Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infarkt - Infartssignal - Infektera - Infektion - Infektionssjukdomar - Infektiös - Infernalisk - Inferno - Infibulation - Inficiera - In fidem - Infighting - Infiltration - Infinit - Infinitesimalräkning - Infinitiv - Infinitum - Infix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFIX
Även om en sparsam blodtillförsel kan ske
från omgivningarna, återställes icke
cirkulationen. Den initiala anemien har skadat
kärlväggarna, varför det tillströmmande blodet
sipprar ut och genomdränker hela i.-området,
en blåröd, blodgenomdränkt s.k. h e m o r r
a-g i s k i. uppkommer. Sådana ser man t.ex.
ofta i lungorna vid hjärtfel. Är
blodtillströmningen från omgivningarna ringa el. ingen,
förblir i. blodlös, antager en grågul färgton och
kallas a n e m i s k i. Sådana äro vanliga t.ex.
i njuren. — Det infarcerade, småningom helt
avdöda området kan utläkas. Detta sker i
allm. därigenom, att från i:s randpartier en
organisatorisk vävnad, en granulationsvävnad
(se d.o.), inväxer, söndersmälter i., resorberar
och bortför sönderfallsprodukt;rna, varefter
den skrumpnar och ärrvandlas. — Ett annat
uppkomstsätt har den hemorragiska i. i tar
marna. Den orsakas av blodpropp i
porta-venen (se Blodkärl). Härigenom hindras
blodets avflöde från tarmarna, samtidigt som
blodtillflödet fortgår, varav följa bristningar i
tarmkärlen och en fullst. genomdränkning av
tarmväggarna med blod. Härvid upphäves all
blodcirkulation och den infarcerade tarmen
avdör. — De arteriella i. äro otillgängliga för
behandling, och sådan är ej heller nödvändig
Behandlingen inriktas på grundlidandet. Vid
tarm-i. kan patienten emellanåt räddas genom
ett snabbt kirurgiskt ingripande. — Se även
Urinsyreinfarkt. T .H-n.
Infartssignal, se Järnvägssignaler.
Infekte’ra, överföra mikroorganismer från
en individ till en annan, nedsmitta.
Infektion [-Jo’n], förhandenvaron av
smitto-samma organismer hos en individ samt den
process, varigenom detta tillstånd uppkommer.
Wk.
Infektionssjukdomar [-fo’ns-] äro sådana
sjukdomar, som förorsakas av
mikroorganismer. Se Bakteriologi och Epidemi.
Infektiö’s, smittosam.
Inferna’lisk, helvetisk, djävulsk; oerhörd.
Infe’rno (ital.), helvete, i sv. ofta bildligt.
— Namn på första delen av Dantes ”Divina
commedia”.
Infibulation [-fo’n], fasthäftning av
manslemmens förhud, är icke sällsynt hos
naturfolken och förekom också under antiken.
Mestadels torde den vara att betrakta som en
skyddsåtgärd, men avsikten kan också vara
att förhindra ejakulation el. erektion. G.B-r.
Inficie’ra (lat. infi’cere), detsamma som
infektera (se d.o.).
In fidem (lat.), till bekräftelse el. bestyrkande
(i fråga om protokoll o.d.).
Infighting [fnfaltiij], närkamp under
boxning (se d.o.).
Infiltration [-fo’n]. 1) Geol., inträngning
(in-sippring, inrinning) utifrån av främmande
fasta, flytande el. gasformiga ämnen (jfr
Grundvatten). G.Fn.
2) Med., ett inträngande i en vävnad av
främmande vätska, ss. urin, blod vid blodutådring
(se d.o.) och galla, el. en spridning i densamma
av främmande element, ss. varceller, bakterier
och svulstceller. Vid t.ex. insprutningar under
huden av koksaltlösning, av bedövningsmedel
(se d.o.) el. andra terapeutiska vätskor
framkallar man en i. i underhudsbindväven;
kräft-celler t.ex. växa infiltrativt. T.H-n.
Infini’t (av lat. infini’tus), oändlig, obestämd;
språkv., om ordform: icke användbar el.
nyttjad som predikat. Motsats: f i n i t.
Infinitesima’lräkning, gemensamt namn för
differential- och integralkalkyl
(se d.o.) jämte tillämpningar. Namnet är
uppkommet därigenom, att man i en äldre, mera
okritisk tid uppfattade differentialerna dx, dy
o.s.v. som oändligt små storheter. H-r.
Fnfinitiv (lat. infiniti’vus, till infini’tus,
obestämd), språkv., en form av verbet och
stundom räknad till dess modus (se d.o.), t.ex. (alt)
läsa, läsas. I. tjänstgör i motsats till verbets
finita former (se F i n i t) som substantiv men
saknar substantivisk böjning och konstrueras
som ett verb (med objekt el. adverbial). I sv.
slutar den oftast på trycksvagt -a men kan
också ändas på tryckstark vokal, t.ex. bo, se
(där ett äldre -a bortfallit). I.-form kan bildas
till de allra flesta sv. verb (dock ej i
riksspråket till t.ex. måste, jfr emellertid sv. dial.
måsta). — I. är i de indoeuropeiska språken
urspr. en nominal form, oftast en stelnad
kasus av ett verbalabstraktum, nomen actio’nis
Ett minne av i:s substantiviska karaktär
föreligger i vissa s.k. i.-märken, som urspr. äro
prepositioner, t.ex. i sv. att ( — åt), i sv. dial.
te ( = till), i ty. zu och eng. to. E.H.
Infini’tum (lat.), obestämt, oändligt. — In
infini’tum, i oändlighet.
Infi’x (lat. infi’xum, fäst in i), spåkv., ord
element (affix, se d.o.), som infogats i ett ord
el. en ordstam, ofta med modifierande
funktion, t.ex. n i sv. stånda (jfr stod), lat. jungo,
förenar (jfr jugum, ok), u i got. ga-u-laubjats,
tron I? (jfr galaubjan, tro). I många fall har
vad som nu ter sig som i. säkerligen,
historiskt sett, uppkommit på annat sätt. Jfr P r
e-f i x och S u f f i x. — Från i. har man att skilja
ljudlagsenligt utvecklade ”inskott” (glidljud
o.d.), ss. t.ex. t i hustru av husru (av husfru).
E.H.
— 1069 —
— 1070 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
