INFANTERIBRIGAD och organisationsformer, som visat sig ägnade att höja i:s stridsduglighet, ha behållits; de för ställningskriget spec. avsedda äro i allm. utmönstrade. Lägsta i.-förband är gruppen, räknande o. 10 man; var el. varannan grupp förses i allm. med ett lätt automatvapen. 4—5 grupper bilda en pluton, 3—4 plutoner ett gevärs- el. skyttekompani. Tunga kompanier bestå av kulsprute- och granatkastarplutoner, varje om på 2 kärror förda pjäser samt servismanskap. 3—4 gevärs- och 1 tungt kompani bilda i.-bataljonen, 3 bataljoner ett i.-reg. och 2 reg. en i.-brigad. I. är även försett med signal-, pionjär- och sjukvårdsavd. I:s träng, som tidigare, då vapnen och större delen av ammunitionen buros, var förhållandevis liten, har på gr. av den förstärkta beväpningen, det stegrade ammunitionsbehovet och införandet av kokvagnar svällt ut till ett mycket stort häst-och fordonsantal. — I. anses alltjämt vara hu-vudtruppslaget; det bär stridens tyngsta börda, och på i. vilar även huvuddelen av den bevakningstjänst, som måste äga rum vid mark-truppförband. — Mellan i:s uppträdande på stridsfältet och dess beväpning och organisation har genom alla tider en växelverkan ägt rum. Å ena sidan har beväpningens tillfälliga ståndpunkt bestämt former och tillvägagångssätt på stridsfältet, å andra sidan ha stridens krav framkallat omorganisation el. ombeväp-ning. Forntidens i. stred i starkt anhopade massor; särsk. må framhållas den grekiska falangen, en rektangulär uppställning med 8—12 mans djup. Romarna ökade falangens manöverförmåga genom den mera spridda manipelordningen och senare kohortuppställningen, där legionen ordnades på 3 linjer. Under nyare tidens tidigare skeden strävade de schweiziska, spansk-tyska, nederländska och svenska systemen att genom inbördes ordnande av musketerare och pikenerare skapa största möjliga kraft och manöverförmåga. Strävan att bringa så många vapen som möjligt till samtidig verkan förde till 1700-talets linear-taktik. Under de napoleonska krigen förberedde skyttesvärmar anfallsstöten, som utfördes av täta och djupa kolonner. Fram mot världskriget sökte i. genom eldstrid i tunna former och genom omfattning nå sådan överlägsenhet, att fiendens motstånd bröts. Efter världskriget synes man i allm. avse att med i:s tunga och lätta (automat-) vapen under starkare djupgruppering förbereda närstriden, vilken huvudsaki. utföres av gevärs-i. E.O.B. Infanteribriga'd, består vanl. av 2 inf.-reg. Se Brigad. Infanteriinspektionen, militär myndighet under inspektören för inf., upprättad enl. 1914 års härordningsbeslut. Inspektören åligger att genom inspektioner och framställningar vårda inf:s tjänstbarhet. E.O.B. Infanterikanon, lätt fältpjäs, tilldelad inf.; dess huvuduppgift är bekämpning av stridsvagnar (tanks) samt isolerade motståndsnästen (kulsprutor o.d.). Projektilslagen äro pansargranater och spränggranater. Pjäsen måste ha god precision, stor eldhastighet (20—30 skott/ min.) och ringa pjäsvikt (helst under 300 kg.) samt bör kunna uppdelas i bördor för 1 el. 2 man för medförande i terräng. Kalibern är vanl. 37—50 mm., projektilvikten 0e—1,5 kg., ut-gångshastigheten 500—600 m./sek. och pjäsvikten 150—300 kg. Kalibrar upp till 75 mm. förekomma även men medföra väsentligt ökade pjäsvikter. Frågan om lämpligaste typ av i. är ännu i de flesta länder svävande; behovet av en dylik flackbanepjäs ss. komplement till inf.-kastpjäsen — den lätta granatkastaren (se d.o.) — är dock allmänt erkänt. I moderna arméorganisationer ingå i regel minst 2 i. i varje inf.-bataljon. Ex.: Bofors 47 mm. i. (se A r t i 11 e r i p j ä s, tab._ och pl.). B.Sbg. Infanteriofficersskola, i ändamål att höja yngre inf.- och trängofficerares tjänstbarhet, har försöksvis varit ordnad i Stockholm 1928 —32. Ss. elever ha beordrats fänrikar; lärokursens längd 6% mån. E.O.B. Infanteriregemente, se Infanteri och R e-g em en t e. — Ang. beteckningar, namn och förläggningsorter för sv. i. se Arméns regementen och kårer. Infanteriskjutskola, se Skjutskola. Infanterisköldar, avsedda att skydda enskilda infanterister mot gevärskulor och skrot, ha använts under skyttegravs- och fästningsstn-der, särsk. under världskriget. De tillverkas av stålplåt, ha vanl. skottglugg och bakstöd, stundom infällbara sidstycken och väga 13—22 kg. E.O.B. InfantiT (till lat. inf ans, barn), mycket outvecklad el. barnslig. Infanti'nna, se I n f a n t. Infa'rkt (till lat. infarci're, stoppa). Om en artär tillstoppas, t.ex. genom en embolus från en blodpropp (se d.o.), blir följden olika alltefter artärgrenarnas förbindelser med närliggande kärlområden. Finnas starka arteriella förbindelser, strömmar från dessa, om blodcirkulationen är normal, omedelbart blod till den tillstoppade artärens utbredningsområde, och någon nämnvärd skada uppstår ej. Finnas icke sådana förbindelser, uppkommer på platsen en i., d.v.s. artärens utbredningsområde blir i första hand blodtomt, anemiskt, nutri-tionen störes, och området avdör småningom. — 1067 — — 1068 —