INDEX med åren närmast före världskriget som bas. Såväl officiella myndigheter som enskilda företag el. personer, särsk. större tidn. och banker, ha låtit utarbeta och publicera dylika serier. Redogörelser för viktigare dylika serier och för det material, som använts, ävensom för de beräkningsmetoder, som tillämpats, lämnas i flera större läroböcker; särsk. har Nat. förb. och Internationella arbetsbyrån i sina publikationsserier lämnat systematiska beskrivningar häröver. — I Sverige har Kommerskollegium sedan 1922 i tidskr. ”Kommersiella meddelanden” publicerat ett månatligt partipris-i., och redan dessförinnan hade G. Silverstolpe i ”Sv. finanstidn.” framlagt ett dylikt. Retrospektiva dylika serier ha för tiden 1866—1913 framlagts av K. Åmark. Kommers-kollegii partipris-i. grundar sig på prisuppgifter från ett antal grosshandelsfirmor o.a. och omfattar priser på såväl råvaror och halvfabrikat som färdigprodukter. Som bas användes numera genomsnittspriset för 1913, och de olika varorna tilldelas vid beräkningarna ”vikter” i förhållande till deras betydelse i den inhemska handelsomsättningen. — Detalj-handelspris-i. utarbetas i Sverige av Socialstyrelsen och publiceras i ”Sociala meddelanden”. Prismaterialet insamlas av ombud i vissa orter och avser särsk. livsmedel, bränsle och lyse. Ett års-i. häröver samt över hyrespriser publicerades redan före världskriget med år 1905 som bas. Numera publiceras i. för livsmedel, bränsle och lyse månadsvis med juli 1914 som bas. Härtill ansluter sig ett kvartals.-i. för allmänna levnadsomkostnader, omfattande samtliga i ett s.k. normalhushåll ingående pos ter med den avvägning, som framgår av särsk. s.k. budgetundersökningar, erhållna genom hushållsböcker, förda av ett relativt stort antal hushåll i enklare villkor, varvid först 1913/14 års, numera 1922/23 års budget användes. Detta i. uttrycker ”normalfamiljens” levnadskostnader enl. löpande priser, uttryckta i procent av kostnaden enl. priserna strax före världskriget. Levnadskostnads-i. har i Sverige liksom i flera andra länder fått särsk. betydelse och officiellt reglerande karaktär genom att läggas till grund för såväl statens som kommuners och enskilda arbetsgivares löneregleringar el. dyrtidstillägg (se d.o.), varvid dock i allm. och särsk. för de högre befattningshavarna, vilkas budget också till sammansättningen avsevärt avviker från ”normalfamiljens”, kompensationen endast avsett en del av den genom levnadskostnads-i. påvisade fördyringen. Särsk. i.-beräkningar användas också för s.k. dyrortsgrupperingar (se d.o.), av sedda att dels tjäna till ledning vid bestäm ningen av de skattefria avdragen, dels till reglering av vissa statstjänstemäns löner. — Litt.: Irving Fischer, ”The making of i.-numbers” (1922); ”Kommersiella meddelanden”; ”Sociala meddelanden”. S.D.W. 3) I., eg. i. libro'rum prohibito'rum, romersk-katolska kyrkans ”förteckning över förbjudna böcker”. Med hänvisning till att även staten för sina världsliga ändamål begagnat sig av bokförbud (se Censur), hävdar romersk-katolska kyrkan sin enl. dess mening ännu mera välgrundade rätt och plikt att förbjuda böcker, vilka (enl. dess åsikt) äro farliga för dess medl:s kristna tro och vandel. Kamp mot sådana böcker har också kyrkan fört sedan sina tidigaste dagar. Under medeltiden var det sed, att av kyrkan fördömda skrifter brändes. Med boktryckarkonstens uppfinning, som möjliggjorde sådana skrifters mångfaldigande, måste kyrkan finna en annan effektiv form för deras oskadliggörande. Förteckningar över misshagliga skrifter föreligga tidigt, men det första påvliga, av kyrkan auktoriserade i. (I. roma'nus) utkom 1559, ny uppl. 1564 (på grundval av Tridentkonsiliets utlåtande); sedan dess ha flera nya uppl. utgivits. 1566 (el. 1571) inrättades en särsk. i.-kongregation, som bestod till 1917, då dess uppgifter övertogos av Congregatio sancti officii, som prövar ss. misstänkta anmälda böcker, sätter dem ev. på i., meddelar dispens från bokförbudet o.s.v. Böcker, som falla under någon av de 12 i.-reglerna (av vilka de viktigare avse böcker, som försvara kyrkliga schisma och kätteri, bekämpa religion i allm. och särsk. någon katolsk dogm, alla böcker av icke-katoliker, som handla om religion, utom i det fallet, att de ej innehålla något, som står i motsats till den katolska tron, osedliga böcker m.fl.; ang. bibeluppl. se B i-belförbud), äro i och med detta förbjudna. Endast böcker, som, utan att självfallet bryta mot någon i.-regel, prövas från fall till fall samt befinnas fördömliga, sättas på i. Att en bok är förbjuden innebär, att den icke i något land el. på något språk får säljas, läsas, bevaras el. ånyo utgivas (utan av kyrkan godkända ändringar). Att bryta mot bokförbud bedömes som ”svår synd” och medför i fråga om vissa bokgrupper exkommunikation. Dispens el. lättnad i fråga om bokförbudet kan under vissa förhållanden relativt lätt erhållas, i sht av kyrkans ämbetsmän; studerande och bokhandlare. — Litt.: J. Hilgers, ”Der I.” (1904); ”Handbuch des katolischen Kirchen-rechts. . . herausgegeben von M. Leitner”, 5 (1927); A. Sleumer, ”1. romanus” (8 Aufl. 1928); ”Indice dei libri proibiti” (1930). S.N. — 967 — — 968 —