Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
så långt söderut som Kathiawar, Gujarat och
Maharashtra. Här fortlevde de sakiska k s h
a-t r a p a-dynastierna till c:a 400 e.Kr., då de
un-derlades Gupta-väldet (se nedan). Sakerväldet
i n.v. måste i sin tur redan under l:a årh. e.Kr.
vika för den väldiga Yüe-chi-expansionen under
K u s h a n a-dynastien; denna behärskade
sedermera mer el. mindre Nordvästindiens
historia till c:a 870 och följdes av de s.k. b r
a-m i n-k onungarnas dynasti till 1021, då
M a h m u d a 1-G h a z n i fullbordade den
muhammedanska erövringen av Nordvästindien. —
I Nordindien bestod Maurya-väldet till o. 185
f.Kr. Så följde C u n g a- (185—73) och K a
n-v a-väldena (73—28 f.Kr.). Ingen viktigare
tilldragelse märkes därefter, förrän o. 320 e.Kr.
G u p t a-väldet grundades; därmed begynner en
lysande period i Nordindiens historia. Efter
erövringen (o. 400) av de sakiska
khshatrapa-väldena (jfr ovan), omspände guptaväldet
Nordindien i dess helhet. Men efter 450 måste
det upprepade gånger mottaga
heftaliter-n a s invasioner; dessutom lösgjorde sig v.
delen av väldet c:a 495 under V a 1 a b h
i-dynastien. Efter 500-talets mitt är guptaväldet
förbi; de följ. årh. fram till den muhammedanska
erövringen visa en stark decentralisering av
maktställningen i n. I. En tid höjde sig Kanauj
under Harsha (se denne) 606—647 till en
maktställning, som nära nog nådde guptaväldets
omfattning, men i övrigt var herraväldet delat
på ett flertal storheter. I v. delades makten
mellan olika rajputdynastier; dessa drabbades
övergående av den muhammedanska
expansionen under Mahmud al-Ghazni (998—1030).
Den definitiva muhammedanska erövringen
ägde rum 1192—94 genom Muizz al-Din
Muhammed av ghoridernas dynasti. Är 1202
utsträcktes det muhammedanska väldet även
över ö. Nordindien, där Bengalen under P a 1
a-och Sen a-dynastierna under tiden från 750
nått betydande maktställning. Efter 1202 var
sålunda så gott som hela Nordindien i
muhammedanernas händer. Muhammedanismens
huvudfäste blev Delhi; de där residerande
muhammedanska dynastierna innehade ända till
stormogulväldets grundläggning en mer el.
mindre grundfast supremati över Nordindien,
trots att vissa områden, framför allt
Bengalen, i realiteten oftast voro oavhängiga. I
Delhi gjorde sig ståthållaren Qutb ad-Din
Ai-bek (1206) oavhängig och grundade den s.k.
slavdynastien (1206—90), på vilken följde
Childji- (1290—1320), Toghluq- (1320—1413),
Saijid- (1414—51) och Lodidynastierna (1451
—1526), vilken sistn. efterföljdes av
stormo-gulväldet. — Sydindien hade redan under
Mau-rya-väldets tid (o. 200 f.Kr.) förenats i A n d
h
r a-väldet av teluguextraktion; dess expansion
var tidvis stark. Vid sidan därav bestodo
sedan gammalt i s. de tamuliska P a n d y a- och
C o 1 a-väldena. Andhra-väldet störtades c:a
235 e.Kr. av P a 11 a v a-dynastien av oviss här^
stamning. Pallava-väldet behärskade
Sydindien i flera årh. och spelade en stor
kulturhistorisk roll som förmedlare av indisk kultur
åt Bortre L: det led avbräck genom
uppkomsten av nya välden i n.v. Dekkan, främst det
marattiska C a 1 u k y a-väldet, varefter
Palla-vaväldets försvagande åtföljdes av ett
förstärkande av Colaväldets maktställning. Under
dess egid inleddes en kort, men lysande period
i I:s historia, under vilken slutl. allt land
kring Bengaliska viken förenades under en
spira (första hälften av 1000-talet). Detta välde
störtades 1053 av Calukyaväldet; efter en
betydande maktutveckling av detta under slutet av
1000- och första hälften av 1100-talet inträdde
förfall; vasalldynastien Yadava nådde en
dominerande ställning i n. Sydindien, i s. reste
sig på Cola-väldets ruiner H o y s a 1 a-väldet,
tävlande med dynastien Yadava om
herraväldet över Dekkan. Båda föllo offer för den
muhammedanska expansionen, som från n.
Indien påbörjades under A 1 a u d-D in
Childji (1296—1316). Först föll Yadava-väldet 1318,
så Hoysala-väldet 1327; men den
muhammedanska erövringen av Sydindien var ännu föga
djupgående, och (1335—1565) lyckades där ett
hinduiskt välde, Vijayanagar, under mera
än två årh. hävda sig gentemot den
muhammedanska expansionen. Det muhammedanska
Sydindien förenades 1347 till ett välde under
bahmanidernas dynasti, som spelade en
dominerande roll i Sydindiens historia, tills
det 1482 sönderföll i de fem muhammedanska
rikena Berar, Ahmednagar, Bidar,
B i d j a p u r och Golkonda; samtliga dessa
dukade slutl. under för stormogulväldets
expansion, sist Golkonda (1687).
Vid 1500-talets början lydde I. så gott som
helt under muhammedanskt välde, men det var
delat på flera händer. Det muhammedanska
I:s enande kom utifrån. B a b u r, en ättling av
Timur, som genom özbegernas expansion
berövats sitt rike i nuv. Ferghana och 1504
erövrat Kabul, hade där närt planen att uppträda
ss. erövrare i Indien. 1525 började han sitt
berömda fälttåg mot L, intog efter segern vid
Panipat 1526 Delhi och blev sålunda
grund-läggare av stormogulväldet, som
småningom under Babur (d. 1530), Humajun
(1530—56) och framförallt Akbar (1556—
1605) förenade hela Nordindien i ett välde och
genom sin administrativa organisation
gjorde-en bestående insats i I:s historia. Efter D j a~
— 997 —
— 998 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
