Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Induktionsapparat, induktorium, gnistinduktor - Induktionsbevis - Induktionselektricitet - Induktionselektriska apparater - Induktionsfri ledning - Induktionslinje - Induktionsmotor - Induktionsmätare - Induktionsrulle - Induktionsström - Induktionsugn - Induktiv - Induktor - Induktorium - In dulci jubilo - Induglens - Induliner - Indultfrist - Indunstning - Induration - Indus, Sindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUKTIONSBEVIS
dan kommit genom Fizeau 1853 (införandet
av kondensatorn^ och genom Poggendorff 1855
(sekundära spolens uppdelning i separata
trådskivor). 1860 lyckades man uppnå
gnistläng-der på 42 cm.; numera har man kunnat
framställa gnistor på över 1 m. längd. A.B.L.
Induktionsbevis, log., se Induktion.
Induktionselektricitet, inducerad elektricitet,
se Elektricitet, sp. 272, och E 1 e k t r
o-m a gn e t i s m.
Induktionselektriska apparater, ett
sammanfattande namn på en del numera föråldrade
apparater, som man började konstruera strax
efter Faradays upptäckt av den
elektromagnetiska induktionen, för att på ett bekvämt sätt
kunna erhålla induklionsströmmar. Bland dem
kunna nämnas Stöhrers i. a. och Siemens
cy-linderinduktor. Se Elektriska
maskiner och Induktionsapparat. A.B.L.
Induktionsfri ledning, en elektrisk ledning,
där självinduktionen borteliminerats genom
lämplig form el. lindningsart. Ledningen bör
om möjligt göras rak el. lindas bifilärt. A.B.L.
Induktionslinje, fys., se In d u k t i o n.
Induktionsmotor, se Elektriska
maskiner, sp. 307.
Induktionsmätare, se Elektriska
mätinstrument, sp. 315.
Induktionsrulle, se Induktion sappa
r a t.
Induktionsström, se Elektrisk
induktion och E 1 e k t r o m a g n e t i s m, sp. 393.
En i., som alstras i en ledare, då strömstyrkan
hos den genomflytande strömmen ändras,
kallas ofta extraström. Jfr Självinduktion.
A.B.L.
Induktionsugn, se Elektriska ugnar,
sp. 333.
Indukti’v, log., se Induktion.
Indu’ktor, se Elektriska maskiner.
Indukto’rium, se Induktionsapparat.
In dulci ju’bilo (lat., ”med ljuvt jubel”),
begynnelseorden på en julsång, vars text,
bestående av till hälften latinska, till hälften tyska ord
(”biandsång”), härstammar från 1300-talet och
vars melodi förekommer redan i en handskrift
från 1400-talet; den är, med latinsk och sv. text,
intagen i 1695 års sv. psalmbok (n:r 130). F.S-l.
Indulge’ns (lat. indulge’ntia, eftergivenhet),
teol., detsamma som avlat (se d.o.).
Induli’ner, kem., violetta till grönblå
färgämnen, vilka framställas genom upphettning av
p-aminoazobensol med saltsurt anilin. De
flesta i. äro lösliga i alkohol, men olösliga i
vatten. Vattenlösliga i. erhållas genom
sulfone-ring. De spritlösliga användas för färgning av
med tannin betad bomull, de vattenlösliga för
färgning av ylle och siden. Lj.
Indu’ltfrist, folkr., se Délai de faveur.
Indunstning, koncentrering av en lösning
genom avdunstning el. bortkokning av
lösningsmedlet. I. kan ske ant. medelst värme el.
genom användning av vakuum. Vid i. till
torrhet avlägsnas allt lösningsmedlet, och löst
substans erhålles som återstod. Vill man
tillvarataga lösningsmedlet, sker i. i
destillationsapparat (se d.o.). Lj.
Induration [-Jo’n] är en bindvävsökning i en
vävnad el. ett organ, samtidigt som de specifika
vävnadsbeståndsdelarna i mer el. mindre grad
gå under. I. uppträder t.ex. som följd av den
allmänna blodstasen vid
blodcirkulationsrubbningar, bl.a. i lungor och lever, el. som
slutstadium vid kroniskt inflammatoriska
processer, ss. t.ex. i lungor och njurar. Jfr
Förhår d n i n g. T.H-n.
Indus, Sindh (av sanskr. Sindhu), n.v.
Indiens huvudflod, rinner upp på c:a 5,000 m.
höjd ö.h. i Transhimalaja, c:a 100 km. n. om
Manasarowar-sjön och bryter under namn av
Singi-chu (Singi-kamba) genom Kailas-kedjan
i nämnda bergland. Sedan den upptagit
Gar-tang (Gartok), följer I. den längddal, som
skiljer Transhimalaja från Himalaja. Strax innan
I. upptagit Gilgit från h., vänder floden mot
s. och passerar genom Himalajas kedjor i ända
till 3,000 m. djupa genombrottsdalar, som
torde vara äldre än åtm. den senaste
Himalaja-veckningen. Vid Attock 350 m.ö.h. har I. nått
huvudkedjans s. fot och upptar här Kabul från
h. Den passerar sedan bergssystemets förkedja
Salt range i en smal klyfta och når den n.
indiska slätten på 202 m.ö.h. Här blir
fallhöjden blott 0,22 m. pr km. Vid Mithankot
upptar I. sin största biflod Punjnad
(Femfloden), som bildas genom föreningen av Jhelum,
Chenab, Ravi, Beas och Sutlej. Under sitt lopp
över slätten förlorar I. mycket av sin
vattenmassa. Redan i närheten av Sukkur lämnar
flodarmen Nara huvudfloden och tar vägen
genom öknen Thar, där den försvinner i
sanden. Blott vid högvatten når den sin mynning
i Rann of Cutch. Först nedanför Hyderabad
börjar det eg. deltat (8,000 kvkm.). I:s längd
är beräknad till 3,190 km. och dess
flodområde till 960,000 kvkm. Vattenmängden är
oerhört varierande. Vid Sukkur växlar den
mellan 560 kbm/sek. under vintern och 30,000
vid snösmältningen i bergen och
monsunregnen under sommaren. Flodens djup varierar
här mellan 0,is och 4,2 m. Slammängden är
oerhörd: i medeltal 2,500 och vid högvatten
4,500 gr. pr kbm. Flodbottnen höjes på stora
sträckor genom avlagring. För att förekomma
förödande översvämningar har man därför
— 1047 —
— 1048 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
