Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTER
steklar, icke flera än 3—4 segment äro
synliga utvändigt. — Funktionerande extremiteter
på bakkroppen saknas alltid hos den
fullbilda-de i. De sista segmenten bära dock ofta
bi-hang av mycket växlande form, vilka äro att
uppfatta som omdanade extremiteter. — Till
huden el. oftare, ss. hos fjärilarna, till dess
hår- och fjällbeklädnad äro i:s färg och ofta
praktfulla teckningar bundna.
I:s tarmkanal (fig. 4) utgöres av 3
huvuddelar: framtarmen, mellan tarmen och
baktarmen; den företer en mycket olika
utbildning, betingad av i:s olika levnadssätt. På
Fig. 4. Några huvuddrag av insekternas inre
byggnad (schematisk bild). 1—3 1 :a, 2:a
cch 3:e benparen, avskurna; a anus, c
hjärna, ch mellantarm, e baktarm, h hjärta, k
kräva, m mun, n bukganglie, o äggstock, o1
könsöppning, s matstrupe, sp spottkörtel, t
tuggmage, u Malpighiska kärl.
framtarmen kan i allm. urskiljas: munhåla,
i vilken ett el. flera par spottkörtlar mynna,
svalg, matstrupe, kräva och förmage
(proven-trikel). Mellantarmen är den eg. digererande
och absorberande delen och hos många i. även
den längsta. Baktarmen utgöres av en längre
och smalare tunntarm och en tjockare
ändtarm. Analöppningen är belägen på ryggsidan
av sista segmentet. I främsta delen av
tunntarmen mynna i:s exkretionsorgan, de
Malpighiska kärlen, 4—6 el. talrika fina,
ogrenade rör. — Nervsystemet (fig. 4) består
av en rad på buksidan belägna ganglier,
förbundna med varandra genom nervsträngar.
Urspr. är anordningen segmental, med ett par
ganglier i varje segment. Denna anordning
träffas ännu hos larverna och vissa lägre
grupper, medan hos alla högre stående i. en
mer el. mindre omfattande sammanväxning
och koncentration av ganglierna ägt rum.
Främre ändan av bukgangliekedjan består av
två i huvudet liggande gangliemassor, den ena
ovanför svalget, översvalggangliet el. hjärnan,
den andra under svalget, undersvalggangliet,
förbundna med varandra genom en
svalgkom-missur på sidorna. — Cirkulation
s-systemet (fig. 4) är endast svagt
utvecklat, vilket står i nära samband med
andningsorganens egendomliga och höga utbildning.
Det utgöres av en långdragen säck, det s.k.
ryggkärlet el. hjärtat, som går genom nästan
hela kroppen (se Hjärta). —
Andningsorganen utgöras av ett från kroppshuden
urspr. instjälpt system luftförande rör,
tra-kéer el. andrör, som förgrena sig i hela
kroppen, omspinna och genomväva organen och
genom flera par segmentalt ordnade öppningar,
andhålen (spira’cula el. sti’gmata), stå i
förbindelse med den omgivande luften. Andhålen
finnas till ett antal av högst 10 par: 1 par på
mesothorax, 1 par på metathorax samt 1 par
på vardera av de 8 främre bakkroppsringarna.
De ha sin plats på kroppens sidor och äro till
formen oftast runda el. ovala samt lätt syn
liga genom sin starka kitinisering. Till
hindrande av trakéernas hoptryckning stödjes deras
vägg av en spiralformig förtjockning
(spiraltråden). Denna saknas i de finaste
ändförgre-ningarna. — Hos många larver (trollsländor,
dagsländor m.fl.), som leva i vatten, är
traké-systemet slutet, d.v.s. utan öppna spirakler,
varvid luften upptages genom trakégälar, oftast
bladlika bihang på kroppen, försedda med ett
rikt trakénät. — I nära samband med
andningsorganen står den av fina trakéer
genom-vävda s.k. fettkroppen, ett för i. särsk.
utmärkande organ, som utgöres av
anhopningar av stora fettceller, som i form av oftast
gulaktiga sammanhängande massor utfyller
större delen av kroppshålan. Den är rikligast
utbildad hos larverna och förbrukas till större
delen under de nybildningsprocesser, som äga
rum under pupplivet.
Fortplantning. I. äro normalt
skild-könade. De honliga organen utgöras av ett
par äggstockar, av vilka vardera mynnar i en
utförsgång, äggledaren (ovidukten). Båda
ovi-dukterna förena sig till en gemensam kanal,
slidan. Vid parningen uppsamlas
sädeskrop-parna ofta i ett särsk. förvaringsrum, en
sädes-gömma. De hanliga könsorganen utgöras av
ett par testiklar med var sin utförsgång,
sädes-ledarna, vilka övergå i en oparig, starkt
muskulös ändkanal, ductus ejaculato’rius.
Sädesle-darna vidga sig i sin nedre ända ofta till en
sädesblåsa, som tjänar till sädens
uppbevaran-de. Könsmynningen ligger ventralt i bakre
kroppsändan. I. fortplanta sig endast på
kön-lig väg och i regel genom befruktade ägg. En
utveckling av obefruktade ägg, partenogenes,
Fig. 5. Ägg av olika insekter. A dagfjäril,
B husfluga, C stekel av Calcididernas grupp,
D dagfjäril (Papilio), E gallmygga, F och G
skinnbaggar, H fluga (Drosophila).
— 1147 —
— 1148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
