INFRALAPSARIER (t.ex. på skallen el. en kota) el. en partiell bristning av ett rörben (t.ex. underarmsbrott hos barn), vilka ofta bli ofullständiga: benet och benhinnan hålla på någondera sidan, på samma sätt som när man knäcker en hasselkäpp. P.M.S. Infralapsa'rier kallades anhängarna av en riktning inom kalvinismen, vilken i fråga om predestinationens (se d.o.) förhållanden till arvsynden (genom syndafallet) hävdade, att Guds utkorelse till dom el. salighet var att fatta ss. en följd av arvsynden (besluten infra el. post lapsum, innanför el. efter syndafallet), medan de s.k. supralapsarierna fattade utkorelsen ss. besluten redan före arvsynden (supra el. ante lapsum, bortom el. före fallet). S.N. InfraorbitaTneuralgi', med., se N e u r a 1 g i. Infraröda strålar, se Värmestrålning, Ljus och Spektrum. 1'nfula (lat.), turbanliknande huvudbonad av vitt och rött tyg, bars ss. tecken på okränk-barhet av de romerska prästerna och vestaler-na, senare av ämbetsmännen och kejsarna. Även offerdjuren plägade förses med i. W.N. In full [in fo'l] (eng., till fullo), handelsterm. angivande, att avtalad fraktsats för försändelse inbegriper samtliga kostnader för transporten, d.v.s. utan extra tillägg för t.ex. kaplake, gratifikation el. dyl. E.R.S. Infundi'bulum, se Hjärna. Infusion [-Jo'n], se A v k o k. Infusionsdjur [-Jo'ns-], infusorier, klass Cilia'ta (Cilio'phora) av prov. Cytoi'dea, de högst organiserade av urdjuren, kännetecknas av att kroppen är mer el. mindre beklädd med flimmerhår och i regel försedd med 2 slags kärnor. Den tätare ytterplasman (ektoplasman) Fig. 1—3. Fig. 1. Toffeldjur, Paramæcium caudatum. N och N stor- och lillkärna, O munöppning, Pv kontraktila vakuoler, Tr tri-chocyster. Fig. 2. Trumpetdjur, Stentor ræ-selii. N storkärna, Pv kontraktil vakuol. Fig. 3. Carchesium, 3 individer av en koloni. N storkärna, Pv pulserande vakuol, S skaft med skaftmuskel (SM). begränsas utåt av en membran, pelliculan, som än är tunn och böjlig, än fastare. Ofta visar denna en skulptur i form av karakteristiskt anordnade lister el. vårtor; sällan är den förpansrad med plaltliknande förtjockningar el. förstärkt genom upptagande av kiselsyra. Genom pelliculan utgå flimmerhåren el. cilierna (se fig. 1), som hos många i. tjänstgöra som simorgan, hos andra till krypning på underlaget el. klättring, stundom för tillfälligt fästande av kroppen. Vissa cilier äro ombildade till sinneshår; i regel föres födan till munnen genom ciliernas rörelse. Hos de holotricha i., ss. toffeldjuret (fig. 1), och de heterotricha i., ss. trumpetdjuren Stentor (fig. 2), äro cilierna utbredda mer el. mindre över hela kroppen, hos de senare tillkommer vid munnen en adoral ciliezon, som hos de peritricha i., ss. klockdju-ren Vortice'lla och Carche'sium (fig. 3), ofta bildar hela cilieringen; de platta, hypotricha i. ha på ryggsidan endast känselborst, på buksidan däremot grova, sammanväxta cilier, som användas vid gåendet (fig. 4); suginfusorierna, Fig. 4. Stylonychia mytilus, gående på ett underlag. ss. Acine'ta (fig. 5), sakna som fullvuxna cilier men ha i stället sugrör. Under pelliculan finnas ofta kontraktila fibriller i ett s.k. alveolarlager. I inre delen av ektoplasman ligga kontraktila vakuoler, exkretionsorgan. Stundom finnas här även s.k. trichocyster, som vid starkare retning av djuret utkasta en lång tråd. Oftast ha i. en mun, cytostom, i botten på ett munfält; mest för munnen in i en svalglik bildning, cytopharynx, från vilken födan i form av bollar införes i den tunnflytande innerplas-man (entoplasman); efter cirkulation i denna utföras de obrukbara partiklarna genom en oftast först vid uttömningen uppkommen analöppning. I innerplasman ligga de bägge kärnorna, stor- och lillkärnan; den förra, av växlande form, än kul-, ägg- el. bandformad, i senare fallet stundom pärlbandslik, än starkt förgrenad, behärskar ämnesomsättningens och rörelsens funktioner; den senare är av rundad form och spelar en dominerande roll vid fortplantningen. Stundom finnas hos i. 2 el. flera storkärnor med motsvarande lillkärnor, sällan — 1075 — — 1076 —