INDIEN maste man i London beträffande de indiska ärendena är statssekreteraren el. ministern för L, vilken är medl. av det engelska kabinettet, ledare av India office (se d.o.) och vid sin sida har en rådgivande myndighet i Council of India. Dettas 8—12 led. utses för 5 år och få ej samtidigt vara medl. av engelska parlamentet; minst halva antalet skall ha verkat i I. under minst 10 år, och deras senaste vistelse där får ej ligga längre tillbaka än 5 år före deras upptagande i rådet. Den eg. regeringsmakten i I. utövas emellertid på ort och ställe av en generalguvernör med titeln vicekonung (vice-roy) med residens i Delhi (under sommarmån. Simla). Vicekonungen utnämnes vanl. för 5 år av engelska regeringen. I sin tur är han i London representerad av en High commissioner for India in the United kingdom. Vicekonungen har vid sin sida ett exekutivråd (Executive council), i någon mån motsvarande ett europeiskt ministerkabinett. Det räknar f.n. 7 led., däribland högste befälhavaren över de indiska stridskrafterna, och utses för 5 år av regeringen i London i samförstånd med I:s vicekonung; minst 3 av rådsmedl. skola under 10 år ha använts i indisk förvaltningstjänst och 2—3 vara infödda indier. Rådets medl. äro tillika fackministrar och övervaka ss. sådana var sina grenar av förvaltningen. Utrikes och ”politiska” ärenden, fallande under Foreign and political de-partment, handläggas dock direkt av vicekonungen; hit hör bl.a. reglerandet av förbindelserna med de otaliga indiska vasallstaterna. Envar av rådsled. skall ha säte i något av det indiska parlamentets båda hus med rätt att deltaga i överläggningarna även i det andra. — Det genom författningsrevisionen 1919 åsyftade större medinflytandet för I:s infödda befolkning beträffande landets offentliga angelägenheter kommer redan till synes i det indiska parlamentets sammansättning, överhuset el. ”statsrådet” {Council of State) räknar 60 led., av vilka 33 äro valda enl. ytterst snäva rösträttsbestämmelser, högst 20 ss. innehavare av vissa ämbeten självskrivna led. och resten utsedd av centralregeringen bland andra kategorier av medborgare. Underhuset el. ”lagstiftande församlingen” {Legislative assembly) med 145 led. räknar bland dessa 104 direkt folkvalda, 26 ”ex-officio-led.” och 15 utsedda av regeringen, som därvid bör tillse, att vid de eg. valen ej tillbörligt uppmärksammade intressen bli företrädda i landets representation. Valperioden, som är resp. 5 och 3 år, kan undantagsvis utsträckas av vicekonungen men även förkortas genom dennes upplösningsrätt. Likaväl som vicekonungen i vissa fall handlar på eget ansvar, oberoende av sina ministrar, intaga dessa och regeringen som helhet gentemot det indiska parlamentet en mycket självständig ställning. Författningen har sörjt för att vid konflikt mellan regering och parlament den förras vilja skall ha möjlighet att segra, vare sig regeringen handlar på eget ansvar el. efter instruktioner från London. Detta gäller både lagar och budgetfrågor. Vissa av de senare, främst de militära anslagen, äro undandragna parlamentets beslutanderätt. Endast i trängande fall handlar emellertid I:s regering i strid mot parlamentets önskningar. Prov:s antal är 15. I 9 prov, ledes förvaltningen av en guvernör med ett exekutivråd på högst 4 personer vid sin sida. De 6 övriga prov, stå under var sin chief commissioner utan exekutivråd. ”Guvernörsprovinserna” äro kännetecknade därav, att den infödda befolkningen i jämförelsevis stor utsträckning har inflytande på de offentliga ärendena. I var och en av dem finns en folkrepresentation på l kammare, där minst 70 °/o (i Burma 60 °/o) av led. skola vara folkvalda, högst 20 °/o självskrivna ss. innehavare av visst ämbete och resten utsedd av provinsregeringen från andra samhällsgrupper. Valperioden är 3 år. Rösträtten vid valen till provinslegislaturerna är vidsträcktare än vid valen till I:s centralparlament. C:a 7,8 mill. medborgare beräknas vara röstberättigade vid provinsvalen (vid valen till indiska centralparlamentets underhus blott något över 1 mill.), en i jämförelse med europeiska förhållanden synnerligen låg siffra. På gr. av det indiska samhällets egendomliga struktur måste både valen till indiska underhuset och provinslegislaturerna anordnas så, att hänsyn tages till väljarnas olika religion, ras o.d. Så t.ex. uppföras muhammedaner och ickemuhammedaner å skilda röstlängder, tillerkännas ett visst antal representanter vardera och rösta var för sig. I prov. Madras bilda kristna hinduer, i Punjab sikherna vardera en väljargrupp. Européer och angloindier sammanföras på sina håll till särsk. grupper. Emellertid förekommer därjämte en mera europeiskt betonad ”intresserepresentation” med spec. representanter för godsägare, handels- och industrikretsar, univ. o.d. I några prov, ha kvinnor rösträtt. Provinsguvernören har utom exekutivrådet ss. officiella rådgivare ett mindre antal infödda ministrar, som äro ansvariga inför provinsparlamentet. Vissa ärenden, s.k. reserved subjects, skola handläggas av guvernören i exekutivrådet under kontroll av centralregeringen, men en mängd andra ärenden, s.k. transferred subjects, föredragas inför guver — 1005 — — 1006 —