Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer - Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANER
jordnötter, bönor, peppar och bananer odlas.
— Åkerbruksredskapet var överallt
grävkäp-pen, odlingssättet svedjebruk. I
översvämnings-områden har man dock haft åkrar på
konstgjorda kullar, liksom man förstått att anlägga
bankformade vägar och kanaler. — Mandioka,
öl och palmvin äro de viktigaste rusdryckerna,
av narkotika tobak, parica och koka, som i
de andinska kulturerna spelade stor roll.
Hängmattan av bast el. bomull är den vanliga
bädden. Spjälställningar tjäna som hyllor (i
kallare trakter även som bädd), och pallar
tillhöra husgerådet. Lerkärlen smyckas ofta med
målning. Kalebass-skal användas mycket som
kärl. Fiske bedrives ivrigt enl. olika metoder:
fisken skjutes med pil och båge, ljustras,
fångas med håvar, nät, ryssjor el. i
inhägnader, varjämte fiskevattnet ofta förgiftas.
Jakten är ej så viktig. Den bedrives ofta med
hjälp av hundar. Jaktvapen äro bågen el.
blås-röret. Blåsrörspilarna förgiftas. Beryktat är
särsk. curare-giftet. Utom vegetabiliska gifter
förekomma särsk. västerut animaliska.
Fordom användes spjutslungare vid övre Maranon.
Snaror och fällor av flera slag användes vid
jakt såväl som vid fiske. Enda husdjur var
urspr. hunden, numera äro också höns
vanliga. Tama skogsdjur hållas ofta för nöjes
skull. I krig användes utom bågen även lans,
klubba och dolk. Krigen bestå av en serie
överfall, varvid ofta troféer, t.ex. de fallnas
huvuden, tagas. Byarna befästes förr, särsk. i
n., med kaktushäckar, palissader, planterade,
taggiga träd el. gravar. Gasangrepp gjordes med
hjälp av den stickande röken från peppar. Som
jordbrukare äro i. bofasta. Byarna äro sällan
stora, men bostäderna ofta flerfamiljshus, t.ex.
malokan (se d.o.), ett stort sadeltak, direkt ställt
på marken. Runda och fyrkantiga hyddor
omväxla i övrigt. På savannerna äro husen
solidare än i urskogen. I sumptrakter,
Mara-caibo-sjön o.a., förekomma pålbyggnader.
Klädedräkten är sparsam el. saknas, men i s.
användes ett ringformigt plagg, tipoy, i v. den
ärmlösa skjortan, cusma. Kläderna äro vävda
el. av bark-tyg. Prydnaderna, av fjädrar, ben,
tänder o.a., äro desto rikare, och smycken
införas ofta i öron, näsa el. läppar. Målning
och tatuering äro vanliga. Arbetsfördelningen
mellan könen är strängt genomförd, och
stundom är man på väg mot verkligt yrkesarbete.
En livlig byteshandel äger rum. Bollspel idkas
bl.a. med gummibollar. I. ha förstått att
utnyttja gummit, vars upptäckare de äro, på
allehanda sätt. — Bördor bäras vanl. i korgar,
fästa i band över pannan, bärnät och väskor
tillhöra v. och s. Sydamerika. — Barkkanoter
i ett stycke förekomma i Bolivia, Brasilien och
Guayana, i övrigt dominera de urholkade
trädstammarna. Farkosterna paddlas fram. De
sociala förhållandena äro ej tillräckligt kända.
Klanindelning förekommer hos en del
aro-w a k i s k a stammar. De flesta stammar
bestå av familjegrupper. Verkligt äktenskap
finnes överallt. Polygami är ej vanlig; polyandri
kan förekomma. Männen ha ofta
samman-slutit sig till klubbar, stängda för kvinnorna.
Couvade (se d.o.), männens barnsäng, är vida
utbredd. Ungdomar av bägge könen få ofta
genomgå pubertetsprov. Familjetilldragelser
firas med omfattande ceremonier och fester.
Musikinstrument äro flöjter, panflöjter,
skallror, trumpeter och trummor. Stränginstrumenl
torde urspr. ej ha funnits i Amerika. Med de
stora trummorna av urholkade trädstammar
kan man signalera från by till by. Dans
ingår här som hos andra i. i kulten. Religionen
höjer sig ej över det animistiska stadiet, där
icke andinskt inflytande gjort sig gällande.
Skydd mot andar ernås genom allehanda
magiska åtgärder, varvid medicinmännen äro
verksamma. Verkliga läkemetoder användas
jämte magi, och i. känna en mängd
växtmediciner. I. tro alla på ett liv efter detta. Den
döde behandlas ofta som levande.
Begravningssättet växlar. Vanl. begraves den döde i
jorden. Likbränning och plattformbegravning
förekommer dock. S.k. efterbegravning är ej
ovanlig. Hemliga förbund, som idka
maskdanser o.a. riter, äro vanliga. — I ö.
Brasilien leva kringströvande
indianfolk, vilkas huvudmassa utgöres av g é s. De
äro urspr. nomadiska jägarstammar utan
åkerbruk. De kände från början icke krukmakare
och vävnadskonsten, ej heller narkotika el.
rusdrycker och kunde icke göra kanoter el.
hängmattor, ej heller koka födan. Denna
rostades el. stektes i jordugn. Männen sköta
jakten med sina mycket långa bågar och pilar,
kvinnorna insamla vegetabilier. Nakenhet är
vanlig. De kunna tillverka slipade stenyxor.
Organisationen är icke fast. Hövdingarna ha
föga makt. Ätm. de äldre leva i fasta
äktenskap. — Eldslandets öar och sydligaste
Chile-kusten äro bebodda av e 1 d s län d a r e. De
föra ett slags vattennomadliv i sina grovt
hopsydda barkkanoter. Både deras husgeråd,
deras vapen, spjut och harpuner och
klädedräkten (skinn-kappa och -skört) äro mycket
primitiva, varför de föra en hård kamp för tillvaron
i det ogästvänliga klimatet. Deras språk äro
dock rika och deras religiösa föreställningar
alls icke outvecklade. Pubertetsceremonierna
innefatta verkliga kurser för ungdomen, och
hemliga förbund finnas. — Till
ryttarfol-ken på pampas, nästa kulturella grupp,
— 977 —
—- 978 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
