INDUSTRIFÖRBUND och rapporter skola löpa vid produktionens och distributionens verkställande. Man särskiljer därvidlag tre huvudfunktioner inom företaget, näml, finansiering, produktion och försäljning, vanl. representerade av motsvarande avd. Ibland äro finans- och försäljningsavd. sammanslagna till en affärsavd. Industriföretagets återstående del kallas då den tekniska avd., vars huvudfunktioner äro konstruktion, inköp, planering, tillverkning och kontroll. Man talar därvidlag ofta om verkstads- el. driftsorganisation med kontorsorganisation som motsats. Verkstadsorganisation blir väsentligt olikartad, beroende på om produktionen sker ss. mass-, serie- el. blandad tillverkning. Massfabrikationen kan sägas vara en likartad och kontinuerlig tillverkning för lager av produkter, vilkas ingående detaljer äro direkt utbytbara utan någon passning. Serietillverkningen är likartad men icke kontinuerlig, d.v.s. de olika serierna av produkter tillverkas periodvis under årets lopp och lagras för successiv försäljning. Vid blandad tillverkning produceras en mångfald olikartade artiklar ofta i form av specialbeställningar från kunder. Organisationen vid mass- och serietillverkning kännetecknas framförallt av möjligheten till planering för längre perioder, vilket däremot ställer sig svårare vid blandad tillverkning. — Ett huvudkapitel inom i.e. utgöra de olika lönesystemen (se Arbetslön). Förutom tidlön, ackord och vinstan-delssystem ha en mängd specialsystem uppfunnits med avsikt att främja såväl arbetsgivarens som arbetarens intressen. Så t.ex. knötos stora förhoppningar i detta hänseende till de s.k. premielönesystemen (Townes, Halseys, Rowans, Weirs m.fl.), kännetecknade därav att den vid ökad prestation uppkomna ”vinsten” skulle rättvist fördelas mellan företaget och arbetaren. De s.k. Separator- och Motala-sy-stemen äro mera kända sv. representanter för denna kategori. Taylorsystemet däremot bygger på ett s.k. differentiallönesystem, kännetecknat därav att en avsevärt högre lön betalas för ett och samma arbete, om det ut-föres inom anslagen tid, än om denna över-skrides. En modifikation därav är Gantts system. Den bryska lönesänkningen, så snart standardtiden överskrides vid dessa system, har Emerson sökt mildra genom sitt s.k. effek-tivitetslönesystem. — Självkoslnadsberäkning-arna avse att möjliggöra produktens prissättning, jämförelser mellan olika produktionsgrenar och tillverkningsmetoder, fortlöpande pro-duktionskontroll och en tillförlitlig fördelning av de indirekta kostnaderna. Med ett företags självkostnad förstås enl. modern terminologi samtliga uppoffringar för en produkt, tills densamma är försåld och betald. Den omfattar sålunda dels tillverknings-, dels försäljnings-och administrationskostnader. Tillverkningskostnaden i sin tur består av dels direkta kostnader för material och arbete, dels indirekta kostnader el. omkostnader, vilka först genom en fördelningsprocedur kunna hänföras till en viss produkt. Sådana tillverkningsomkostnader äro räntor, avskrivningar, reparationer, indirekta löner, verktyg, kraft, ljus, värme, förbrukningsartiklar, försäkringsavgifter m.m. Med avskrivningar förstås här årliga avsättningar för kompensation av kapitalföremålens värdeminskning genom föråldring el. slitning. Indirekta äro samtliga löner, vilka utgå till andra än dem, som direkt handlägga fabrikatets framställning. Fördelningen av de indirekta kostnaderna på produkterna kan ske med olika fördelningsbasis, t.ex. kostnader, mängd el. tidsenheter. Den äldsta metoden är procentuellt pålägg på de direkta lönerna. Numera beräknas ofta omkostnaderna ss. priset pr arbetartimme el. maskintimme. Jfr Minimikalkyl och Rationalisering. E.Pm. Industriell psykologi, se Psykoteknik. Industriell äganderätt, se Immateriell förmögenhetsrätt. Industriförbund, organisationsform inom fackföreningsrörelsen, se Fackförening, sp. 1204. Industriförbund, Sveriges, en centralorganisation, företrädande den sv. industriens gemensamma intressen, särsk. inför statsmakterna. Frågor rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare ligga däremot utanför förbundets program. I. bildades 1910 på initiativ av disponent E. J. Ljungberg och v. häradshövding M. Wallenberg. Vid 1932 års slut voro c:a 1,000 industriföretag med tillsammans 225,000 arbetare medl. i förbundet. Genom skrivelser och sakkunnigeutlåtanden framhåller I. industriella önskemål och krav inför statsmakterna och får genom remisser från myndigheterna tillfälle avgiva yttranden över för industrien viktiga lagförslag. I. står vidare medl. till tjänst med råd och upplysningar i olika spörsmål. I ett flertal av I. utg. publikationer ha viktiga frågor framförallt på den industriella organisationens område behandlats, och förbundet förfogar över ett rikhaltigt fackbibl.» som står till medl:s förfogande. F.n. utgiver L årsboken ”Sv. industrikalender” samt en periodisk publikation, ”Industriförbundets meddelanden” (1920 ff.) — Genom ett särsk. organ, A.-b. Industribyrån, bedriver I. även en omfattande konsulterande verksamhet i fråga — 1061 — — 1062 —