Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inkompetens - Inkomplett - Inkomstförsäkring - Inkomst- och förmögenhetsskatt - Inkomstskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INKOMPETENS
Inkompete’ns, otillräcklig skicklighet, brist
på nödiga förutsättningar (t.ex. för en sökt
tjänst), oduglighet. — Adj.: inkompetent.
Inkomple’tt, ofullständig.
Inkomstförsäkring. Livförsäkringens
anpassning efter försäkringsbehovet har under senare
år sträckt sig även till utbetalningsordningen
för försäkringsbeloppet. I st. f. på en gång
utbetalas vid i. det försäkrade kapitalet i s.k.
rater under vissa år, i st. f. t.ex. 10,000 kr.
på en gång sålunda t.ex. 707:52 kr. årl. under
20 år. I praktiken göras raterna jämna, t.ex.
1,000 kr. årl. i 20 år (motsvarande ett
försäkrat kapital av 14,134 kr.). En variant är m
å-n a d s-i. Th.Dn.
Inkomst- och förmögenhetsskatt.
Inkomstskatt (se d.o.) kan förekomma utan
förmögenhetsskatt och förmögenhetsskatt utan
inkomstskatt, men numera kombineras vanl.
dessa båda skatter, så att förmögenhetsskatten
mera får karaktären av komplement till
inkomstskatten. Avsikten är att därigenom
genomföra en differentiering mellan olika slag
av inkomst, så att inkomsten av förmögenhet
el. den arbetsfria inkomsten blir hårdare
beskattad än inkomsten av arbete. Olika
kombinationer äro tänkbara, exempelvis olika
skatteskalor el. höjning av det taxerade
beloppet, då inkomsten härflyter från
förmögenhet o.s.v. A.Vr.
Inkomstskatt kallas en sådan skatt, som
utgår efter inkomsten som norm. Alla
skatter måste visserligen betalas ur den löpande
inkomsten, men vid i. tillkommer dessutom,
att den beräknas efter inkomstens storlek. I.
leder sitt ursprung från de personliga
avgifterna över klasskatten och förmögenhetsskatten.
Då man icke med dem kunde mäta den
skattskyldiges förmåga att betala skatt, utan denna
blev ojämn, fann man nödvändigt att taga
inkomsten direkt till norm. I. har först under de
allra senaste decennierna vunnit mera allmän
utbredning. Anledningen till att allting annat
beskattats men icke det naturligaste, inkomsten,
är att söka däri, att bestämmandet av
inkomstbegreppet stöter på svårigheter. Det finns icke
såsom vid förbrukningsskatter el.
avkastningsskatter något konkret att hålla sig till, inga
yttre exakta kännetecken. Den enskildes
inkomst är obekant för myndigheterna och måste
fixeras ant. med ledning av osäkra yttre
kännetecken, yrke, rang, förbrukning o.s.v., el. på
grundval av från den skattskyldige lämnade
uppgifter. Den förstn. metoden har visat
sig, där den försökts, icke användbar, och den
sistn. stöter på betydande svårigheter, innan
befolkningen nått en viss kulturnivå. Där i.
är möjlig att införa, utgör den emellertid en
smidig beskattningsform, som möjliggör
gra-dering och hänsynstagande till den
skattskyldiges personliga förhållanden i vidare
utsträckning än vid de flesta andra skatter. — I. kan
sägas ha ett bestämt företräde framför de flesta
övriga skatter också därigenom, att den är
synnerligen svår att övervälta. Det slutliga
skattetrycket kommer åtm. som regel att vila, där
det från början lägges. Endast i
undantagsfall torde det vara möjligt för en betalare av
i. att genom prishöjning el. på annat sätt
undkomma skatten. Endast en i. lagd på en låg
löneinkomst torde så småningom kunna
av-vältas genom minskning av utbudet av
arbetskraft. Däremot kan naturligtvis en i. såväl som
andra skatter särsk. vid höga skattesatser få
ett menligt inflytande på både viljan och
förmågan att spara hos den enskilde.
Om man bortser från den form av i., där
man med utgångspunkt från levnadssätt och
yrkesställning presumerar en viss inkomst,
finns det två former av i.: den skattskyldiges
totala inkomst konstateras så noggrant det är
möjligt och denna inkomst beskattas som en
helhet, el. också beskattas den från varje
inkomstkälla härflytande inkomsten för sig.
Praktiska skäl föranleda i det senare fallet
oftast, att även totalinkomsten får bära en
särskild skatt. — En persons skatteförmåga
växer i regel hastigare än inkomsten. Vid de
indirekta skatterna möter det svårigheter att
ta hänsyn till denna ökade skattekraft, men
vid i. blir detta möjligt genom att göra i.
progressiv. Vid den form av i., där skatten
uttages vid källan, blir detta dock omöjligt, enär
samme person ju kan ha inkomst av många
olika slag. Vid denna form användes därför
proportionell skatt och progressionen inträder
först vid eventuellt förekommande skatt på den
samlade inkomsten, ss. för den engelska
supertax. Indirekta skatter drabba ofta mindre
inkomster hårdare än större, alltså regressivt.
Genom att göra i. starkare progressiv, kan
denna icke önskvärda gradering rättas till. —
Skatteprocenten växlar från land till land och
vanl. från år till år. Hos oss har fixerats en
maximigräns för skattens grundbelopp vid
12 %, vilket svarar mot 18 % effektiv skatt enl.
hittills vanl. uttaxerade ung. 150 °/o av
grundbeloppet. Omedelbart efter kriget nådde man
i U.S.A. ända till 77 °/o av inkomsten, supertax
och normalskatt sammanräknade. — Det vore
en onödig omväg, om man genom att beskatta
existensminimum nödvändiggjorde hjälp åt
dessa minsta inkomsttagare. De moderna i.
medge därför som regel, att sådana inkomster,
som kunna anses uppgå till högst
existensminimum, bli befriade från utgörande av i. Grän-
— 1111 —
— 1112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
