjukdom el. ålder. — Soldatens
underhåll utgjordes, förutom lega, av lön, i
regel 35 dal. kmt., vidare hemkall, bestående av
ett spannland jord, äng till 2 lass hö samt torp
med uthus; mundering och underhåll skulle
rotebönderna bestå. — Under det stora
nordiska kriget ställdes den indelta armén på
hårda prov. De stora segrar, som inledde
kriget, voro ett vittnesbörd om arméns
fältduglighet. Systemets svaghet var bristen på
reserver. Karl XII sökte skapa sådana, dels genom
att förordna om vargerings- el. reservkarlar (1
å 2 pr s:n), dels genom att av rotarna utkräva
knektar utöver den ord. stammen. På sistn.
sätt tillkommo först de s.k. 3-männingarna,
där 3 rotar tillsammans uppsatte en knekt,
sedermera efter analoga grunder
4-männing-arna för hemmavarande reg. och
5-männingar-na för i fält varande. — 1719, 1720 och 1772
års regeringsformer stadfäste i:s bestånd.
Endast mindre förändringar förekommo i
detsamma. En sådan var den under frihetstiden
införda vakanssättningen av ett större el.
mindre antal rotar pr reg., vilka i stället anslogos
till andra statsändamål. — I. fortsatte att äga
bestånd även efter den allmänna värnpliktens
införande. Det upphävdes först 1892 i så
måtto, att Staten successivt övertog de kostnader,
som förut ålegat rotarna. Slutl. beslöts 1901,
att den indelta armén skulle upphöra genom
vakanssättning i mån av soldaternas avgång.
— Litt.: S. Ågren, ”Karl XI:s i. för armén”
(1922); A. L. T. Wijkander, ”öfversikt av sv.
krigsförfattningens historiska utveckling”
(1866). T.H-m.
Indelta armén, se Indelningsverket
Indemnite’t (till lat. inde’mnis, skadeslös). 1)
Strafflöshet; ansvarsfrihet, spec. om den
ansvarsfrihet, som ett lands lagstiftande
församling i efterhand beviljar en regering, när denna
i ett visst läge tvingats överskrida sin lagliga
befogenhet. Ett dylikt i.-förfarande sker i
England och U.S.A. genom att parlamentet, resp
kongressen antager en särskild act of
indem-nity. — 2) I fransk statsrätt användes termen
indemnité parlementaire om den gottgörelse, en
folkrepresentant erhåller för fullgörandet av
sitt uppdrag. J.E.N.
Indépendance beige, L’ [lådepädä’s bäTz],
belgisk liberal tidn., grundad i Bryssel 1831
under namnet ”LTndépendant”; den fick
under familjen Bérardis ledning stort inflytande.
I. anses än i dag vara organ i utrikespolitiska
frågor för ledande belgiska kretsar. G.Lw.
Independence day [indipä’ndans del’], */i,
U. S. A:s nationaldag till minne av
självständig-hetsförklaringen 1776, se Förenta
stater-n a, sp. 802.
— 963 —
— 964 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
