Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indisk mytologi - Indiskret - Indisk skrift - Indiskt gult - Indiskt växtdun - Indisponerad - Indium - Indium-alun, -hydrat, -oxid, -sulfat - Individ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDISKRET
förses med kanske 6 huvuden o.s.v., men
samtidigt glömmes icke, som den indiska konsten
också framställer dem, de för var och en spec.
smådetaljerna. I fråga om de enskilda gudarnas
mytologiska kretsar kan det stundom vara svårt
att avgöra, om de böra kallas myter el.
hjältesagor; detta gäller t.ex. Krishna. Ang. de
viktigaste gudarna se specialart. Jfr f.ö. B r
a-manism, Buddism, Hinduism
och Vedareligion. — Litt: V. Fausböll,
”Indian mythology” (1903); A. B. Keith,
”Indian mythology” (i ”The mythology of all
ra-ces”, 6, 1917); J. Charpentier, ”Indiska myter
och sagor” (1925); A. Hillebrandt, ”Vedische
Mythologie” (2 bd, 2 Aufl. 1927—29). Th.P.
Indiskre’t, ogrannlaga, som ej vet att tiga,
lösmynt, taktlös.—Subst.: indiskretio n[-Jo’n].
Indisk skrift. Den tidigast kända i.s. är den
bildskrift, som utgjorde det grafiska
uttrycksmedlet för den förhistoriska kultur, som bragts
i dagen genom grävningar i Punjab och Sindh
under 1920-talet; den är ännu otolkad, och om
dess ev. sammanhang med den senare i.s. kan
ingenting med bestämdhet sägas. I.s. av den i
historisk tid vanliga typen torde knappast
kunna dokumentariskt beläggas tidigare än
400-talet f.Kr Ang. dess ursprung ha olika
meningar framställts. Sannolikast torde vara
den av A. Weber och G. Bühler förfäktade
åsikten, att den härrör från ett
nordara-meiskt alfabet; enl. en annan, av bl.a. Max
Müller företrädd mening skulle den vara att
härleda ur den sydarabiska skriften, och slutl.
skulle den enl. C. Lassen, J. Prinsep, A.
Cun-ningham m.fl. vara en utveckling ur en
inhemsk bildskrift. Samtliga indiska alfabet —
med undantag av k h a r o s h t h i (se nedan)
— härröra från det nordindiska b r a h m
i-alfabetet; dess tidiga sydliga avläggare d r a v
i-d i har ytterst givit upphov åt de speciella
sydindiska alfabeten. Brahmi-alfabetet
sönderföll tidigt i ett antal lokala avarter, vilka
emellertid under gupta-väldet uppgingo i det
s.k. g u p t a-alfabetet, från vilket i dess olika
avarter samtliga nuv. nordindiska alfabet
utgått. Gupta-alfabetet utvecklade sig under
700-talet till n a g a r i-alfabetet (se De van a ga
ri), som numera är förhärskande i Indien;
från detta ha utgått b e n g a 1 i- och
Nepal-alfabeten samt sikhernas g u r m u k h
i-alfa-bet. Från västliga varianter av gupta-alfabetet
ha utgått s i n d h i- och ? a r a d a-alfabeten,
från detta senare antagl. balt i-alfabetet. En
västlig variant av nagari med stark sydindisk
påverkan utgör g u j a r a t i-alfabetet. —
Brah-mi- och gupta-alfabeten ha spelat en stor
historisk roll, det förra under buddismens lid i
Centralasien. Från relativt tidig brahmi har
ut
gått den singalesiska skriften, från
sen-gupta den tibetanska skriften och m o
n-skriften med de därav beroende
burmanska och siamesiska skriftsystemen, vidare
i självständig utveckling k a v i- och k h m e
r-alfabeten. — Den sydliga avarten av brahmi
utvecklade sig under stark påverkan från de
nordliga skriftsystemen till de nuv. sydindiska
alfabeten: telugu-, kanara-,
malaya-1 a m och g r a n t h a-alfabeten, det senare en
allmän sydindisk braminskrift. — En
särställning intar det tidigt grammatiskt reglerade
tamuliska alfabetet; det har omisskännlig
nordindisk prägel och har kanske utvecklats
ur den tidiga singalesiska skriften. — Litt.: G.
Bühler, ”Indische Paläographie” (i ”Grundriss
der indoarischen Philologie und
Altertums-kunde”, 1896). C.F.
Indiskt gult. 1) I.g. el. kobolt gult, som
är kaliumkoboltnitrit, framställes genom att
tillsätta ättiksyra och kaliumnitrit till en
lösning av kobolt-nitrit, då detsamma utfaller.
Användes till konstmålning som både
vatten-och oljefärg. — 2) SeEuxantisyra. Wk.
Indiskt växtdun, se B o m b a x.
Indispone’rad, icke upplagd, ohågad,
tillfälligt oförmögen till en viss uppgift. Subst.:
indisposition [-fo’n]. — I n d i s p o n
i’-b e 1, icke tillgänglig, icke till förfogande.
1’ndium, In, kemiskt grundämne, atomvikt
114,8, ordningsn:r 49, spec. v. 7,24, smältpunkt
154°, upptäcktes i ett zinkblände från
Frei-berg spektrografiskt 1863 av Reich och Richter
tack vare i:s indigoblå spektrallinje, vilken
även givit upphov till namnet. L, som lätt kan
framställas genom upphettning av oxiden i
vätgasström el. genom elektrolys i sur lösning,
är en silvervit, starkt glänsande och mycket
mjuk metall, som lätt löses av oxiderande
syror, av saltsyra däremot långsamt under
vät-gasutveckling. I. är i sina föreningar
huvudsaki. trevärd. Oxiden In2O3 erhålles som ett
ljusgult pulver vid glödgning av hydroxiden el.
karbonatet. I.-hydroxid In(0H)3 fälles ur
lösningar av i.-salter av ammoniak och
alkali-hydrat samt löses i överskott av alkali.
Sulfatet In2(SO4)3 ger med ammoniumsulfat
dubbelsaltet i.-ammoniumsulfat H4NIn(SO4)2,12H2O,
en alunart, isomorf med vanligt alun. Lj.
1’ndium-a’lun, -hydra’t, -oxi’d, -sulfa’t, se
I n d i u m.
Indivi’d (av lat. indivi’duum, något odelbart),
en enhet, som ej kan delas utan att förlora sin
egenart; fil., log., det som, i något visst
förhållande, betraktas som enhet. Den enskilda
människan är i. i förhållande till släktet (del
allmänna), i förhållande till staten,
mänskligheten (det hela). Atomen är i. dels ss. under
— 1035 —
— 1036 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
