Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inexakt - In extenso - Infallibilitet - Infallsplan - Infallsvinkel - Infam - Infami - Infandum regina jubes renovare dolorem - Infant, resp. infantinna - Infanteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFANTERI
Inexa’kt, icke till alla delar riktig, mindre
noggrann, felaktig.
In exte’nso (lat.), i hela sin utsträckning,
fullständigt, oförkortat (oftast om citat).
Infallibilite’t (till mlat. inf alli’bilis, ofelbar).
Uppfattningen om romersk-katolska kyrkans i.
el. ofelbarhet i trosfrågor utgör en
förutsättning för att hon skall kunna för sina medl.
framlägga trossatser ”nödvändiga för
saligheten”. Denna kyrkans i. har heller aldrig av
dess rättrogna anhängare ifrågasatts; däremot
ha långa strider utkämpats om vilken kyrklig
myndighet, som skulle utöva denna i.: de till
ekumeniska konsilier församlade biskoparna
(episkopalism, konsiliarism) el. påven
(papa-lism, kurialism). Den senare riktningen vann
slutgiltig seger på Vatikankonsiliet, då 18/7
1870 det förklarades vara en för saligheten
nödvändig trossats, att påven är ofelbar, då
han talar ex cathedra (se d.o.). Den
oppositionella minoriteten bildade 1871 en egen kyrka
(se Gammalkatoliker). S.N.
Infallsplan, fys., kallas vid ljusets spegling
el. brytning i en yta det plan, som kan läggas
genom den mot ytan infallande ljusstrålen och
normalen till ytan i den punkt, vari strålen
träffar denna. Infallsvinkeln är
lut-ningsvinkeln mellan strålen och normalen i
fråga. N.R-e.
Infallsvinkel, fys., se Infallsplan.
Infa’m (till lat. in-, o-, icke, och fama, rykte),
skändlig, nedrig, gemen.
Infami’ (se Infam), skändlighet,
nedrig-het, smädelse; i utländsk rätt beteckning för
vanfrejd, juridisk vanära, mistning av
medborgerliga anseendet. Även i Sverige voro förr
ärestraff vanliga, brottslingar ”dömdes mista
äran”, och de, som voro ”illa beryktade”,
in-togo en rättsligen sämre ställning. Däremot
användes termen i. icke här. Sv. strafflagen
1864 införde i stället ”förlust av
medborgerligt förtroende” för viss tid el. för alltid ss.
en straffpåföljd. Även denna straffart ansågs
med tiden för sträng, så att den 1918 förbjöds.
I stället använder man nu en omskrivning,
uttrycket ”påföljd enl. 2:19 Strafflagen”,
innebärande förlust av politisk och kommunal
rösträtt. E.K.
Infa’ndum regi’na jubes renova’re dolo’rem
(lat.), ”En osägelig sorg, o drottning, du
bjuder förnyas”, inledningsorden till Æneas’
skildring av Tröjas förstöring (Vergilius’ Æneid 11:3
ff.), uttryck ofta använt för att antyda, hur
smärtsamt det är att i ord upprepa
genomlidna sorger. W.N.
Infa’nt, resp, infantinna (spa. och port.
infante, resp, inf anta), titel för söner, resp,
döttrar av de spanska och portugisiska
konung
arna, under tidernas lopp i något skiftande
utsträckning.
Infanteri’ (it. och spa. infanteri’a), kallas det
till fots stridande huvudtruppslaget, fotfolket.
I forntidens grekiska, makedoniska och
romerska härar kan man särskilja lätt i., vilket
förde på avstånd verkande vapen: slunga,
båge och kastspjut samt lätt skyddsutrustning,
och tungt i., som förde lans, svärd och
tung skyddsutrustning. Med det romerska
rikets förfall och medeltidens inträde sjönk i;s
betydelse, och rytteriet intog dess plats ss.
huvudtruppslag. Först med stadsväsendets
uppkomst, med schweizarnas frihetskamp och
husitkrigen under 14:e och 15:e årh. uppstod
på nytt ett stridsdugligt i. i de schweiziska och
spanska härarna, i de tyska landsknektarna och
i de sv. bondeuppbåden. Införandet av
eldhandvapen stärkte än mer i:s betydelse, låt vara att
till en början endast en del av manskapet
beväpnades med sådana; återstoden förde pik, och
denna delade beväpning tillämpades till in på
1700-talet, då i. allestädes försågs med
bajonett, vilken börjat införas i mitten av
1600-talet. Under 1800-talet ombeväpnades i.
allmänt med räfflade bakladdningsgevär, vilkas
skottvidder starkt ökades i förhållande till
tidigare; bakladdningen möjliggjorde för skytten
att lägga sig ned och undandraga sig upptäckt;
vid årh:s slut infördes repetervapen och
rök-svagt krut. 1900-talets början företedde
bilden av ett enhets-i., likformigt beväpnat och
organiserat, det saknade skyddsmedel och hade
som egna hjälpvapen endast fåtaliga
kulsprute-förband. Under världskriget uppstod en
oavbruten strävan att öka i:s eldkraft och att
minska dess sårbarhet. Under eldstriden kom
icke blott repetergeväret, vars eldhastighet
under flera förhållanden befanns för låg, till
användning, utan såväl lätta som tunga
automatvapen (kulsprutegevär, lätta och tunga
kulsprutor), kastvapen (granatkastare,
gevärsgra-nater) samt i.-kanoner infördes i stor
utsträckning; under närstrid begagnade i.
handgranater samt ett stort antal särsk. för skyttegravs-,
strider avsedda vapen. Infanteristen försågs
med personliga skyddsmedel: mot projektiler
stålhjälm, i.-sköld och bröstharnesk, mot
stridsgaser gasmask och överdragskläder. För
att höja ett anfallande i:s kraft infördes
pansrade, motordrivna stridsvagnar (se d.o.), och
dessas uppträdande medförde införandet av
antitank-pjäser och -gevär. Ävenledes försågs
i. med medel för rökutveckling:
rökhandgranater och rökfacklor. Efter världskriget har
i allm. de olika staternas i. organiserats med
tanke på rörligare operationer, än de som
vanl. förekommo i nämnda krig. De vapen
— 1065 —
— 1066 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
