INKA Inkakultur. 1 vas, 2 vas med människoansikte, 3 bevingad figur från en dörr-relief, Ak-Kapana, 4 vävnad med mytologiska djur- och människofigurer. turformer (se Peru). Under de ovan namngivna bägge regenterna gjordes erövringar i n. Chile, och Quito lades under i:s spira. 1525, då Huayna Capac avled, var Ecuador pacificerat. I.-riket sträckte sig vid de vitas ankomst från Rio Ancasmayo i n. till Rio Maule i s. med havet som gräns i v., Andernas urskogsklädda sluttningar mot låglandet i ö. I.-riket har vuxit fram ur primitiva förhållanden, vilka i sina huvuddrag alltjämt finnas kvar. Den urspr. klanförfattningen bibehölls, och den ännu hos outvecklade stammar österut kvar-levande primitiva åkerbrukskommunismen försvann ej heller, utvecklades blott. Medborgarna voro skyldiga att arbeta åt staten, även om de samtidigt fingo odla en viss jordareal för egen del. Privat äganderätt existerade eg. icke, ej heller personlig frihet. Befolkningen indelades i åldersklasser efter arbetsförmåga. Ämbetsmän övervakade arbetet och fördelade produkterna, som samlats i statens magasin. Glest bebodda nejder koloniserades, och befolkningen i erövrade områden stundom helt enkelt flyttades, varvid de ersattes med militärkolonister (mitamaes). Man sökte ernå likformighet inom väldets olika delar på dylikt sätt och genom att utbreda soldyrkan som religion och quichua som språk. I. erövrade ej blott genom krig utan också genom en diplomati, som var både smidig och hänsynslös. Erövrade stammars hövdingar fingo sitta kvar, kontrollerade av i.-guvernörer. Från Cuzco strålade ett system av utmärkta vägar ut, vilka förenade rikets olika delar. Utefter dessa lågo härbärgen och provianteringsmagasin. Broar förde över klyftor och strömmar. Viktiga underrättelser vidarebefordrades genom nära varandra stationerade löpare. På sjöarna brukades flottar av säv, på havet av trä. I. odlade majs,quinua och potatis, vartill vid kusten kom-mo mandioka, jordnötter, bomull, bönor, tomater, kalebass och agave. På Andernas östsluttningar lågo kokaodlingar. Terrasserings-och vattenledningsarbeten utfördes, och gödsling med guano var känd vid kusten. Jordbruksredskap voro grävkäpp och spade. Som husdjur höllos hundar, ankor, marsvin, alpacka och lama, den senare använd som packdjur. På guanaco och vicuna anställdes stora drevjakter. Vid kusten hade fisket betydelse. Jaktvapen var bl.a. bola (se d.o.). — Inom hären funnos 4 vapenslag, beväpnade resp, med lansar, kastspjut, yxor el. klubbor samt slungor. Soldaterna buro sköldar, kyller och stavpansar. Vid gränserna anlades väldiga, terrassformiga fästningar, inneslutande förrådshus, palats och tempel. — Byggnader uppfördes vid kusten av soltorkat tegel, i bergen av huggna stenblock, hopfogade utan bruk, i äldre tid polygona, senare fyrkantiga. Byggnaderna grupperades kring gårdar. Väggarna dekorerades med stuck och nischer. Äkta valv voro okända. — Hantverk och konstslöjd stodo högt. Lerkärlen utmärktes av enkelhet och ädel form. I metallbearbetning — föremål av koppar, brons, silver och guld — voro inkas mycket skickliga, och deras vävnadskonst är med rätta berömd. Mönster invävdes, broderades el. målades på tyget, som framställdes av bomull el. ull. Om-knytningsfärgning var känd, och flortyg till- — 1105 — — 1106 —