INDIAN OAK kulturelement in i Amerika. Av särsk. stor betydelse har införandet av husdjuren varit. Hönsen spredo sig tidigt med stor snabbhet över Sydamerika. Genom hästens införande förvandlades i. på pampas och prärierna till ryttarfolk, medan boskapen fått mindre betydelse. Endast Goajira-halvöns inv. ha, utan att förlora sin självständighet, blivit rena bo-skapsskötare, och navajo ha blivit fårherdar. Om hästen upptogs av i., ha de dock icke börjat använda hjuldon. Hjulet var okänt i Amerika före Columbus. Spanjorerna använde emellertid icke hästen som dragdjur i Amerika. Av kulturväxter torde de vita ha infört den för vår egen kulturkrets eg. främmande bananen, som också hastigt utbretts och fått stor betydelse i det tropiska Amerika. — Genom handel ha järnföremål, glaspärlor och mycket annat spritts bland infödingarna. Dessa ha sällan lärt sig smida järnet, utan nöjt sig med kallhamring och slipning. Negerslavar infördes ju i stort antal av de vita till länderna kring Karaibiska havet, till Brasilien och s. Nordamerika. I Guayana leva ännu oberoende skaror av förrymda svarta slavar, vilkas kultur visar en blandning av afrikanska och indianska drag. I stort sett har negerkulturen haft föga inflytande på i:s. Musikbågen har trol. införts till Amerika av negrer. — Högst betydande äro de nyttigheter, de vita upptagit i sin kultur från indianerna. Bland kulturväxter kunna nämnas majs, potatis, tomater, kakao och vanilj, bland viktiga droger kinin, kokain, ipecacuanha, bland njutningsmedel framförallt tobak. Alla kulturväxter av betydelse på amerikanska kontinenten voro kända och brukades av i. själva. Av största vikt har också gummit blivit i vår kultur. Detta användes av i. till bollar, sprutor, för att göra tyg vattentätt etc. Slutl. kunna kalkonen och hängmattan nämnas. Till karaktären äro i. stolta och frihets-älskande, ärliga och tappra, högtidliga och slutna gentemot främmande. Feghet, snålhet och ogästvänlighet föraktas djupt. Till slavarbete ha de aldrig kunnat hållas. Vandrings-driften sitter i även hos de bofasta. De ha stor böjelse för rusdrycker och narkotika men äro ej erotiker som negrerna. Ännu ha de sin stora betydelse i det latinska Amerika. Ett par av Mexikos främsta presidenter ha varit i. — I. utgöra ännu ett betydande folkelement i Mellan- och Sydamerika, varjämte avkomlingar av vita och i. (mestiser) äro mycket talrika. I n. Sydamerika och i Brasilien ha i. ofta uppblandats med negrer (sambos). Att angiva i:s antal är svårt på gr. av den ofullst. statistiken. Skillnaden mellan rena i. och biandfolk torde ofta angivas synnerligen godtyckligt. 1 U.S.A. funnos 1930 352,000, och deras antal minskas ej, i motsats till vad som vanl. antages (jfr Förenta staterna, tab. 1), medan deras kultur givetvis raskt försvinner. Befolkningens huvudmassa utgöres i Mexiko och Mellanamerika av i., och i Sydamerikas berg leva c:a 4 mill. Stammar på 20,000—25,000 i. äro ej ovanliga (jivaro, goajiro, chiriguano o.a.). Många i. äro ännu oberoende, och strider med de vita förekomma i Brasilien, Colombia och Venezuela. — Litt.: ”Annual report of the Bureau of American ethnology” (1881 ff.); ”Handbook of American indians north of Mexico” (i ”Bulletin of the Bureau of American ethnology”, 30, 1912); E. Nordenskiöld, ”De sydamerikanska i:s kulturhistoria” (1912), ”Comparative ethnographical studies” (9 bd, 1919—31); W. Krickeberg, ”Amerika” (i G Buschans ”Illustrierte Völkerkunde”, 1, 1922); C. Wissler, ”The American indian” (1922); D. G. Brinton, ”The American race” (1891); R. Karsten, ”The civilisation of the South American indians” (1926); I. Sefve, ”Sydamerika”, 1 (1927). G.B-r. Mission. Redan de puritanska ”pilgrimsfä-derna”, som kommo till Amerika 1620, hade i.-mission på sitt program, men den snart utbrytande kampen mellan röda och vita förhindrade missionsföretag i större omfattning. Enstaka missionärer trädde emellertid in i detta arbete: så svensken J. Campanius samt framförallt engelsmannen J. Eliot (se dessa). På 1700-talet blev den amerikanske i.-missio-nären D. Brainerds (se denne) korta missions-gärning (1743—49) en viktig impuls, och vid samma tid började Evang. brödraförsamlingens mission med D. Zeisberger (se denne) som den främste märkesmannen. Såväl Eliots som Zeis-bergers arbete ödelädes emellertid av i.-fej-derna och krigen mellan engelsmän och fransmän. Från 1800-talet har missionen återupptagits av nordamerikanska kyrkosamfund och katolska missionsordnar. O. Vs av Nordamerikas i. torde nu stå under de olika kyrkosamfundens vård. Till flera i.-språk har bibeln el. delar därav tolkats. — Litt.: N. Jacobsson, ”Svenskar och i.” (1922). G.W.L Indian oak [i'ndjan åuk], indisk ek, kallas den till båtbyggnad och konstsnideri användbara, hårda veden av Barringto'nia acuta' ngula (jfr Barringtonia). A.V-e. Indian red wood [i'ndjan räd Qo'd], indiskt rödträ, namn på kärnveden av Chukra'ssia tubula' ris (jfr Bastardceder) och Soymi'da febri'fuga (se Soymida). A.V-e. Indianreservation [-fo'n], se Reservation. — 983 — — 984 —