n. delen ligger på Malwaplatån, har fruktbar svartjord med bomulls- och sädesodling. S. delen upptages av Vindhyabergen. <tab>O.P. 2) Huvudstad i staten I. och Centralindien, 520 m.ö.h., vid floden Saraswati; 93,091 inv. (1921). Folkmängden har fördubblats 1911—21, och I. har blivit en betydande handels- och industristad (textilindustri). <tab>O.P. In dorso (till lat. dorsum, rygg), på baksidan (av växel o.d.). Indosky'ter, beteckning för de folk, som under århundradena närmast f.Kr. trängde ned från det centrala Asien i n.v. Indien. Jfr Saker, Yüe-chi och Kushana. <tab>C.F. Indoxy'l, se Indol. Indra, en gammalindisk gud, framstår i ”Rigveda” som personifikationen av den våldsamma, självständiga kraften. I. var en blodfull härskartyp, stor vän av offer, framförallt av den berusande soman (se d.o.), och begiven på strid mot demonerna, som han dödade med åska och blixt. Hans stordåd var det i hymnerna ständigt omtalade dödandet av draken Vritra, som spärrat in vattnen: en myt, vars betydelse är omstridd. Som krigsgud var han krigarkastens gud, han kallades konung, och man har, med rätt el. orätt, i honom sett en personifikation av ariernas strider vid erövringen av Indien från dess äldre bebyggare. Med vedisk tid var hans roll i huvudsak utspelad, ty i senare, mera subtil religion fanns ingen plats för hans robusta och populära typ. Han levde dock kvar i folktro och saga, och i hinduismen förekommer han ännu som regnets givare. <tab>Th.P. Indragningsmakt, en i vår nu gällande T. F. vid dess tillkomst 1812 stadgad befogenhet för regeringen att utan laga dom låta inställa utgivandet av ”dagblad el. periodisk skrift”, som ansågs ”vådlig för allmän säkerhet el. utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt el. av en fortfarande smädlig egenskap”. Det praktiska handhavandet av i. tillkom en av statsrådets led., först hovkanslern, efter 1840 juslitiestatsministern; en indragen tidn. fick ej vidare utkomma, såvida ej K.m:t medgav detta. Utgivaren, som i och med indragningen berövades rätten att vidare utgiva tidn., kunde endast genom kungl. nåd återfå denna rätt. I. var föranledd av tryckfrihetens missbrukande efter 1809 och regeringens fruktan för presskritik av den ryssvänliga ”1812 års politik”; den upphävdes 1844, sedan man genom systemet med lejda ”ansvaringar” och en tidn:s utgivande under annat namn kringgått lagen. <tab>J.E.N. Indre [ä'drə], dep. i mellersta Frankrike; 6,906 kvkm.; 255,095 inv. (1926; 37 inv. pr kvkm.). Huvudstad är Châteauroux, vid floden Indre. I. är i allm. flackt el. småvågigt och har endast i s. höjder på 400 m. S. och mellersta delen av dep. upptages av kullandskapet Boischaud, v. delen av slättlandet Brenne och n. delen av den fruktbara kalkslätten Champagne. I. är föga fruktbart, men 2/3 av arealen är odlad. Stor korn- och havreodling. Betydande boskapsskötsel. Något järnmalm brytes. Industrien är obetydlig. <tab>O.P. Indre-et-Loire [ä'dr-e-loa'r], dep. i mellersta Frankrike; 6,158 kvkm.; 334,486 inv. (1926: 54 inv. pr kvkm.). Huvudstad är Tours. I. består av tre naturliga delar: Loires fruktbara och välodlade dalgång samt två c:a 100 m. högre belägna slätter, i s. Saint Maure och i n. Gâtine. Över hälften av arealen utgöres av åker; mest odlas vete, havre och sockerbetor. Boskapsskötseln är obetydlig. Viktig är vin- och framförallt fruktodlingen (plommon, äpple, nötter). Industrien är föga betydande. <tab>O.P. Indre Mission [misjo'n], se Danmark, sp. 1041. Indrier, underfam. Indrisi'næ bland halvaporna (se d.o.), omfattar tre till Madagaskar inskränkta släkten, vilkas representanter utmärkas av att huvudet är rundat och bakbenen längre än frambenen. Mest känd är indris, Indris indris, som med en längd av 85 cm. är den största nu levande halvapan. Fötterna äro stora, svansen rudimentär, ögonen små och öronen dolda i den ulliga pälsen. Den lever av frukter och är i rörelse om dagen. <tab>H.B-n. Indris, se Indrier. Indrivningsavgift, se Uppbördsprovision. In du'bio (lat.), i tvivelsmål. — I. d. (el. du'biis) non est age'ndum, i tvivelaktiga fall bör man ej handla. Induce'ra (till lat. indu'cere, leda in), log., det vetenskapliga förfaringssättet att från iakttagelsen av enskilda fall leda sig fram till allmänna lagar. Jfr Induktion. <tab>A.N. Induce'rad elektricitet, se Elektricitet sp. 272, och Elektromagnetism. Induktion [-ʃo'n] (lat. indu'ctio, av indu'cere, leda in). 1) Log., det deduktionen (se d.o.) motsatta förfaringssätt, varigenom man inom vetenskaperna ur enskilda satser vinner mera allmänna el. generella. Man utgår därvid från iakttagelsen av en rad enstaka fall. Om t.ex. individerna a, b, c, ... f, g, h av en viss grupp ha egenskapen K, sluter man, att också alla övriga individer av denna grupp ha samma egenskap (induktionsslut el. summeringsslut). Sådana induktivt vunna slutsatser äga aldrig sträng logisk giltighet, endast en större el. mindre sannolikhet, vilken i allm.