INJEKTOR Initia'lvärden (”begynnelsevärden”). Uttrycket användes vid vanliga differentialekvationer (se d.o.), där man, för att utvälja en viss lösning, kan för något värde på den oberoende variabeln godtyckligt föreskriva storleken på lösningen och ett antal av dess derivator. H-r. Initiationsriter [-fo'ns-]. Vid en individs upp tagande i en viss värdighet, ålders- el. samhällsklass fprekomma hos naturfolken en mängd olika bruk, som icke blott ha social utan otvivelaktigt även religiös betydelse och vilka pläga benämnas i. Man torde i de allra flesta fall kunna spåra skydds- el. reningsåtgärder i de brokigt olikartade ceremonier, som åtfölja i. vid ett barns födelse, vid manbarhetstiden, vid uppflyttning i en högre värdighet, en hövdings invigning etc. Särsk. manbarhetsproven kunna vara synnerligen hårda. Fasta, diet, hårda kroppsövningar el. misshandel, omskärelse, tatuering, tandutslagning o.d. ha betydelse för alt härda och skydda den initierade. Även den, som skall invigas till härskare, får ofta underkasta sig svåra och pinliga prov. Se F ö-delseriter och Manbarhetsprov. G.B-r. Initiati'v (av lat. ini'tium, början), första steget. — Statsr. I. el., närmare bestämt, laginitiativ betecknar den konstitutionella befogenheten att framlägga förslag till ett lag-stiftningsbeslut i sådana fall, då lagstiftningsmakten tillkommer mer än ett statsorgan, särsk. således vid den lagstiftning, som utövas av ett lands regering och folkrepresentation gemensamt. Ss. naturlig följd av regentens, monarkens, allmänna maktställning tillkom i. under äldre tid huvudsaki. denne ensam. Den konstitutionella rättsutvecklingen har emellertid sedermera i regel lett till ömsesidig rätt för regenten och representationen i fråga om i.; den engelske monarken och presidenten i U.S.A. sakna dock formell i.-rätt. Se även Folkinitiativ. E.Spr. Initic'ra, införa, inviga, göra bekant (med). — T ekn., se Initialsprängämnen och Detonation. Iniö, kommun i Äbo-Björneborgs län, Finland, i skärgården v. om Åbo; 56,4 kvkm.; 818 inv. (1929). Svensktalande. O.P. LN.J. el. I. N. I., förk. för lat. In no'mine Jesu, i Jesu namn. Injalbert [åzalbä'r], Jean Antoine, fransk bildhuggare (f. 1845), elev av Dumont, utbytte snart lärarens akad. stil mot en mera realistisk. Bland I:s arbeten märkas ”Hippo-menes” (1886, Luxembourgmuseet, Paris), ”Ti-tanbrunnen” (1892, Béziers). I. är representerad i Glyptoteket i Köpenhamn med två mindre arbeten. G.S. Injektion [-Jo'n], med., insprutning av läkemedel, kan ske på olika sätt. Vanligast är sub-k u t a n i., varvid man använder en spruta, vars spets har formen av en ihålig nål (kanyl). Nålen instickes under huden, varefter vätskan sakta pressas ut genom densamma. Vid i n-tramuskulär i. stickes sprutspetsen djupare in, så att den når in i muskulaturen (vanl. i sätesmusklerna). Vid intravenös i. stickes sprutspetsen in i en ytligt belägen ven, varvid särsk. försiktighet måste iakttagas att luftblå-sor ej inkomma i kärlsystemet. Vid denna i.-form kunna stora vätskekvantiter insprutas. Man använder härvid ofta mera komplicerade apparater, t.ex. vid blodöverföring. Wk. Inje'ktor, ångstrålapparat för inmatning av vatten i en ångpanna. Dess verkan är baserad på att. då en stråle av ett vätske- el. gasformigt fluidum strömmar med stor hastighet genom ett annat fluidum, de närmast strålen liggande partiklarna av det senare fluidet ryckas med strålen. Ett vakuum skulle härigenom uppstå, om ej detta utfylldes genom ständig tillströmning av andra, mera avlägset liggande partiklar. I det strålen suger med sig det omgivande fluidet, blandas de båda fluida med varandra och strålens rörelseenergi överföres även till de medryckta partiklarna. På denna s.k. injektorverkan äro en mångfald apparater byggda, ss. e j e k t o r n (se d.o.), i n-jektorbrännaren (se Acetylenbe-lysning och Gaseldning), ångstrål-1 u f t s u g a r e (se d.o.), målningsappa- Injektor. — 1101 — — 1102 —