INKOMPETENS Inkompete'ns, otillräcklig skicklighet, brist på nödiga förutsättningar (t.ex. för en sökt tjänst), oduglighet. — Adj.: inkompetent. Inkomple'tt, ofullständig. Inkomstförsäkring. Livförsäkringens anpassning efter försäkringsbehovet har under senare år sträckt sig även till utbetalningsordningen för försäkringsbeloppet. I st. f. på en gång utbetalas vid i. det försäkrade kapitalet i s.k. rater under vissa år, i st. f. t.ex. 10,000 kr. på en gång sålunda t.ex. 707:52 kr. årl. under 20 år. I praktiken göras raterna jämna, t.ex. 1,000 kr. årl. i 20 år (motsvarande ett försäkrat kapital av 14,134 kr.). En variant är m å-n a d s-i. Th.Dn. Inkomst- och förmögenhetsskatt. Inkomstskatt (se d.o.) kan förekomma utan förmögenhetsskatt och förmögenhetsskatt utan inkomstskatt, men numera kombineras vanl. dessa båda skatter, så att förmögenhetsskatten mera får karaktären av komplement till inkomstskatten. Avsikten är att därigenom genomföra en differentiering mellan olika slag av inkomst, så att inkomsten av förmögenhet el. den arbetsfria inkomsten blir hårdare beskattad än inkomsten av arbete. Olika kombinationer äro tänkbara, exempelvis olika skatteskalor el. höjning av det taxerade beloppet, då inkomsten härflyter från förmögenhet o.s.v. A.Vr. Inkomstskatt kallas en sådan skatt, som utgår efter inkomsten som norm. Alla skatter måste visserligen betalas ur den löpande inkomsten, men vid i. tillkommer dessutom, att den beräknas efter inkomstens storlek. I. leder sitt ursprung från de personliga avgifterna över klasskatten och förmögenhetsskatten. Då man icke med dem kunde mäta den skattskyldiges förmåga att betala skatt, utan denna blev ojämn, fann man nödvändigt att taga inkomsten direkt till norm. I. har först under de allra senaste decennierna vunnit mera allmän utbredning. Anledningen till att allting annat beskattats men icke det naturligaste, inkomsten, är att söka däri, att bestämmandet av inkomstbegreppet stöter på svårigheter. Det finns icke såsom vid förbrukningsskatter el. avkastningsskatter något konkret att hålla sig till, inga yttre exakta kännetecken. Den enskildes inkomst är obekant för myndigheterna och måste fixeras ant. med ledning av osäkra yttre kännetecken, yrke, rang, förbrukning o.s.v., el. på grundval av från den skattskyldige lämnade uppgifter. Den förstn. metoden har visat sig, där den försökts, icke användbar, och den sistn. stöter på betydande svårigheter, innan befolkningen nått en viss kulturnivå. Där i. är möjlig att införa, utgör den emellertid en smidig beskattningsform, som möjliggör gra-dering och hänsynstagande till den skattskyldiges personliga förhållanden i vidare utsträckning än vid de flesta andra skatter. — I. kan sägas ha ett bestämt företräde framför de flesta övriga skatter också därigenom, att den är synnerligen svår att övervälta. Det slutliga skattetrycket kommer åtm. som regel att vila, där det från början lägges. Endast i undantagsfall torde det vara möjligt för en betalare av i. att genom prishöjning el. på annat sätt undkomma skatten. Endast en i. lagd på en låg löneinkomst torde så småningom kunna av-vältas genom minskning av utbudet av arbetskraft. Däremot kan naturligtvis en i. såväl som andra skatter särsk. vid höga skattesatser få ett menligt inflytande på både viljan och förmågan att spara hos den enskilde. Om man bortser från den form av i., där man med utgångspunkt från levnadssätt och yrkesställning presumerar en viss inkomst, finns det två former av i.: den skattskyldiges totala inkomst konstateras så noggrant det är möjligt och denna inkomst beskattas som en helhet, el. också beskattas den från varje inkomstkälla härflytande inkomsten för sig. Praktiska skäl föranleda i det senare fallet oftast, att även totalinkomsten får bära en särskild skatt. — En persons skatteförmåga växer i regel hastigare än inkomsten. Vid de indirekta skatterna möter det svårigheter att ta hänsyn till denna ökade skattekraft, men vid i. blir detta möjligt genom att göra i. progressiv. Vid den form av i., där skatten uttages vid källan, blir detta dock omöjligt, enär samme person ju kan ha inkomst av många olika slag. Vid denna form användes därför proportionell skatt och progressionen inträder först vid eventuellt förekommande skatt på den samlade inkomsten, ss. för den engelska supertax. Indirekta skatter drabba ofta mindre inkomster hårdare än större, alltså regressivt. Genom att göra i. starkare progressiv, kan denna icke önskvärda gradering rättas till. — Skatteprocenten växlar från land till land och vanl. från år till år. Hos oss har fixerats en maximigräns för skattens grundbelopp vid 12 %, vilket svarar mot 18 % effektiv skatt enl. hittills vanl. uttaxerade ung. 150 °/o av grundbeloppet. Omedelbart efter kriget nådde man i U.S.A. ända till 77 °/o av inkomsten, supertax och normalskatt sammanräknade. — Det vore en onödig omväg, om man genom att beskatta existensminimum nödvändiggjorde hjälp åt dessa minsta inkomsttagare. De moderna i. medge därför som regel, att sådana inkomster, som kunna anses uppgå till högst existensminimum, bli befriade från utgörande av i. Grän- — 1111 — — 1112 —