Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriell ekonomi - Industriell psykologi - Industriell äganderätt - Industriförbund - Industriförbund, Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIFÖRBUND
och rapporter skola löpa vid produktionens och
distributionens verkställande. Man särskiljer
därvidlag tre huvudfunktioner inom företaget,
näml, finansiering, produktion och försäljning,
vanl. representerade av motsvarande avd.
Ibland äro finans- och försäljningsavd.
sammanslagna till en affärsavd. Industriföretagets
återstående del kallas då den tekniska avd.,
vars huvudfunktioner äro konstruktion, inköp,
planering, tillverkning och kontroll. Man talar
därvidlag ofta om verkstads- el.
driftsorganisation med kontorsorganisation som motsats.
Verkstadsorganisation blir väsentligt olikartad,
beroende på om produktionen sker ss. mass-,
serie- el. blandad tillverkning.
Massfabrikationen kan sägas vara en likartad och
kontinuerlig tillverkning för lager av produkter, vilkas
ingående detaljer äro direkt utbytbara utan
någon passning. Serietillverkningen är likartad
men icke kontinuerlig, d.v.s. de olika serierna
av produkter tillverkas periodvis under årets
lopp och lagras för successiv försäljning. Vid
blandad tillverkning produceras en mångfald
olikartade artiklar ofta i form av
specialbeställningar från kunder. Organisationen vid
mass- och serietillverkning kännetecknas
framförallt av möjligheten till planering för längre
perioder, vilket däremot ställer sig svårare vid
blandad tillverkning. — Ett huvudkapitel inom
i.e. utgöra de olika lönesystemen (se
Arbetslön). Förutom tidlön, ackord och
vinstan-delssystem ha en mängd specialsystem
uppfunnits med avsikt att främja såväl
arbetsgivarens som arbetarens intressen. Så t.ex.
knötos stora förhoppningar i detta hänseende till
de s.k. premielönesystemen (Townes, Halseys,
Rowans, Weirs m.fl.), kännetecknade därav att
den vid ökad prestation uppkomna ”vinsten”
skulle rättvist fördelas mellan företaget och
arbetaren. De s.k. Separator- och
Motala-sy-stemen äro mera kända sv. representanter för
denna kategori. Taylorsystemet däremot
bygger på ett s.k. differentiallönesystem,
kännetecknat därav att en avsevärt högre lön
betalas för ett och samma arbete, om det
ut-föres inom anslagen tid, än om denna
över-skrides. En modifikation därav är Gantts
system. Den bryska lönesänkningen, så snart
standardtiden överskrides vid dessa system,
har Emerson sökt mildra genom sitt s.k.
effek-tivitetslönesystem. —
Självkoslnadsberäkning-arna avse att möjliggöra produktens
prissättning, jämförelser mellan olika
produktionsgrenar och tillverkningsmetoder, fortlöpande
pro-duktionskontroll och en tillförlitlig fördelning
av de indirekta kostnaderna. Med ett företags
självkostnad förstås enl. modern terminologi
samtliga uppoffringar för en produkt, tills
densamma är försåld och betald. Den omfattar
sålunda dels tillverknings-, dels
försäljnings-och administrationskostnader.
Tillverkningskostnaden i sin tur består av dels direkta
kostnader för material och arbete, dels indirekta
kostnader el. omkostnader, vilka först genom
en fördelningsprocedur kunna hänföras till en
viss produkt. Sådana tillverkningsomkostnader
äro räntor, avskrivningar, reparationer,
indirekta löner, verktyg, kraft, ljus, värme,
förbrukningsartiklar, försäkringsavgifter m.m. Med
avskrivningar förstås här årliga avsättningar
för kompensation av kapitalföremålens
värdeminskning genom föråldring el. slitning.
Indirekta äro samtliga löner, vilka utgå till andra
än dem, som direkt handlägga fabrikatets
framställning. Fördelningen av de indirekta
kostnaderna på produkterna kan ske med olika
fördelningsbasis, t.ex. kostnader, mängd el.
tidsenheter. Den äldsta metoden är procentuellt
pålägg på de direkta lönerna. Numera beräknas
ofta omkostnaderna ss. priset pr arbetartimme
el. maskintimme. Jfr Minimikalkyl och
Rationalisering. E.Pm.
Industriell psykologi, se Psykoteknik.
Industriell äganderätt, se Immateriell
förmögenhetsrätt.
Industriförbund, organisationsform inom
fackföreningsrörelsen, se Fackförening,
sp. 1204.
Industriförbund, Sveriges, en
centralorganisation, företrädande den sv. industriens
gemensamma intressen, särsk. inför
statsmakterna. Frågor rörande förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetare ligga däremot utanför
förbundets program. I. bildades 1910 på
initiativ av disponent E. J. Ljungberg och v.
häradshövding M. Wallenberg. Vid 1932 års slut
voro c:a 1,000 industriföretag med tillsammans
225,000 arbetare medl. i förbundet. Genom
skrivelser och sakkunnigeutlåtanden framhåller
I. industriella önskemål och krav inför
statsmakterna och får genom remisser från
myndigheterna tillfälle avgiva yttranden över för
industrien viktiga lagförslag. I. står vidare medl.
till tjänst med råd och upplysningar i olika
spörsmål. I ett flertal av I. utg. publikationer
ha viktiga frågor framförallt på den
industriella organisationens område behandlats, och
förbundet förfogar över ett rikhaltigt fackbibl.»
som står till medl:s förfogande. F.n. utgiver L
årsboken ”Sv. industrikalender” samt en
periodisk publikation, ”Industriförbundets
meddelanden” (1920 ff.) — Genom ett särsk. organ,
A.-b. Industribyrån, bedriver I. även en
omfattande konsulterande verksamhet i fråga
— 1061 —
— 1062 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
