Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer - Europeisk och afrikansk påverkan m.m. - Mission - Indian oak - Indian red wood - Indianreservation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIAN OAK
kulturelement in i Amerika. Av särsk.
stor betydelse har införandet av husdjuren
varit. Hönsen spredo sig tidigt med stor
snabbhet över Sydamerika. Genom hästens
införande förvandlades i. på pampas och prärierna
till ryttarfolk, medan boskapen fått mindre
betydelse. Endast Goajira-halvöns inv. ha, utan
att förlora sin självständighet, blivit rena
bo-skapsskötare, och navajo ha blivit fårherdar.
Om hästen upptogs av i., ha de dock icke
börjat använda hjuldon. Hjulet var okänt i
Amerika före Columbus. Spanjorerna använde
emellertid icke hästen som dragdjur i Amerika.
Av kulturväxter torde de vita ha infört den
för vår egen kulturkrets eg. främmande
bananen, som också hastigt utbretts och fått stor
betydelse i det tropiska Amerika. — Genom
handel ha järnföremål, glaspärlor och mycket
annat spritts bland infödingarna. Dessa ha
sällan lärt sig smida järnet, utan nöjt sig med
kallhamring och slipning. Negerslavar infördes
ju i stort antal av de vita till länderna kring
Karaibiska havet, till Brasilien och s.
Nordamerika. I Guayana leva ännu oberoende
skaror av förrymda svarta slavar, vilkas kultur
visar en blandning av afrikanska och indianska
drag. I stort sett har negerkulturen haft föga
inflytande på i:s. Musikbågen har trol. införts
till Amerika av negrer. — Högst betydande äro
de nyttigheter, de vita upptagit i sin
kultur från indianerna. Bland
kulturväxter kunna nämnas majs, potatis, tomater,
kakao och vanilj, bland viktiga droger kinin,
kokain, ipecacuanha, bland njutningsmedel
framförallt tobak. Alla kulturväxter av
betydelse på amerikanska kontinenten voro kända
och brukades av i. själva. Av största vikt har
också gummit blivit i vår kultur. Detta
användes av i. till bollar, sprutor, för att göra
tyg vattentätt etc. Slutl. kunna kalkonen och
hängmattan nämnas.
Till karaktären äro i. stolta och
frihets-älskande, ärliga och tappra, högtidliga och
slutna gentemot främmande. Feghet, snålhet
och ogästvänlighet föraktas djupt. Till
slavarbete ha de aldrig kunnat hållas.
Vandrings-driften sitter i även hos de bofasta. De ha
stor böjelse för rusdrycker och narkotika men
äro ej erotiker som negrerna. Ännu ha de sin
stora betydelse i det latinska Amerika. Ett
par av Mexikos främsta presidenter ha varit i.
— I. utgöra ännu ett betydande folkelement i
Mellan- och Sydamerika, varjämte avkomlingar
av vita och i. (mestiser) äro mycket talrika.
I n. Sydamerika och i Brasilien ha i. ofta
uppblandats med negrer (sambos). Att angiva i:s
antal är svårt på gr. av den ofullst.
statistiken. Skillnaden mellan rena i. och biandfolk
torde ofta angivas synnerligen godtyckligt. 1
U.S.A. funnos 1930 352,000, och deras antal
minskas ej, i motsats till vad som vanl.
antages (jfr Förenta staterna, tab. 1),
medan deras kultur givetvis raskt försvinner.
Befolkningens huvudmassa utgöres i Mexiko och
Mellanamerika av i., och i Sydamerikas berg
leva c:a 4 mill. Stammar på 20,000—25,000 i.
äro ej ovanliga (jivaro, goajiro, chiriguano
o.a.). Många i. äro ännu oberoende, och
strider med de vita förekomma i Brasilien,
Colombia och Venezuela. — Litt.: ”Annual report
of the Bureau of American ethnology” (1881
ff.); ”Handbook of American indians north of
Mexico” (i ”Bulletin of the Bureau of
American ethnology”, 30, 1912); E. Nordenskiöld, ”De
sydamerikanska i:s kulturhistoria” (1912),
”Comparative ethnographical studies” (9 bd,
1919—31); W. Krickeberg, ”Amerika” (i G
Buschans ”Illustrierte Völkerkunde”, 1, 1922);
C. Wissler, ”The American indian” (1922); D.
G. Brinton, ”The American race” (1891); R.
Karsten, ”The civilisation of the South
American indians” (1926); I. Sefve, ”Sydamerika”,
1 (1927). G.B-r.
Mission. Redan de puritanska
”pilgrimsfä-derna”, som kommo till Amerika 1620, hade
i.-mission på sitt program, men den snart
utbrytande kampen mellan röda och vita
förhindrade missionsföretag i större omfattning.
Enstaka missionärer trädde emellertid in i
detta arbete: så svensken J. Campanius samt
framförallt engelsmannen J. Eliot (se dessa).
På 1700-talet blev den amerikanske
i.-missio-nären D. Brainerds (se denne) korta
missions-gärning (1743—49) en viktig impuls, och vid
samma tid började Evang. brödraförsamlingens
mission med D. Zeisberger (se denne) som den
främste märkesmannen. Såväl Eliots som
Zeis-bergers arbete ödelädes emellertid av
i.-fej-derna och krigen mellan engelsmän och
fransmän. Från 1800-talet har missionen
återupptagits av nordamerikanska kyrkosamfund och
katolska missionsordnar. O. Vs av
Nordamerikas i. torde nu stå under de olika
kyrkosamfundens vård. Till flera i.-språk har bibeln
el. delar därav tolkats. — Litt.: N. Jacobsson,
”Svenskar och i.” (1922). G.W.L
Indian oak [i’ndjan åuk], indisk ek, kallas
den till båtbyggnad och konstsnideri
användbara, hårda veden av Barringto’nia acuta’ ngula
(jfr Barringtonia). A.V-e.
Indian red wood [i’ndjan räd Qo’d], indiskt
rödträ, namn på kärnveden av Chukra’ssia
tubula’ ris (jfr Bastardceder) och Soymi’da
febri’fuga (se Soymida). A.V-e.
Indianreservation [-fo’n], se
Reservation.
— 983 —
— 984 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
