INDORE Asien. Av någon betydelse för detta problem kan också vara, att på den senaste tiden från visst håll hävdats, att germanerna, vilkas urhem, ss. nyss antytts, av somliga forskare rent av identifierats med det indoeuropeiska, i själva verket språkligt sett icke hade indoeuro-peiskt ursprung, utan genom förmedling av ett annat icke heller indoeuropeiskt folk övertagit sitt språk från en f.ö. alldeles okänd indo-europeisk stam. Denna teori har emellertid rönt starkt motstånd. Genom att på språkjämförelsens väg utröna, vilka ord som med större el. mindre säkerhet tillhört den gemensamma indoeuropeiska ordskatten, har språkforskningen lämnat viktiga bidrag till kännedom om urindoeuropéernas levnadsförhållanden. De ha ägt ord för ”vinter” och ”snö”, för ”hav” (mar- el. mor-), av de vilda djuren för t.ex. ”björn” och ”varg” (motsvarande vårt ulv), av lövträd för t.ex. ”al”, ”alm”, ”asp” och ”björk”. De synas ha stått rätt högt i odling. På indoeuropeisk tid återgår sannolikt t.ex. gudanamnet Tyr (se d.o.), möjl. betecknande den strålande dags-himlen. Genom allahanda magi sökte man göra makterna bevågna. Beteckningar för föräldrar, syskon och mera avlägsen släktskap (även genom giftermål) visa, att familjen, som styrdes patriarkaliskt, redan var fast uppbyggd. Indo-européerna idkade boskapsskötsel och ett primitivt åkerbruk. Vissa benämningar på ”häst” (dock ej vårt ord häst), ”oxe”, ”får”, ”svin” ha indoeuropeiskt ursprung. Stammen i djurnamnet hund äger samma anor. De byggde hus av trä och åtm. delvis av flätverk, spunno, vävde och sydde kläder, hanterade båge, spjut och yxa och beforo vattendragen med enklare farkoster. Tiden mätte de åtm. delvis efter månskiftena. Man räknade efter decimalsystemet, men minnen av äldre primitivare system framskymta; duodecimalsystemet, som numera förefaller oss ålderdomligare än det förra, ha de enl. allmän, men ej oanfäktad lånat från sumerer och babylonier. De försök, som gjorts, att ådagalägga om också oerhört avlägsna släktskapsförbindelser mellan i. s. och vissa andra språkstammar, ha icke, åtm. icke ännu, lett till ens närmelsevis säkra resultat. Särsk. gäller detta de semitiska språken, trots det lärda och skarpsinniga arbete, som därpå nedlagts. Större möjlighet torde föreligga beträffande den finsk-ugriska språkstammen, där vissa märkliga överensstämmelser föreligga i böjningssystem och ordförråd (av ett slag, som icke brukar lånas). — Litt.: K. Brugmann & B. Delbrück, ”Grund-riss der vergleichenden Grammatik der indo-germanischen Sprachen” (5 bd, 1886—1900; 2 Bearb., 1—2, 1897—1916); K. Brugmann, ”Kur-ze vergleichende Grammatik” (1902—04); A. Walde & J. Pokorny, ”Vergleichendes Wörter-buch der indogermanischen Sprachen” (3 bd, 1926—32); den populära handboken av J. Char-pentier ”Jämförande indoeuropeisk språkvetenskap” (1926). De nyaste forskningarna å området ha delvis offentliggjorts i ett större antal tidskr., t.ex. ”Indogermanische Forsch-ungen” och ”Zeitschrift für vergleichende Sprachforschung”. E.H. Indogermaner, se Indoeuropéer. Indogermanska språk, se Indoeuropeiska språk. Indokina, detsamma som Franska Indokina (se d.o.). Indokinesiska språk, förr mera än nu använd sammanfattande beteckning för de siamo-kinesiska och tibeto-burmanska språkgrupperna. CH // \ Indo'1, benzopyrrol, HC G---CH, är l II II HC C CH \ /\ / CH NH ett kristalliniskt ämne, som i fullst. ren form har en angenäm doft men i mindre ren form vanl. en högst obehaglig, om avföring påminnande lukt. I. kan betraktas ss. modersubstansen till indigo (se d.o.). I. bildas vid förruttnelseprocesserna i tarmen av aminosyran tryp-tofan och ger därigenom tarmuttömningarna deras karakteristiska lukt. I organismen oxideras i. till alkoholen i n d o x y 1, vilken ingår förening med svavelsyra till indoxylsva-v e 1 s y r a. Denna senare utsöndras av njurarna och förekommer sålunda alltid i urinen, likligare, ju kraftigare förruttnelseprocesserna i tarmen äro. Wk. Indole'ns (lat indole'ntia, känslolöshet), lojhet, tröghet, oföretagsamhet. — Adj.: i n d o-1 e'n t. Indolog [-lå'g], person som forskar i i n-d o 1 o g i, Indiens historia, språk och kultur. Indone'sien, se Ostindiska öarna. Indonesiska språk, sammanfattande beteckning för de till den malajiska grenen av den malajo-polynesiska (austronesiska) språkstammen hörande språken. Dit höra de eg. malajiska språken på Sundaöarna och Molucker-na, språken på Filippinerna och Formosa samt malagassiskan på Madagaskar. C.F Indore [indä']. 1) Stat i Brittiska Indien, tillhörande Centralindien; 24,930 kvkm.; 1,318.237 inv. (1921). I. består av flera områden, som genom floden Narbada delas i två delar. Den — 1041 — — 1042 —