Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriförbund, Sveriges - Industrikalender, Svensk - Industrikommissionen - Industrilånefonden - Industriregister, Kommerskollegii - Industristatistik - d’Indy, Vincent - Ineffabilis Deus - Ineffektiv - In effigie - Inertia - Inessivus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIKALENDER
om industriell organisation samt revisions-,
byggnadstekniska, trafik-, brandtekniska och
skattefrågor. E.Br.
Industrikalender, Svensk, upptagande
uppgifter om samtliga till Sveriges
industriförbund anslutna företag, utgives sedan 1918 årl.
av Industriförbundet (se d.o.). T.E-r.
Industrikommissionen, en av
kristidskom-missionerna, se Statens
industrikommission.
Industrilånefonden, en av Statens
utlånings-fonder, bildad 1902 under namnet T o r
v-indus t rilånef onden, nuv. namn 1927.
Ur I. beviljas lån dels till torvindustrien och
dels till annan industri på samma villkor som
från Manufakturförlagslånefonden. I. uppgick
1931 till 5,438,658 kr. T.E-r.
Industriregister, Kommerskollegii.
Genom k.k. 1913 ålades industriidkare att årl.
inkomma med vissa uppgifter om företagens
namn, ägare, verksamhetens art, m.m., och på
grundval härav utarbetades inom
Kommerskollegium register över olika industrigrupper.
Denna uppgiftsskyldighet upphörde 1924. E.Br.
Industristatistik. Den sv. i. uppstod på ett
tidigt stadium. Redan 1625 utarbetades
sålunda en tabell över järnverkens
tillverkningsbe-lopp och arbetarantal, och i fortsättningen
insamlades uppgifter från framförallt
bergshanteringen. En mera ordnad i. uppstod, när
Kommerskollegium 1802 ålades att utgiva
årliga berättelser om fabriker och hantverk.
Från 1833 skulle Bergskollegium utgiva
berättelser om bergshanteringen i alla dess delar.
När Bergskollegium 1857 upplöstes, övertogs
denna uppgift av Kommerskollegium, som från
1858 i ”Bidrag till Sveriges officiella statistik”
utgav ”Bergshanteringen” (Lit. C) och
”Fabriker och manufakturer” (Lit. D), vilken senare
1896 reformerades under titel ”Fabriker och
hantverk”. Numera utgives av
Kommerskollegium från 1911 årsberättelserna ”Industri” och
”Bergshanteringen”. Dessutom ha en del
specialundersökningar rörande vissa industrier
utgivits. I ”Kommersiella meddelanden” lämnas
vidare uppgifter om industrien. Ang.
Kommerskollegiums företagsräkning se d.o.
— I. indelar industrien i följ, huvudgrupper:
malmbrytning och metallindustri;jord- och sten-;
trä-; pappers- och grafisk; livsmedels-;
textil-och beklädnads-; läder-; hår- och gummivaru-;
kemisk-teknisk industri samt kraft-,
belysnings-och vattenverk. Primäruppgifterna skola sedan
1863 lämnas av industriidkarna själva. —
Förutom den eg. i. utgiver Statistiska centralbyrån
årsberättelsen ”Mejerihantering” (från 1913)
och Vattenfallsstyrelsen ”Statens
vattenfalls-verk” (från 1920). T.E-r.
d’Indy [dadi’], Paul Marie Théodore
Vincent, fransk tonsättare (1851—1931). d’I.
studerade klaver för Diémer och teori för
Mar-montel och Lavignac; deltog i fransk-tyska
kriget 1870—71 och var efter fredsslutet
lärjunge hos César Franck; blev organist vid
Saint Leu och verkade ss. kördirigent först
vid Colonnes och senare vid Lamoureux’
konserter. Sin första stora framgång vann han
med den dramatiska legenden ”Le chant de
la cloche” (till egen text, efter uppslag från
Schiller), vilken förskaffade honom staden
Paris’ stora kompositionspris. Efter Francks död
övertog d’L presidiet i Société nationale de
musique och grundade jämte Ch. Bordes och
A. Guilmant 1896 den snart berömda Schola
cantorum (se d.o.). — Ss. tonsättare var d’I.
kunnig och idérik, i sin uppfinning mera
spirituell än frodig och påverkad av både Franck
och Wagner. På musikdramats område
försökte han sig (till egna texter) med verken
”Fervaal” och ”L’étranger” men gjorde sin
tyngst vägande insats som symfoniker, bl.a.
med den symfoniska trilogien ”Wallenstein”,
de symfoniska variationerna ”Istar” och de
båda symfonierna i G-dur och B-dur. Hans
orkestersats utmärker sig för en glänsande och
pittoresk instrumentering och livas ofta av
sydländsk kolorit. Även inom
kammarmusiken åstadkom d’I. intressanta ting, varibland
2 stråkkvartetter, pianokvartett och
pianokvintett samt violinsonaten op. 59; skrev tillika en
mångfald sånger, skapade stycken för damkör,
manskvartetter, pianolyrik m.m. och
bearbetade folkvisor från Viravais och Vercors. Sitt
historiska intresse ådagalade han genom att
revidera och bearbeta operor av Monteverdi
och Rameau och fann även tid för
musikteoretiska och biografiska arbeten, däribland
en levnadsteckning över César Franck (1906;
2 éd. 1907). — Litt.: A. Sérieux, ”V.dT.” (1914);
L. Borgex, ”V.dT.” (s.å.). A.N.
Ineffa’bilis Deus (lat., ”Den outsäglige
Guden”), inledningsorden till den bulla, varmed
Pius IX 1854 förklarade läran om jungfru
Marias obefläckade avlelse för en av kyrkans
dogmer. S.N.
lneffekti’v, gagnlös, resultatlös, icke
tillräckligt verksam.
In effi’gie (lat.), i avbild. Att avrätta en
person i.e. innebar, att den dömde undandra
git sig straffet, som i stället verkställdes på
hans avbild.
Ine’rtia (lat.), tröghet.
Inessi’vus, kasus i finskan m.fl. finskugriska
språk, betecknar läge inuti o.d., ex. finska
ta-lossa, ungerska a håzban, i huset el. gården.
Bj.C.
— 1063 —
— 1064 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
