INDUKTIONSBEVIS dan kommit genom Fizeau 1853 (införandet av kondensatorn^ och genom Poggendorff 1855 (sekundära spolens uppdelning i separata trådskivor). 1860 lyckades man uppnå gnistläng-der på 42 cm.; numera har man kunnat framställa gnistor på över 1 m. längd. A.B.L. Induktionsbevis, log., se Induktion. Induktionselektricitet, inducerad elektricitet, se Elektricitet, sp. 272, och E 1 e k t r o-m a gn e t i s m. Induktionselektriska apparater, ett sammanfattande namn på en del numera föråldrade apparater, som man började konstruera strax efter Faradays upptäckt av den elektromagnetiska induktionen, för att på ett bekvämt sätt kunna erhålla induklionsströmmar. Bland dem kunna nämnas Stöhrers i. a. och Siemens cy-linderinduktor. Se Elektriska maskiner och Induktionsapparat. A.B.L. Induktionsfri ledning, en elektrisk ledning, där självinduktionen borteliminerats genom lämplig form el. lindningsart. Ledningen bör om möjligt göras rak el. lindas bifilärt. A.B.L. Induktionslinje, fys., se In d u k t i o n. Induktionsmotor, se Elektriska maskiner, sp. 307. Induktionsmätare, se Elektriska mätinstrument, sp. 315. Induktionsrulle, se Induktion sappa r a t. Induktionsström, se Elektrisk induktion och E 1 e k t r o m a g n e t i s m, sp. 393. En i., som alstras i en ledare, då strömstyrkan hos den genomflytande strömmen ändras, kallas ofta extraström. Jfr Självinduktion. A.B.L. Induktionsugn, se Elektriska ugnar, sp. 333. Indukti'v, log., se Induktion. Indu'ktor, se Elektriska maskiner. Indukto'rium, se Induktionsapparat. In dulci ju'bilo (lat., ”med ljuvt jubel”), begynnelseorden på en julsång, vars text, bestående av till hälften latinska, till hälften tyska ord (”biandsång”), härstammar från 1300-talet och vars melodi förekommer redan i en handskrift från 1400-talet; den är, med latinsk och sv. text, intagen i 1695 års sv. psalmbok (n:r 130). F.S-l. Indulge'ns (lat. indulge'ntia, eftergivenhet), teol., detsamma som avlat (se d.o.). Induli'ner, kem., violetta till grönblå färgämnen, vilka framställas genom upphettning av p-aminoazobensol med saltsurt anilin. De flesta i. äro lösliga i alkohol, men olösliga i vatten. Vattenlösliga i. erhållas genom sulfone-ring. De spritlösliga användas för färgning av med tannin betad bomull, de vattenlösliga för färgning av ylle och siden. Lj. Indu'ltfrist, folkr., se Délai de faveur. Indunstning, koncentrering av en lösning genom avdunstning el. bortkokning av lösningsmedlet. I. kan ske ant. medelst värme el. genom användning av vakuum. Vid i. till torrhet avlägsnas allt lösningsmedlet, och löst substans erhålles som återstod. Vill man tillvarataga lösningsmedlet, sker i. i destillationsapparat (se d.o.). Lj. Induration [-Jo'n] är en bindvävsökning i en vävnad el. ett organ, samtidigt som de specifika vävnadsbeståndsdelarna i mer el. mindre grad gå under. I. uppträder t.ex. som följd av den allmänna blodstasen vid blodcirkulationsrubbningar, bl.a. i lungor och lever, el. som slutstadium vid kroniskt inflammatoriska processer, ss. t.ex. i lungor och njurar. Jfr Förhår d n i n g. T.H-n. Indus, Sindh (av sanskr. Sindhu), n.v. Indiens huvudflod, rinner upp på c:a 5,000 m. höjd ö.h. i Transhimalaja, c:a 100 km. n. om Manasarowar-sjön och bryter under namn av Singi-chu (Singi-kamba) genom Kailas-kedjan i nämnda bergland. Sedan den upptagit Gar-tang (Gartok), följer I. den längddal, som skiljer Transhimalaja från Himalaja. Strax innan I. upptagit Gilgit från h., vänder floden mot s. och passerar genom Himalajas kedjor i ända till 3,000 m. djupa genombrottsdalar, som torde vara äldre än åtm. den senaste Himalaja-veckningen. Vid Attock 350 m.ö.h. har I. nått huvudkedjans s. fot och upptar här Kabul från h. Den passerar sedan bergssystemets förkedja Salt range i en smal klyfta och når den n. indiska slätten på 202 m.ö.h. Här blir fallhöjden blott 0,22 m. pr km. Vid Mithankot upptar I. sin största biflod Punjnad (Femfloden), som bildas genom föreningen av Jhelum, Chenab, Ravi, Beas och Sutlej. Under sitt lopp över slätten förlorar I. mycket av sin vattenmassa. Redan i närheten av Sukkur lämnar flodarmen Nara huvudfloden och tar vägen genom öknen Thar, där den försvinner i sanden. Blott vid högvatten når den sin mynning i Rann of Cutch. Först nedanför Hyderabad börjar det eg. deltat (8,000 kvkm.). I:s längd är beräknad till 3,190 km. och dess flodområde till 960,000 kvkm. Vattenmängden är oerhört varierande. Vid Sukkur växlar den mellan 560 kbm/sek. under vintern och 30,000 vid snösmältningen i bergen och monsunregnen under sommaren. Flodens djup varierar här mellan 0,is och 4,2 m. Slammängden är oerhörd: i medeltal 2,500 och vid högvatten 4,500 gr. pr kbm. Flodbottnen höjes på stora sträckor genom avlagring. För att förekomma förödande översvämningar har man därför — 1047 — — 1048 —