INDISKRET förses med kanske 6 huvuden o.s.v., men samtidigt glömmes icke, som den indiska konsten också framställer dem, de för var och en spec. smådetaljerna. I fråga om de enskilda gudarnas mytologiska kretsar kan det stundom vara svårt att avgöra, om de böra kallas myter el. hjältesagor; detta gäller t.ex. Krishna. Ang. de viktigaste gudarna se specialart. Jfr f.ö. B r a-manism, Buddism, Hinduism och Vedareligion. — Litt: V. Fausböll, ”Indian mythology” (1903); A. B. Keith, ”Indian mythology” (i ”The mythology of all ra-ces”, 6, 1917); J. Charpentier, ”Indiska myter och sagor” (1925); A. Hillebrandt, ”Vedische Mythologie” (2 bd, 2 Aufl. 1927—29). Th.P. Indiskre't, ogrannlaga, som ej vet att tiga, lösmynt, taktlös.—Subst.: indiskretio n[-Jo'n]. Indisk skrift. Den tidigast kända i.s. är den bildskrift, som utgjorde det grafiska uttrycksmedlet för den förhistoriska kultur, som bragts i dagen genom grävningar i Punjab och Sindh under 1920-talet; den är ännu otolkad, och om dess ev. sammanhang med den senare i.s. kan ingenting med bestämdhet sägas. I.s. av den i historisk tid vanliga typen torde knappast kunna dokumentariskt beläggas tidigare än 400-talet f.Kr Ang. dess ursprung ha olika meningar framställts. Sannolikast torde vara den av A. Weber och G. Bühler förfäktade åsikten, att den härrör från ett nordara-meiskt alfabet; enl. en annan, av bl.a. Max Müller företrädd mening skulle den vara att härleda ur den sydarabiska skriften, och slutl. skulle den enl. C. Lassen, J. Prinsep, A. Cun-ningham m.fl. vara en utveckling ur en inhemsk bildskrift. Samtliga indiska alfabet — med undantag av k h a r o s h t h i (se nedan) — härröra från det nordindiska b r a h m i-alfabetet; dess tidiga sydliga avläggare d r a v i-d i har ytterst givit upphov åt de speciella sydindiska alfabeten. Brahmi-alfabetet sönderföll tidigt i ett antal lokala avarter, vilka emellertid under gupta-väldet uppgingo i det s.k. g u p t a-alfabetet, från vilket i dess olika avarter samtliga nuv. nordindiska alfabet utgått. Gupta-alfabetet utvecklade sig under 700-talet till n a g a r i-alfabetet (se De van a ga ri), som numera är förhärskande i Indien; från detta ha utgått b e n g a 1 i- och Nepal-alfabeten samt sikhernas g u r m u k h i-alfa-bet. Från västliga varianter av gupta-alfabetet ha utgått s i n d h i- och ? a r a d a-alfabeten, från detta senare antagl. balt i-alfabetet. En västlig variant av nagari med stark sydindisk påverkan utgör g u j a r a t i-alfabetet. — Brah-mi- och gupta-alfabeten ha spelat en stor historisk roll, det förra under buddismens lid i Centralasien. Från relativt tidig brahmi har ut gått den singalesiska skriften, från sen-gupta den tibetanska skriften och m o n-skriften med de därav beroende burmanska och siamesiska skriftsystemen, vidare i självständig utveckling k a v i- och k h m e r-alfabeten. — Den sydliga avarten av brahmi utvecklade sig under stark påverkan från de nordliga skriftsystemen till de nuv. sydindiska alfabeten: telugu-, kanara-, malaya-1 a m och g r a n t h a-alfabeten, det senare en allmän sydindisk braminskrift. — En särställning intar det tidigt grammatiskt reglerade tamuliska alfabetet; det har omisskännlig nordindisk prägel och har kanske utvecklats ur den tidiga singalesiska skriften. — Litt.: G. Bühler, ”Indische Paläographie” (i ”Grundriss der indoarischen Philologie und Altertums-kunde”, 1896). C.F. Indiskt gult. 1) I.g. el. kobolt gult, som är kaliumkoboltnitrit, framställes genom att tillsätta ättiksyra och kaliumnitrit till en lösning av kobolt-nitrit, då detsamma utfaller. Användes till konstmålning som både vatten-och oljefärg. — 2) SeEuxantisyra. Wk. Indiskt växtdun, se B o m b a x. Indispone'rad, icke upplagd, ohågad, tillfälligt oförmögen till en viss uppgift. Subst.: indisposition [-fo'n]. — I n d i s p o n i'-b e 1, icke tillgänglig, icke till förfogande. 1'ndium, In, kemiskt grundämne, atomvikt 114,8, ordningsn:r 49, spec. v. 7,24, smältpunkt 154°, upptäcktes i ett zinkblände från Frei-berg spektrografiskt 1863 av Reich och Richter tack vare i:s indigoblå spektrallinje, vilken även givit upphov till namnet. L, som lätt kan framställas genom upphettning av oxiden i vätgasström el. genom elektrolys i sur lösning, är en silvervit, starkt glänsande och mycket mjuk metall, som lätt löses av oxiderande syror, av saltsyra däremot långsamt under vät-gasutveckling. I. är i sina föreningar huvudsaki. trevärd. Oxiden In2O3 erhålles som ett ljusgult pulver vid glödgning av hydroxiden el. karbonatet. I.-hydroxid In(0H)3 fälles ur lösningar av i.-salter av ammoniak och alkali-hydrat samt löses i överskott av alkali. Sulfatet In2(SO4)3 ger med ammoniumsulfat dubbelsaltet i.-ammoniumsulfat H4NIn(SO4)2,12H2O, en alunart, isomorf med vanligt alun. Lj. 1'ndium-a'lun, -hydra't, -oxi'd, -sulfa't, se I n d i u m. Indivi'd (av lat. indivi'duum, något odelbart), en enhet, som ej kan delas utan att förlora sin egenart; fil., log., det som, i något visst förhållande, betraktas som enhet. Den enskilda människan är i. i förhållande till släktet (del allmänna), i förhållande till staten, mänskligheten (det hela). Atomen är i. dels ss. under — 1035 — — 1036 —