Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriell demokrati - Industriell ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIELL EKONOMI
tagare och arbetare framfördes med
socialpolitisk motivering i Tyskland under slutet av
1800-talet. Genom syndikalismen (se d.o.) kom idén
om i.d. in i fackföreningsrörelsen; före
kriget framfördes från fackföreningshåll i
England och Tyskland krav på arbetarnas
deltagande i industriens ledning. Först under
kriget, då hög effektivitet krävdes av näringslivet
och det på gr. härav gällde att överbygga
motsättningen mellan arbetare och företagare, togo
regeringarna i Tyskland, England och U.S.A.
initiativ till åtgärder för i.d. I England
tillsattes 1916 en kommitté, under ordf.-skap av
.1. H. Whitley, med uppgift att framlägga
förslag, som skulle motverka oron på
arbetsplatserna. Dess förslag om en serie för arbetare
och arbetsgivare inom samma industrigren
gemensamma råd (joint industrial councils), dels
för hela landet, dels för distrikt och dels för
varje enskilt företag, sammansatta av lika
många representanter för vardera parten och
utan fastställd befogenhet, mottogs kyligt på
arbetarhåll. 1916 infördes genom lag
arbetar-utskott inom vissa industrier i Tyskland. Med
revolutionerna i Ryssland 1917 inträdde
arbe-tarrådsinst. i ett nytt skede. På gr. av att de
fackliga organisationerna voro svagt
utvecklade i Ryssland, skapades redan vid
revolutionen 1905 arbetarråd som
politiskt-ekono-miska maktinstrument. Inst., införlivad med
rysk revolutionär taktik, återupplivades vid
marsrevolutionen 1917 och blev genom
nov.-revolutionen den sociala grundorganisationen.
Denna rådsideologi spred sig till de
revolutionära rörelserna i Centraleuropa, där även
arbetar- och soldatråd bildades som politiskt
-ekonomiska maktorgan (se Arbetarråd).
När den revolutionära rörelsen i Tyskland
till-bakaslagits, fastslogs dock arbetarnas och de an
ställdas principiella likaberättigande inom
företagen med arbetsgivaren genom artikel 165 i
riks-författningen. För att tillvarataga arbetarnas
intressen skulle ett rådssystem uppbyggas med
arbetarråd för varje företag, för kretsarna och
för hela riket. Redan 15/s 1919 hade en lag om
driftsråd stiftats i Österrike; den tyska lagen
är daterad % 1920 (Betriebsrätegesetz). Enl.
denna skall i alla företag med minst 20
arbetare ett driftsråd, med ett medl.-antal
växlande mellan 3 och 30, väljas av arbetare och
anställda, som äro minst 18 år; i mindre
företag utses en representant för arbetarna, kallad
Betriebsobmann. Rådet, som sålunda är ett
organ för arbetarna och till vars
sammanträden arbetsgivaren kan kallas, har att efterse,
att gällande lagar och kollektivavtal efterlevas,
samt övervaka avskedandet och antagandet av
arbetare. Beträffande företagets ekonomi och
teknik äger det ge företagsledningen råd,
varför det har rätt att få inblick i företagets
ekonomi och driftsförhållanden, så vitt icke
därigenom affärshemligheter sättas på spel.
Vid tvister och klagomål är rådet första instans;
rådet äger att vädja till förlikningsinst.
Lagen betyder, att arbetarnas krav på
medbestämmanderätt över företaget tillbakaslagits
och att kapitalägarens suveräna makt över
ledningen av företagets ekonomi bibehållits.
Rådet är närmast en social intresserepresentation
för arbetarna, varför lagen kan anses ansluta
till de socialpolitiska idéerna från 1800-talet.
Under inflytande av den tyska och
österrikiska lagstiftningen antogos under åren
efter världskriget lagar om driftsnämnder i
Tjeckoslovakien, Norge, Luxemburg, Holland,
Danzig, varvid dock nämndens befogenheter
begränsats ännu starkare än i Tyskland. 1920
tillsattes i Sverige av ministären Branting en
kommitté — under ordf.-skap av Ernst
Wig-forss —, som 1923 framlade ett förslag till lag
om driftsnämnder, även den i nära anslutning
till de centraleuropeiska lagarna. På sin
remiss till fackförbunden erhöll lagförslaget ett
övervägande kyligt mottagande, på gr. av att
driftsnämnden endast erhöll rådgivande
karaktär. 1927 beslöto stadsfullmäktige i Göteborg
att i anslutning till detta lagförslag införa i.d.
vid stadens verk; beslutet upphävdes av
länsstyrelsen. Även vid en del enskilda företag
— t.ex. ”Göteborgsposten” — ha former av
i.d. försökts. — Erfarenheterna från Tyskland
och Österrike visa, att dels på gr. av
motstånd från arbetsgivarhåll, dels på gr. av
bristande intresse från arbetarhåll rådens
produk-tionspolitiska uppgifter trängts i bakgrunden för
de rent socialpolitiska, på vilka verksamheten
kommit att koncentreras. — Beträffande de
försök till skapandet av ett nationellt
ekonomiskt parlament, som gjordes i England 1927,
se Mondism. — Litt.: E. Wigforss,
”Industriens demokratisering” (1922); ”Den
industriella demokratiens problem” (i ”Statens
offentliga utredningar”, 1923, 1929—30). P.N-m.
Industriell ekonomi, sammanfattningen av
alla de åtgärder, som åsyfta fabriksmässig
produktion enl. ”minsta medlets lag”, d.v.s. att
med minsta möjliga uppoffring nå ett visst
resultat. Vid Tekniska högsk. och Chalmers
tekniska inst. har i.e. under en följd av år
utgjort obligatoriskt föreläsningsämne. Sedan
1931 är vid den förstn. högsk. benämningen
ändrad till industriell organisation och
bygg-nadsorganisation. Vid Handelshögsk.
undervisas i ung. motsvarande ämne under
beteckningen fabriksorganisation. Inom Sv.
teknolo-logföreningen finnes en särskild avd. för i.e.
Uppslagsbok. XIII. — 1057 — — 1058 —
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
