INDUSTRIALISM bruket skedde en agrar revoluti on, som i ett flertal länder moderniserade bruknings-sättet, vilket dittills varit praktiskt taget oförändrat sedan folkvandringens tid. Avgörande härför voro skiftesreformer av ingripande innebörd. I England forcerades samtidigt den på 1600-talet började koncentrationen av jorden i storgodsägarnas händer, vilket likaledes underlättade införandet av rationella brukningsmetoder. Jordbrukets omvandling utgjorde en förutsättning för i., dels därigenom att tillgången på livsmedel väsentligen stegrades och dels genom att en egendomslös arbetarklass uppstod, som gärna lät sig sugas in i industrien. Bland de tekniska uppfinningarna under 1700-talet ha sådana inom textilindustrien blivit mest uppmärksammade. 1733 uppfanns den flygande skyt-teln, som efter något årtionde väsentligen ökade bomullsväveriernas produktionskapacitet. Garnbristen ledde 1765—68 till konstruerandet av Hargreaves och Arkwrights spinnmaskiner, av vilka den senare innebar ett stort steg mot fabriksindustrien, enär den var driven av vattenkraft. Fabriksanläggningar började uppstå vid vattendragen. Genom Cromptons mul-spinnmaskin 1774—-79 skedde nästa tekniska framsteg. Garnbristen hävdes nu fullst., men väveriernas arbetsmetoder voro föga effektiva, innan Cartwrights mekaniska vävstol (uppfunnen redan på 1780-talet) förbättrades, så att den kunde användas i praktiken efter 1830-talet. Vilka förskjutningar dessa uppfinningar medförde, framgår av siffrorna för den engelska råbomullsimporten. 1770 var denna 53/4 mill. skålpund, 1800 hade siffran stigit till 56 mill., och 1830 överskreds 270 mill. Härav framgår, hur tekniken ändrat även utrikeshandelns sammansättning. En oerhörd prissänkning för textilvaror blev självfallet följden. Från 1762 till 1832 sjönko garnpriserna till V13. Detta medförde, att textilindustrien blev en modern industri i den meningen, att den syftade till massproduktion för masskonsumtion. — Även om det dramatiska förloppet av utvecklingen inom textilindustrien har fäst uppmärksamheten särsk. på denna, voro dock förändringarna inom järnindustrien betydelsefullare för i. 1600-och 1700-talen karakteriserades av en stark järnhunger. För järnframställningen kunde endast träkol användas, och detta fanns endast i begränsad utsträckning. Tack vare den relativa rikedomen på skog hade Sverige länge monopol på järnmarknaden. Först o. 1750 kunde Englands väldiga lager av stenkol tagas i bruk för tackjärnsframställning, och när man ett par årtionden senare genom puddelprocessen även lyckats framställa smidbart järn med stenkol, var den hotande järnbristen avvärjd. Tack vare den rikligare tillgången på järn kunde de tekniska framstegen effektivt utnyttjas. Först nu kunde en maskinindustri växa fram. Det är därför naturligt, att ångmaskinens uppfinning gick hand i hand med framstegen inom järnhanteringen. Watts ångmaskin, pa-tenterad första gången 1769, innebar den väldigaste drivkraften till den följ, utvecklingen. Industrien erhöll en kraftkälla oberoende av nyckfulla naturförhållanden och kunde koncentreras till orter, där övriga förhållanden voro mest gynnsamma för densamma. Ängmaskinen blev industristädernas skapare. Betydelsefullt var även, att stenkolet tack vare framsteget inom järnhanteringen och ångmaskinen erhöll en dominerande ställning inom produktionen, vilket medförde ökade ekonomiska resurser för de kolproducerande länderna. Så gott som hela den nu skildrade industriella revolutionen utspelades i England. Orsakerna härtill torde ha varit, att näringslivet här hade lättare att frigöra sig från de band, som merkantilismens inre näringspolitik pålade. Detta sammanhängde med den försvagning av statsmakten, som blivit en följd av 1688 års revolution. Efterlevnaden av skråförordningar och privilegielagstift-ning kunde ej kontrolleras. En häftig kritik av merkantilismens näringspolitik pågick. L i-b er a la strömningar, för vilka A. Smiths 1776 utgivna ”An inquiry into the nature and causes of the wealth of nations” är typisk, krävde ökad rörelsefrihet för den individuella företagsamheten. Härtill kommo andra förhållanden, som skulle skänka England dess ledande ställning. Freden i Paris 1763 hade gjort England till världens ledande kolonialmakt och till härskare över världsha ven. Slutl. hade England lättare än andra stater att ordna bekväma kommunikationer såväl inom landet som utåt. Bland fastlandets länder var det till en början endast Belgien, där storindustrien vann terräng. Efter den industriella revolutionen, som beräknas avslutad o. 1830, följde en period, då i. utbredde sig över hela världen. Denna period brukar man räkna fram till 1870 el. 1880. Typiskt för perioden är kommunikationsväsendets omvandling. Ängbåten, konstruerad redan 1807, blev först under denna tid av verklig betydelse, och järnvägsbyggandet uppträdde nu för första gången i näringslivet. De första järnvägarna byggdes i England, men de kommo att visa sig betydelsefullare för fastlandsstaterna än för detta land. Ett av Englands företräden — 1051 — — 1052 —