INKRETORISKA SYSTEMET sen är mycket olika i olika länder. Ibland äro inkomster under ett visst belopp fritagna, i andra fall är ett visst avdrag medgivet alla inkomster oavsett storleken. I vårt land är det skattefria avdraget graderat efter dyrort (se Grundavdrag och Ortsavdrag). Hänsyntagande till existensminimum innebär jämväl, att storleken av den skattskyldiges familj får öva inflytande (se F a-m i 1 j e a v d r a g). — I regel sker även en differentiering för olika slag av inkomster, vanl. mellan inkomst av arbete och arbetsfri inkomst. Tekniskt kan detta vara ordnat på olika sätt: genom olika skatteskalor för olika slag av inkomst, genom särsk. förmögenhetsskatt, genom att förmögenheten får öva inflytande på det taxerade beloppets storlek, ss. hos oss. De supplementära i., som ibland och särsk. vid en vanlig i., som beskattar vid källan, uppbäras, kunna läggas på olika sätt: som ett medel att genomföra progressionen över huvud taget, som en tillfällig skärpning av redan förefintlig progression el. som en skatt på skatten. I. infördes i Sverige redan 1810, närmast med den engelska i. som mönster. Denna första i. var starkt progressiv, medgav vissa avdrag och baserades på summarisk självdeklaration. Då den emellertid icke gav staten tillräckliga inkomster, övergavs den redan 1812, och sedan dröjde det ända fram till 1902, innan i. åter infördes, till en början provisoriskt. 1910 beslöts den ännu gällande kombinerade inkomst-och förmögenhetsskatten, modifierad och utbyggd 1919 och 1928 i samband med den kommunala beskattningens omläggning och grundande på kommunal i. (se d.o.). I England, där i. först infördes 1799 för att täcka utgifterna i samband med Napoleonskri-gen, blev den åter avskaffad 1802 för att redan nästa år komma tillbaka i form av real-skatt på olika slag av inkomst. 1815 avskaffades den ånyo, men 1842 tillgrep man den åter, och alltsedan dess har den kvarstått med växlande skattesatser. 1910 kompletterades systemet med en ren i. på de högre inkomsterna, supertax 1. surtar, graderad efter inkomstens storlek. I Frankrike genomdrevs efter förbittrat motstånd en i. 1914 men kom till till-lämpning först 1918. Motståndet baserades främst på deklarationsförfarandet. I Tyskland fanns väl redan tidigt i. i de enskilda delstaterna, men för riket som sådant infördes den ej förrän 1920. I U.S.A. infördes i. 1913, sedan den förut funnits i vissa delstater. Tidigare beslut hade av högsta domstolen upphävts ss. stridande mot grundlagen. I Danmark infördes i. 1903, med senaste ändringar 1922 och 1927, i Norge i princip redan 1880 men genomförd med genomgripande förändringar 1911, i Finland 1920. F.ö. är i. numera införd i de flesta länder. A.Vr. Inkongrue'ns, brist på överensstämmelse, oöverenstämmelse. Språkv., särsk. om sådan brist i fråga om genus och numerus hos ett subst. och dess bestämningar, t.ex. ”efter mycken möda och nattvak”, ”erforderlig kritik och kunskaper”. — Metr., om det förhållande, att den i prosauttal svagare stavelsen står i höjning, t.ex. ”Jord, som mig fostrat har” (Tegnérs ”Svea”). Den metriska i. är ofta en brist men svår att undvika. Stundom, ss. i ovanstående ex., gör den en god verkan och kan betraktas som en förtjänst. — Jfr Kongruens. — Adj.: inkongruent. E.H. Inkonsekve'ns, brist på följdriktighet, självmotsägelse. — Adj.: inkonsekvent. Inkonsta'nt, obeständig, icke oavbruten. Inkontine'ns är i allm. oförmåga att hålla tillbaka vissa exkret, t.ex. urin el. avföring. I. beror som regel på rubbningar i nervsystemet. T.H-n. Inkoo, se Ingå. Inkoordination [-fo'n], fysiol., se Rörelsekoordination. Inkorpore'ra (lat. incorpora're, till nekande in- och corpus, kropp), införliva. Inkorpore'ring, införlivande av område med en stats territorium el. med en inomstatlig förvaltningsenhet. Då en stat med sitt område förenar ett område, som förut bildat självständig stat el. utgjort del av sådan, säges i. äga rum. Inom en stat sker i. genom förändring av statens indelning i kommunala, administrativa el. judiciella förvaltningsområden. I Sverige är den inomstatliga i. reglerad genom lag 13/« 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, enl. vilken lag det ankommer på Konungen att, sedan förslag till ekonomisk uppgörelse mellan de av förändringen berörda kommunerna upprättats samt kommunerna och vederbörande myndigheter blivit hörda, fatta beslut om i. S.B. Inkorre'kt, felaktig, oriktig; som bryter mot hävdvunna umgängesformer el. moralregler; ofin. Inkreme'nt, liten ökning av en storhet. Motsats: dekrement. Inkre't, detsamma som hormon (se d.o. och Inre sekretion). Inkretion [-fo'n], detsamma som inre sekretion (se d.o.). Inkreto'riska systemet, fysiol., är en nyare benämning på det inre-sekretoriska körtel — 1113 — — 1114 —