Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Induktion - Induktionsapparat, induktorium, gnistinduktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUKT10NSAPPARAT
får anses växa med antalet iakttagna fall.
Emellertid beror visshetsgraden därvid icke
uteslutande och icke heller i första hand på
detta antal. Ifall ett visst sakförhållande näml,
har kunnat uppfattas ss. betingelse el. orsak
för vissa andra, då kan t.o.m. ett enda fall
skänka samma visshet som tusen el. hundra
tusen. Likväl gör förekomsten av en enda
motinstans hela i.-bevisets giltighet om intet.
I. vilar därjämte alltid på den förutsättningen,
att under identiska omständigheter lika skall
förhålla sig lika, liksom att orsakslagen gäller
allmänt — De genom i. vunna generella el.
allmänna satserna, resp, lagarna, prövas
sedan vanl. därigenom, att man ur dem medelst
deduktion härleder nya följdsatser, vilka så i
sin ordning kunna befinnas stämma el. icke
stämma med erfarenheten. På detta sätt
samverka i. och deduktion merendels inom
forskningen; detta förfaringssätt anbefalldes redan
av Roger Bacon (se denne). — Ss. metod
odlades i. redan under antiken och bedrevs under
säregen form redan av Sokrates (s.k. sokratisk
i.). Aristoteles kände en i. på grundval av
enkel uppräkning av fall (indu’ctio per
enume-ratio’nem si’mplicem), senare kritiserad av
Francis Bacon i reglerna för de 3 ”tavlorna”
(ta’bula prese’ntice, abse’ntiæ och gra’duum):
man borde sålunda ej blott teckna sig till
minnes de fall, då ett fenomen inträdde, utan även
de, då det, ehuru väntat, icke inträdde, liksom
i varje särsk. fall den gradstyrka, varmed det
presenterade sig. Stora förtjänster om de
in-duktiva forskningsmetodernas logik har J. St.
Mill inlagt och därvid särskilt 4 induktiva
metoder: överensstämmelsemetoden,
differensmetoden, restmetoden och de varandra
beledsagande förändringarnas metod. — Litt.: W.
Whewell, ”Philosophy of the inductive
Sciences, founded upon their history” (1840,
omarbetad uppl. 1847); K. Gneisse, ”Deduction und
Induction” (1899); J. Lachelier, ”Du fondement
de 1’induction” (2:e éd., 1896); A. Vannérus,
”Logik och vetenskapslära” (1918). A.N.
2) Fys. a) Magnetisk i. Om ett stycke
järn befinner sig i ett homogent
magnetiskt fält av styrkan H, kommer
fältstyrkan i järnets inre att bli en viss
multipel av H enl. relationen B = pH. B kallas
magnetisk i. och p permeabilitet. (Namnet har
införts av Lord Kelvin.) Om fältet åskådliggöres
genom kraftlinjer, kommer en kraftlinje
utanför järnstycket att motsvaras av p st.
krafllin-jer, ”induktionslinjer”, inom järnstycket, p
antager för olika ferromagnetiska kroppar olika
siffervärden, växlande mellan c:a 6,000 för
mjukt smidesjärn och c:a 200 för gjutjärn, p
är dessutom beroende av det tillfälliga värdet
på H. — b) E 1 e k t r o s t a t i s k i., äldre
benämning på elektrisk influens^se
Elektriskafält. — c) Elektrodynamisk
i., se Elektromagnetism och
Själv-i n d u k t i o n. A.B.L.
Induktionsapparat, induktorium,
gnistinduktor, apparat, avsedd för
framställning av högspända
induktionsström-mar. Vidstående fig. visar konstruktionen.
Omkr. en rak järnkärna, sammansatt av
isolerade järntrådar (för undvikande av virvel
strömmar), har man lindat en primärled-
Induktionsapparat. S strömomkastare, K
kon-densator, U avbrytare, här tänkt som en
kvicksilveravbrytare med ett snabbt
vibrerande platinastift.
ning, isolerad från järnkärnan, bestående av
relativt få varv (upp till 500) grov tråd, som
matas med avbruten likström (3—15 amp.j.
Avbrotten ske automatiskt; vid mindre i.
genom en hammaravbrytare, vid större i. genom
en Wehneltavbrytare el. en turbinavbrytare.
Parallellt med avbrottsstället har man kopplat
en kondensator. Därigenom hindras
gnistbildningen, och strömavbrottet blir
momentant. Kondensatorn har stor betydelse även
i andra avseenden, och dess kapacitet måste
noga avvägas, för att i. skall uppnå sin högsta
prestationsförmåga. Då en Wehneltavbrytare
användes, blir kondensatorn överflödig. S
e-kundärledningen, mellan vars
poler induktionsströmmen erhålles, består av
ett mycket stort antal varv tunn tråd, väl
isolerad från primärledningen genom ett rör
av ebonit el. bakelit. Numera lindas icke
tråden utefter spolens hela längd utan får bilda
en rad av flata, skivformiga trådrullar,
sinsemellan seriekopplade och väl isolerade från
varandra. Man uppnår härigenom, att trådar,
mellan vilka hög potentialdifferens råder, icke
komma i närheten av varandra, och risken för
genomslag minskas. Sedan trådskivorna
placerats och sammankopplats, övergjutes hela
spolen med isolermassa. — Ganska snart efter Fa
radays upptäckt av induktionen 1831 började
konstruktioner av i. se dagen. 1850 erhöll
apparaten av Ruhmkorff sitt karakteristiska
utseende. De viktigaste förbättringarna ha
se
— 1045 —
— 1046 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
