INGERMANLAND Ingenjörtrupp byggande krigsbro. och 1700-taIen. Bedan romarna hade dock särsk. manskap för bro- och befästningsarbeten. Under medeltiden anställdes särsk. skansbyggare i en del arméer. I Brandenburg och Frankrike uppsattes under 1600-talet minörkå-rer och under 1700-talet pontonjärkårer, som dock vanl. tillhörde artilleriet. Preussen var det första land, som genom sina 1810 uppsatta pionjärkompanier erhöll enhetspionjärer. I Sverige uppsattes i slutet av 1600-talet ett kompani fältpionjärer, som förlädes till Pommern. Kompaniet övergick dock snart till vanligt inf.-kompani. Först i slutet av 1700-talet uppsattes åter pionjärkårer, avsedda för fästnings-byggnadsarbete vid Stralsund och Sveaborg. Dessa kårer upplöstes dock snart. Ponton-trängen, som medförts av art., överflyttades till Fortifikationen men återfördes efter ett par år till art. för att i början av 1800-talet åter överföras till Fortifikationen. Först 1855 erhöll Sverige en verklig i. genom det i Stockholm uppsatta Sappörkompaniet. Officerare till detta lämnades av Fortifikationen. Sedan ytterligare 2 kompanier blivit uppsatta, Ingenjörtrupp ur Bodens ingenjörkår, byggande hängbro över Lilla Lule älv vid Jockmock. erhöll truppen namnet Pontonjärbatal-jonen, ehuru den även utgjorde sappör- och minörtrupp. 1873—78 uppsattes och förlädes till Karlsborg ytterligare en bataljon med samma uppgifter, men denna benämndes S a p-pörbatal jonen. 1892 förändrades namnen till Svea, resp. Göta ingenjörbataljon, varvid samtidigt särsk. parkkompanier för krigs-broarbeten uppsattes. Genom 1901 års här ordning tillkom Bodens ingenjörkår om 4 fästningsingenjörkompanier och ett tyg-och minörkompani samt Fälttelegrafkåren (se d.o.) om 2 kompanier, varav det ena redan 1871 uppsattes vid Pontonjärbataljonen; Svea och Göta ingenjörbataljoner blevo samtidigt kårer. Genom 1914 års härordning tillkom ytterligare en kår, Norrlands ingenjörkår, varjämte övriga kårer utökades. Enl. 1925 års försvarsordning utgöras i. i Sverige av Svea ingenjörkår (Stockholm) om 2 fält- och 1 kuslingenjör- (Vaxholm), 2 krigsbro- och 1 tygkompani, Göta ingenjörkår (Eksjö) om 3 fältingenjör-, 1 kustingenjör- (Karlskrona), 1 krigsbro- och 1 tygkompani, Bodens ingenjörkår (Boden) om 1 fältingenjör-, 1 fästningsingen-jör-, 1 krigsbro-, 1 telegraf- och 1 tygkompani samt Fälttelegrafkåren (Stockholm) om 2 tråd-, 2 radio- och 1 tygkompani. ÆVV.G. Ingen mans land (efter eng. no man’s land), under världskriget benämning på de förhärjade och omstridda områdena mellan fronterna. Ingenohl [-genäT], Friedrich von, tysk sjömilitär (f. 1857), konteramiral 1907, v. amiral 1910, blev 1913 amiral och chef för Hög-sjöflottan. Han var emot tyska flottans insättande i ett avgörande sjöslag och avgick efter Doggerbankslaget 1915 i febr, från chefsplatsen; till 1915 års slut var han stationsbefäl-havare i Kiel. E Bz. Ingénue [azeny'] (fra.), naiv och okonstlad ung flicka (vanl. teaterterm). Ingermanland, landskap, delat mellan ryska guv. Leningrad och Estland, dit Narva med kringliggande område räknas, gränsar i n. genom Ladoga, Systerbäck och Finska viken till Finland, i v. genom Narova och Peipussjön till Estland, i s. och ö. till ryska guv. Novgorod och Tsjerepovez efter en gräns, som delvis skär floden Volchov. L, som i äldre tid var mindre än nu, i s. avgränsat av floden Luga och av ödemarker, beboddes av finsk-ugriska stammar, bl.a. de ännu kvarlevande, fast uppblandade och förryskade voterna samt ingrer-na, efter vilka I. fått sitt namn. Germaner slogo sig tidigt ned här; på 1100-talet erövrades I. av ryssarna och införlivades med republiken Novgorod, sedan med ryska riket. Fr.o.m. t200-talet företogo svenskarna krigståg till I. Uppslagsbok. XIII.__ 1089 ___ 35 — 1090 —