INDUSTRIALISM framför Tyskland och U. S. A., rikedomen på naturliga kommunikationsleder, uppvägdes, sedan väl järnvägsbyggandet kommit i gång. Kommunikationsmedlens omvandling skapade de stora marknader, som storindustrien och den med storindustrien följ, arbetsdelningen krävde. En världsmarknad uppstod (se Handel, sp. 528—30). Ett belysande ex. på hur de vidgade kommunikationerna gjorde allt flera länder beroende av i. är uppgiften om antalet får i Argentina, som steg från 2% mill. 1830 till 72,6 mill. 1882. Järnvägarna inneburo emellertid icke allenast förbättrade kommunikationer. De medförde dessutom en genomgripande förändring av näringslivets struktur. Under den första perioden hade visserligen ett och annat stort företag växt fram, men i stort sett var industrien föga kapitalkrävande. Dess finansiering kunde skötas av industriens och handelns män, så länge det bundna kapitalet uppgick till relativt små belopp. Järnvägarna voro på ett helt annat sätt kapitalkrävande. Anskaffandet av de efter tidens mått väldiga anläggningskostnaderna blev omöjligt under de gamla, mera individualistiska företagsformerna. Den senare förhärskande aktiebolagsformen blev den för järnvägarna naturliga. Järnvägarna ledde därför till en fastare organiserad kapitalmarknad. I detta sammanhang kan även erinras om att m o n o p o 1 e t (se nedan), som för den följ, utvecklingen fått så stor betydelse, uppstod i samband med järnvägarna, då den fria konkurrensen på detta område ledde till orimliga konsekvenser. Detta monopolets uppdykande på en punkt inom näringslivet var desto märkligare, som perioden i övrigt kännetecknas av liberalismens genombrott. Skråväsendet bröts ned, och i fråga om utrikeshandeln vunno frihandelsprinciper terräng (se H a n d e 1 s p o 1 i-t i k, sp. 556—557). — Som redan nämnts, spred sig under perioden i. över hela världen, och en följd därav blev, att Englands fullst. dominerande ställning något ändrades. Sålunda producerades 1820 72,5 °/o av världens stenkol i England. 1870 hade siffran sjunkit till 51,3 Andra länder började få en storindustri, framförallt U. S. A. och Tyskland. Alltjämt var dock Englands ställning mycket stark. Den närmast följ, tiden karakteriseras av att en rad betydelsefulla tekniska uppfinningar blevo praktiskt användbara. I:s genombrott hade medfört ett starkt behov av hårt järn, stål, som kunde tillfredsställas tack vare bes semerprocessen och martinprocessen. När man slutl. genom thomasprocessen erhöll en metod, som möjliggjorde användningen av fosforrika malmer, fick man ett väldigt tillskott av järn malm. I Sverige blevo först nu Grängesbergs fältet och de norrländska malmfälten möjliga att använda. Samtidigt med denna utökning av tillgängliga malmresurser möjliggjorde martinprocessen en långt driven sparsamhet på malmen, då järnskrot kunde användas till järnframställningen. Risken för att i. skulle stagnera på gr. av brist på järn var avvärjd. Samtidigt pågick en ny agrarrevolution framförallt i Amerika, som i förening med transportmedlens vidare utveckling alstrade spannmålsöver-flöd av förut okända dimensioner. På 30 år steg världens tillgång på vete med c:a 40 °/o, vilket innebar kriser för jordbruksnäringens utövare men ökade utvecklingsmöjligheter för industrien. Liksom vid den första industriella revolutionen skedde även nu betydelsefulla framsteg på energialstringens område. Dyna-momaskinen hade uppfunnits 1867, och elektriciteten kom att tagas i bruk i alltmer stegrat tempo, så att man t.o.m. har kallat tiden efter 1880 för elektricitetens tidevarv. Elektricitet alstrades först genom ångmaskiner, vilket ledde till försök att konstruera allt effektivare sådana, tills ångturbinen uppfanns. Liksom järnvägarna kommo de dyrbara elektriska anläggningarna, framförallt sedan vattenkraften börjat tagas i bruk, att starkt öka industriens kapitalbehov. Även inom industrien slog stordriften nu definitivt igenom. Företagen fingo allt väldigare dimensioner. Inom järn- och stålindustrien i U.S.A. t.ex. var 1850 genomsnittsantalet anställda arbetare pr företag 53, 1910 hade siffran stigit till 426. Produktionsvärdet pr företag steg samtidigt från 44,000 $ till 2,106,000 $. K o n-centrationen inom storindustrien till ett fåtal företag ledde till en konkurrens mellan dessa av ofta ruinerande karaktär. Sista ledet i denna koncentrationsutveckling blev därför ofta monopol (se d.o.). Monopolen i kartellens el. trustens form ha framförallt i Tyskland och U. S. A. skapat gigantiska företag, som helt behärska marknaden inom sin bransch. Utvecklingen har därför på stora om råden besannat Proudhons sats: ”Konkurrensen dödar konkurrensen”. — I:s senaste årtionden ha i stor utsträckning präglats av följderna av förbränningsmotorernas uppfinning. Denna nya kraftkälla ledde till en revolution på kommunikationsväsendets område, sedan en användbar automobil konstruerats 1886. Automobilen har i hög grad ökat rörligheten inom näringslivet och motverkat koncentrationstendensen, men å andra sidan har den krävt vägförbättringar, som inneburit, att stat och kommun fått binda avsevärda belopp i vägar och gator. För jord — 1053 — — 1054 —