INSEKTER förekommer dock hos många, ofta ss. en regelbunden företeelse, i vilket fall hannar kunna fullst. saknas (en del fjärilar och gallsteklar). Ej sällan föreligger härvid en s.k. heterogoni (se Generationsväxling). Endast få i. ”föda levande ungar” (larver el. puppor), ss. hästflugor, spy- och köttflugor. Äggens form är mycket olika (se fig. 5). De läggas av honan alltid på ställen, där den unga larven genast finner tillgång till lämplig näring. Äggens antal är mycket växlande, från ett dussin och mindre, ss. hos lopporna, till många mill., hos termiterna. Den ur ägget utkomna larven saknar alltid vingar och är ej könsmogen, men i övrigt förhåller den sig inom olika ordn. ganska olika, i det att den hos somliga (ameta-bola i.) till sin form alldeles liknar föräldrarna, hos andra däremot visar en mer el. mindre avvikande byggnad. I det förstn. fallet talar man om en direkt utveckling, e p i m o r-f o s, som består i en enkel tillväxt, ss. hos Apterygogenea (se d.o.) och en del andra ving-lösa former. Hos de allra flesta i. är utvecklingen förbunden med mera genomgripande förändringar i kroppens både yttre och inre gestaltning, en s.k. metamorfos el. förvandling (se d.o.). På gr. av det olika levnadssätt, som larverna inom skilda grupper av de metabola i. föra, visa de en mycket stor växling i sin yttre organisation (se de olika i.-ordn.). — Larven representerar i i:s liv det nutrierande stadiet, och till detta är därför ock hela tillväxten knuten. För möjliggörandet av denna måste tid efter annan den gamla otänjbara kitinkutikulan avkastas och ersättas med en ny, en s.k. hudömsning (se d.o.). Med larvens sista hudömsning, som förmedlar övergången till puppstadiet, är i:s tillväxt avslutad. — Puppan återger den blivande i:s yttre gestalt i ofullbordad form. Man kan urskilja tre huvudslag av puppor (fig. 6): a) den fria puppan, hos vilken ben och vingar stå fritt ut från kroppen, ss. hos skalbaggar och steklar; b) mumiepuppa, där samma delar äro tryckta tätt till bålen, ss. hos fjärilar; samt c) tunnpuppa, där den eg. puppan ligger innesluten inom den hårdnade sista larvhuden el. pupdrium, ss. hos de flesta tvåvingar. — Av de 4 stadier: ägg, larv, puppa och full-bildad i. (ima'go), som kunna urskiljas hos de h o 1 o m et a 1 a i., kommer den längsta utvecklingstiden i allm. på larven och blott en ringa bråkdel därav på imago. Livslängden i sin helhet är täml. kort, oftast blott 1 år, men hos andra, i sht många större former, varar den flera år. — I. äro en utpräglad landdjurs-typ, vars hela organisation är tillpassad till livet på land, och de träffas här i alla tänkbara miljöer. Ej få förekomma dock även r sötvatten. I det öppna havet saknas i. däremot och representeras här endast av den med Fig. 6. Larver och puppor (a) av holometa-bola insekter: 1 av nattfly, 2 av mätarfjä-ril, 3 av skalbagge (Phyllopertha), 4 av vi-vel, 5 av nyckelpiga, 6 av växtstekel; 7 larv av fluga jämte puppa (puparium) 7a, 8 larv av nätvinge. våra vattenlöpare besläktade gruppen Haloba'-tidæ. Det moderna i.-systemet grundades av B r a u e r och är, med några få senare modifikationer, följ.: 1. Underklassen Apterygoge'nea. Ordn. 1. Protu'ra. „ 2. Divlu'ra, larvborstsvansar. „ 3. Thysanu'ra, fjällborstsvansar. „ 4. Colle'mbola, hoppstjärtar. 2. Underklassen Pterygoge'nea. A. Hemimetabola insekter. Ordn. 5. Derma'ptera, tvestjärtar. „ 6. Ortho'ptera, rätvingar. „ 7. Blattoi'dea, kackerlackor. „ 8. Pleco'ptera, bäcksländor. ,, 9. Ephemero'ptera, dagsländor. „ 10. Odona'ta, trollsländor. „ 11. Corrode'ntia, stövsländor. „ 12. Mallopha'ga, pälsätare. „ 13. Anoplu'ra, löss. „ 14. Thysano'ptera, blåsfotingar. „ 15. Hemi'ptera, skinnbaggar. AA. Holometabola insekter. Ordn. 16. Neuro'ptera, nätvingar. „ 17. Meco'ptera, klosländor. „ 18. Tricho'ptera, nattsländor. „ 19. Coleo’ptera, skalbaggar. „ 20. Strepsi'ptera, vridvingar. „ 21. Lepido’ptera, fjärilar. „ 22. DVptera, tvåvingar. „ 23. Siphona’ptera, loppor. „ 24. Hymeno'ptera, steklar. L äro de ojämförligt talrikaste av alla djurklasser och utgöra ung. 4/s av alla hittills kända djurarter. Den sv. faunan räknar o. 15,000 hittills beskrivna arter. I avseende på storleken uppnås av nu levande i. den största kroppslängden hos arter av släktena Phobæ'ticus och Pharna'cia bland rätvingarna, som nå en längd av ända till 33 cm. (se F j ä r i 1 a r och Jättebaggar). Den största kända i. är den fossila, — 1149 - — 1150 —