Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infanteri - Infanteribrigad - Infanteriinspektionen - Infanterikanon - Infanteriofficersskola - Infanteriregemente - Infanteriskjutskola - Infanterisköldar - Infantil - Infantinna - Infarkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFANTERIBRIGAD
och organisationsformer, som visat sig ägnade
att höja i:s stridsduglighet, ha behållits; de
för ställningskriget spec. avsedda äro i allm.
utmönstrade. Lägsta i.-förband är gruppen,
räknande o. 10 man; var el. varannan grupp
förses i allm. med ett lätt automatvapen. 4—5
grupper bilda en pluton, 3—4 plutoner ett
gevärs- el. skyttekompani. Tunga kompanier
bestå av kulsprute- och granatkastarplutoner,
varje om på 2 kärror förda pjäser samt
servismanskap. 3—4 gevärs- och 1 tungt kompani
bilda i.-bataljonen, 3 bataljoner ett i.-reg. och
2 reg. en i.-brigad. I. är även försett med
signal-, pionjär- och sjukvårdsavd. I:s träng, som
tidigare, då vapnen och större delen av
ammunitionen buros, var förhållandevis liten, har
på gr. av den förstärkta beväpningen, det
stegrade ammunitionsbehovet och införandet av
kokvagnar svällt ut till ett mycket stort
häst-och fordonsantal. — I. anses alltjämt vara
hu-vudtruppslaget; det bär stridens tyngsta börda,
och på i. vilar även huvuddelen av den
bevakningstjänst, som måste äga rum vid
mark-truppförband. — Mellan i:s uppträdande på
stridsfältet och dess beväpning och
organisation har genom alla tider en växelverkan ägt
rum. Å ena sidan har beväpningens tillfälliga
ståndpunkt bestämt former och
tillvägagångssätt på stridsfältet, å andra sidan ha stridens
krav framkallat omorganisation el.
ombeväp-ning. Forntidens i. stred i starkt anhopade
massor; särsk. må framhållas den grekiska
falangen, en rektangulär uppställning med
8—12 mans djup. Romarna ökade falangens
manöverförmåga genom den mera spridda
manipelordningen och senare
kohortuppställningen, där legionen ordnades på 3 linjer.
Under nyare tidens tidigare skeden strävade de
schweiziska, spansk-tyska, nederländska och
svenska systemen att genom inbördes
ordnande av musketerare och pikenerare skapa största
möjliga kraft och manöverförmåga. Strävan
att bringa så många vapen som möjligt till
samtidig verkan förde till 1700-talets
linear-taktik. Under de napoleonska krigen
förberedde skyttesvärmar anfallsstöten, som
utfördes av täta och djupa kolonner. Fram mot
världskriget sökte i. genom eldstrid i tunna
former och genom omfattning nå sådan
överlägsenhet, att fiendens motstånd bröts. Efter
världskriget synes man i allm. avse att med
i:s tunga och lätta (automat-) vapen under
starkare djupgruppering förbereda närstriden,
vilken huvudsaki. utföres av gevärs-i. E.O.B.
Infanteribriga’d, består vanl. av 2 inf.-reg.
Se Brigad.
Infanteriinspektionen, militär myndighet
under inspektören för inf., upprättad enl. 1914
års härordningsbeslut. Inspektören åligger att
genom inspektioner och framställningar vårda
inf:s tjänstbarhet. E.O.B.
Infanterikanon, lätt fältpjäs, tilldelad inf.;
dess huvuduppgift är bekämpning av
stridsvagnar (tanks) samt isolerade motståndsnästen
(kulsprutor o.d.). Projektilslagen äro
pansargranater och spränggranater. Pjäsen måste ha
god precision, stor eldhastighet (20—30 skott/
min.) och ringa pjäsvikt (helst under 300 kg.)
samt bör kunna uppdelas i bördor för 1 el. 2 man
för medförande i terräng. Kalibern är vanl.
37—50 mm., projektilvikten 0e—1,5 kg.,
ut-gångshastigheten 500—600 m./sek. och
pjäsvikten 150—300 kg. Kalibrar upp till 75 mm.
förekomma även men medföra väsentligt ökade
pjäsvikter. Frågan om lämpligaste typ av i.
är ännu i de flesta länder svävande; behovet
av en dylik flackbanepjäs ss. komplement till
inf.-kastpjäsen — den lätta granatkastaren (se
d.o.) — är dock allmänt erkänt. I moderna
arméorganisationer ingå i regel minst 2 i. i
varje inf.-bataljon. Ex.: Bofors 47 mm. i.
(se A r t i 11 e r i p j ä s, tab._ och pl.). B.Sbg.
Infanteriofficersskola, i ändamål att höja
yngre inf.- och trängofficerares tjänstbarhet,
har försöksvis varit ordnad i Stockholm 1928
—32. Ss. elever ha beordrats fänrikar;
lärokursens längd 6% mån. E.O.B.
Infanteriregemente, se Infanteri och R
e-g em en t e. — Ang. beteckningar, namn och
förläggningsorter för sv. i. se Arméns
regementen och kårer.
Infanteriskjutskola, se Skjutskola.
Infanterisköldar, avsedda att skydda
enskilda infanterister mot gevärskulor och skrot, ha
använts under skyttegravs- och
fästningsstn-der, särsk. under världskriget. De tillverkas av
stålplåt, ha vanl. skottglugg och bakstöd,
stundom infällbara sidstycken och väga 13—22 kg.
E.O.B.
InfantiT (till lat. inf ans, barn), mycket
outvecklad el. barnslig.
Infanti’nna, se I n f a n t.
Infa’rkt (till lat. infarci’re, stoppa). Om en
artär tillstoppas, t.ex. genom en embolus från
en blodpropp (se d.o.), blir följden olika
alltefter artärgrenarnas förbindelser med
närliggande kärlområden. Finnas starka arteriella
förbindelser, strömmar från dessa, om
blodcirkulationen är normal, omedelbart blod till
den tillstoppade artärens utbredningsområde,
och någon nämnvärd skada uppstår ej. Finnas
icke sådana förbindelser, uppkommer på
platsen en i., d.v.s. artärens utbredningsområde
blir i första hand blodtomt, anemiskt,
nutri-tionen störes, och området avdör småningom.
— 1067 —
— 1068 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
