INKOMPATIBILITET nes rätte efterföljare, gjorde honom nästan till gud och betraktade honom ss. inkarnerad i imamerna (se Imam). Det land, som räknat de flesta i., är utan tvivel Indien: så har Vishnu talrika i. (de förnämsta äro Rama och Krishna), t.o.m. moraliskt motiverade (”Då lagen ej hålles i ära och orättrådigheten tager till, då kommer jag åter”: Krishna i ”Bha-gavadgita”, 4:7). Enl. buddismen hade Buddha otaliga gånger inkarnerats som Bodhisattva (se d.o.); härifrån har lamaismen i Tibet fått sitt ännu i dag härskande i.-begrepp: Dalai Lama och Tashi Lama äro i. av resp. Avalokite^vara och Amitabha (se dessa), och vid enderas död ersättes han genast av en nyfödd gosse, i vilken guden i stället gått in. Th.P. 2) Teol. I. betecknar den kristna trons syn på Gud ss. ej levande fjärran från denna världen i ostörd salighet utan ss. i människolivet med dess nöd, synd och ondska ingående och deltagande för att genom kärlekens lidande bryta udden av de livsförstörande makternas verk Detta har skett i Kristi liv, vilket tron säger vara gudomligt, därför att i det Gud själv framträtt och utfört sitt eget verk; såväl Kristi förkunnelse som hans verk i liv och död fattas då ss. uttryck för Guds gärning. Dennas inne börd är förverkligandet av den gudomliga kär lekens självutgivelse, alltså denna kärleks nedbrytande av ondskans och syndens makter genom att ingå i världen och påtaga sig människornas börda i deras beroende av dessa makter. Genom att Gud själv påtager sig människolivets synd och död, i det att han utgiver sig för dem, som ej äro kärlek värda (jfr art. Gud), skapar han nytt liv för dem och åstadkommer en ny situation i sedligt-religiöst avseende. Man har stundom skilt mellan i., uppenbarelse och försoning (se d.o.); uppenbarelsen har då ofta fattats ss. meddelande av en kunskap och försoningen ss. blidkande av Gud. Enl. Luther uttrycka i., uppenbarelse och försoning ett och samma, i det att de från olika synpunkter angiva den gudomliga kärlekens framträdande och förverkligande i människolivet. R.Br. Inkarne'rad (se Inkarnation), förkroppsligad; inpiskad (skälm o.d.). Inkas, se Inka. Inkassera, indriva fordran; mottaga betalning för sådan. — Till inkassering hos gäldenär, boende inom Sverige, mottager postverket kvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser, växlar o.d. Inrikes inkasserings-handling får avse högst 1,000 kr. Även till vissa främmande länder kunna inkasserings-handlingar sändas för inkassering genom postverket. Y.Nr. Inkasso (jfr Inkassera), inkassering, indrivning. Inkerma'n, ruinstad på Krim, ö. om Sevasto-pol, där ryska armén under Dannenberg 5/n 1854 efter ett till en början lyckosamt anfall med stora förluster tillbakakastades av de engelska och franska trupperna under Rag-lan och Bosquet. Bj InkieTt [in-, äp-] (fra. inquiet), orolig, ängs lig, otålig. Inklare'ring, se Tullklarering. Inklination [-jo'n] (till lat. inclina're, luta), lutning; böjelse (för). 1) Astr., den vinkel en himlakropps banplan bildar med ekliptikan (jordens banplan); i. är ett av banelementen (se d.o.). M-t. 2) Fys. I. på en ort kallas den vinkel, som riktningen av den jordmagnetiska kraften på orten i fråga bildar med horisontalplanet (se Jordmagnetism). N.R-e. Inklinato'rium, fys., apparat för uppmätning av den magnetiska inklinationen (se d.o. 2) och Jordmagnetism). N.R-e. 1'nklusive [även -si'-] (jfr Exklusiv), inberäknat, (däri) inbegripet; ofta förk. inkl. Inkoativ [-ti'v el. i'n-] (till lat. inchoa're, påbörja), språkv., subst. och adj., om verb, som betecknar inträdande handling el. (småningom försiggående) övergång i ett tillstånd, t.ex. blekna, mulna, vardagligt ofta i förbindelse med till, t.ex. ilskna till; ty. entschlafen och lat. obdormi'scere, somna in; grek. gera'skein, åldras. E.H. Inkoerci'bla gaser, förr benämning på gaser, vilka icke kunde genom kondensation överföras till vätskor. Numera kunna alla gaser kondenseras. Jfr Flytande h e 1 i u m. Lj. Inkognito [-kå'pn-] (ital. incognito, av lat. nekande in- och co'gnitus, känd), okänd, under antaget namn, utan att vilja vara känd; som subst.: hemlighållande av namn o.d.; ofta om furstliga personer. Inkommensura'bel, ojämförbar. — Mat. I n kommensurabla storheter (storheter ”utan gemensamt mått”) kallas sådana storheter av samma slag, vilkas förhållande är ett irrationellt tal, t.ex. sidan och diagonalen i en kvadrat. H r. Inkompatibilitet (lat. incompatibi'litas, av ne kande in, i, con, med, och pati, tåla, fördraga), eg. oförenlighet; särsk. i rättsligt tekniskt språkbruk den juridiska omöjligheten att hos en och samma person förena innehavandet el. åtm. utövandet av två el. flera ämbeten ei. uppdrag. I sv. rätt t.ex. stadgar R. F. § 34, att statsråd icke tillika får utöva annat ämbete. — Motsats: kompatibilitet. E.Spr. — 1109 — — 1110 —