INFANTERI Inexa'kt, icke till alla delar riktig, mindre noggrann, felaktig. In exte'nso (lat.), i hela sin utsträckning, fullständigt, oförkortat (oftast om citat). Infallibilite't (till mlat. inf alli'bilis, ofelbar). Uppfattningen om romersk-katolska kyrkans i. el. ofelbarhet i trosfrågor utgör en förutsättning för att hon skall kunna för sina medl. framlägga trossatser ”nödvändiga för saligheten”. Denna kyrkans i. har heller aldrig av dess rättrogna anhängare ifrågasatts; däremot ha långa strider utkämpats om vilken kyrklig myndighet, som skulle utöva denna i.: de till ekumeniska konsilier församlade biskoparna (episkopalism, konsiliarism) el. påven (papa-lism, kurialism). Den senare riktningen vann slutgiltig seger på Vatikankonsiliet, då 18/7 1870 det förklarades vara en för saligheten nödvändig trossats, att påven är ofelbar, då han talar ex cathedra (se d.o.). Den oppositionella minoriteten bildade 1871 en egen kyrka (se Gammalkatoliker). S.N. Infallsplan, fys., kallas vid ljusets spegling el. brytning i en yta det plan, som kan läggas genom den mot ytan infallande ljusstrålen och normalen till ytan i den punkt, vari strålen träffar denna. Infallsvinkeln är lut-ningsvinkeln mellan strålen och normalen i fråga. N.R-e. Infallsvinkel, fys., se Infallsplan. Infa'm (till lat. in-, o-, icke, och fama, rykte), skändlig, nedrig, gemen. Infami' (se Infam), skändlighet, nedrig-het, smädelse; i utländsk rätt beteckning för vanfrejd, juridisk vanära, mistning av medborgerliga anseendet. Även i Sverige voro förr ärestraff vanliga, brottslingar ”dömdes mista äran”, och de, som voro ”illa beryktade”, in-togo en rättsligen sämre ställning. Däremot användes termen i. icke här. Sv. strafflagen 1864 införde i stället ”förlust av medborgerligt förtroende” för viss tid el. för alltid ss. en straffpåföljd. Även denna straffart ansågs med tiden för sträng, så att den 1918 förbjöds. I stället använder man nu en omskrivning, uttrycket ”påföljd enl. 2:19 Strafflagen”, innebärande förlust av politisk och kommunal rösträtt. E.K. Infa'ndum regi'na jubes renova're dolo'rem (lat.), ”En osägelig sorg, o drottning, du bjuder förnyas”, inledningsorden till Æneas’ skildring av Tröjas förstöring (Vergilius’ Æneid 11:3 ff.), uttryck ofta använt för att antyda, hur smärtsamt det är att i ord upprepa genomlidna sorger. W.N. Infa'nt, resp, infantinna (spa. och port. infante, resp, inf anta), titel för söner, resp, döttrar av de spanska och portugisiska konung arna, under tidernas lopp i något skiftande utsträckning. Infanteri' (it. och spa. infanteri'a), kallas det till fots stridande huvudtruppslaget, fotfolket. I forntidens grekiska, makedoniska och romerska härar kan man särskilja lätt i., vilket förde på avstånd verkande vapen: slunga, båge och kastspjut samt lätt skyddsutrustning, och tungt i., som förde lans, svärd och tung skyddsutrustning. Med det romerska rikets förfall och medeltidens inträde sjönk i;s betydelse, och rytteriet intog dess plats ss. huvudtruppslag. Först med stadsväsendets uppkomst, med schweizarnas frihetskamp och husitkrigen under 14:e och 15:e årh. uppstod på nytt ett stridsdugligt i. i de schweiziska och spanska härarna, i de tyska landsknektarna och i de sv. bondeuppbåden. Införandet av eldhandvapen stärkte än mer i:s betydelse, låt vara att till en början endast en del av manskapet beväpnades med sådana; återstoden förde pik, och denna delade beväpning tillämpades till in på 1700-talet, då i. allestädes försågs med bajonett, vilken börjat införas i mitten av 1600-talet. Under 1800-talet ombeväpnades i. allmänt med räfflade bakladdningsgevär, vilkas skottvidder starkt ökades i förhållande till tidigare; bakladdningen möjliggjorde för skytten att lägga sig ned och undandraga sig upptäckt; vid årh:s slut infördes repetervapen och rök-svagt krut. 1900-talets början företedde bilden av ett enhets-i., likformigt beväpnat och organiserat, det saknade skyddsmedel och hade som egna hjälpvapen endast fåtaliga kulsprute-förband. Under världskriget uppstod en oavbruten strävan att öka i:s eldkraft och att minska dess sårbarhet. Under eldstriden kom icke blott repetergeväret, vars eldhastighet under flera förhållanden befanns för låg, till användning, utan såväl lätta som tunga automatvapen (kulsprutegevär, lätta och tunga kulsprutor), kastvapen (granatkastare, gevärsgra-nater) samt i.-kanoner infördes i stor utsträckning; under närstrid begagnade i. handgranater samt ett stort antal särsk. för skyttegravs-, strider avsedda vapen. Infanteristen försågs med personliga skyddsmedel: mot projektiler stålhjälm, i.-sköld och bröstharnesk, mot stridsgaser gasmask och överdragskläder. För att höja ett anfallande i:s kraft infördes pansrade, motordrivna stridsvagnar (se d.o.), och dessas uppträdande medförde införandet av antitank-pjäser och -gevär. Ävenledes försågs i. med medel för rökutveckling: rökhandgranater och rökfacklor. Efter världskriget har i allm. de olika staternas i. organiserats med tanke på rörligare operationer, än de som vanl. förekommo i nämnda krig. De vapen — 1065 — — 1066 —