Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTER
förekommer dock hos många, ofta ss. en
regelbunden företeelse, i vilket fall hannar kunna
fullst. saknas (en del fjärilar och gallsteklar).
Ej sällan föreligger härvid en s.k. heterogoni
(se Generationsväxling). Endast få i.
”föda levande ungar” (larver el. puppor), ss.
hästflugor, spy- och köttflugor. Äggens form
är mycket olika (se fig. 5). De läggas av honan
alltid på ställen, där den unga larven genast
finner tillgång till lämplig näring. Äggens
antal är mycket växlande, från ett dussin och
mindre, ss. hos lopporna, till många mill., hos
termiterna.
Den ur ägget utkomna larven saknar
alltid vingar och är ej könsmogen, men i övrigt
förhåller den sig inom olika ordn. ganska
olika, i det att den hos somliga
(ameta-bola i.) till sin form alldeles liknar
föräldrarna, hos andra däremot visar en mer el.
mindre avvikande byggnad. I det förstn. fallet
talar man om en direkt utveckling, e p i m o
r-f o s, som består i en enkel tillväxt, ss. hos
Apterygogenea (se d.o.) och en del andra
ving-lösa former. Hos de allra flesta i. är
utvecklingen förbunden med mera genomgripande
förändringar i kroppens både yttre och inre
gestaltning, en s.k. metamorfos el.
förvandling (se d.o.). På gr. av det olika
levnadssätt, som larverna inom skilda grupper av de
metabola i. föra, visa de en mycket stor
växling i sin yttre organisation (se de olika
i.-ordn.). — Larven representerar i i:s liv det
nutrierande stadiet, och till detta är därför
ock hela tillväxten knuten. För möjliggörandet
av denna måste tid efter annan den gamla
otänjbara kitinkutikulan avkastas och ersättas
med en ny, en s.k. hudömsning (se d.o.).
Med larvens sista hudömsning, som förmedlar
övergången till puppstadiet, är i:s tillväxt
avslutad. — Puppan återger den blivande i:s
yttre gestalt i ofullbordad form. Man kan
urskilja tre huvudslag av puppor (fig. 6): a) den
fria puppan, hos vilken ben och vingar stå
fritt ut från kroppen, ss. hos skalbaggar och
steklar; b) mumiepuppa, där samma
delar äro tryckta tätt till bålen, ss. hos fjärilar;
samt c) tunnpuppa, där den eg. puppan
ligger innesluten inom den hårdnade sista
larvhuden el. pupdrium, ss. hos de flesta tvåvingar.
— Av de 4 stadier: ägg, larv, puppa och
full-bildad i. (ima’go), som kunna urskiljas hos de
h o 1 o m et a 1 a i., kommer den längsta
utvecklingstiden i allm. på larven och blott en
ringa bråkdel därav på imago. Livslängden i
sin helhet är täml. kort, oftast blott 1 år, men
hos andra, i sht många större former, varar
den flera år. — I. äro en utpräglad
landdjurs-typ, vars hela organisation är tillpassad till
livet på land, och de träffas här i alla
tänkbara miljöer. Ej få förekomma dock även r
sötvatten. I det öppna havet saknas i.
däremot och representeras här endast av den med
Fig. 6. Larver och puppor (a) av
holometa-bola insekter: 1 av nattfly, 2 av
mätarfjä-ril, 3 av skalbagge (Phyllopertha), 4 av
vi-vel, 5 av nyckelpiga, 6 av växtstekel; 7 larv
av fluga jämte puppa (puparium) 7a, 8 larv
av nätvinge.
våra vattenlöpare besläktade gruppen
Haloba’-tidæ.
Det moderna i.-systemet grundades av
B r a u e r och är, med några få senare
modifikationer, följ.:
1. Underklassen Apterygoge’nea.
Ordn. 1. Protu’ra.
„ 2. Divlu’ra, larvborstsvansar.
„ 3. Thysanu’ra, fjällborstsvansar.
„ 4. Colle’mbola, hoppstjärtar.
2. Underklassen Pterygoge’nea.
A. Hemimetabola insekter.
Ordn. 5. Derma’ptera, tvestjärtar.
„ 6. Ortho’ptera, rätvingar.
„ 7. Blattoi’dea, kackerlackor.
„ 8. Pleco’ptera, bäcksländor.
,, 9. Ephemero’ptera, dagsländor.
„ 10. Odona’ta, trollsländor.
„ 11. Corrode’ntia, stövsländor.
„ 12. Mallopha’ga, pälsätare.
„ 13. Anoplu’ra, löss.
„ 14. Thysano’ptera, blåsfotingar.
„ 15. Hemi’ptera, skinnbaggar.
AA. Holometabola insekter.
Ordn. 16. Neuro’ptera, nätvingar.
„ 17. Meco’ptera, klosländor.
„ 18. Tricho’ptera, nattsländor.
„ 19. Coleo’ptera, skalbaggar.
„ 20. Strepsi’ptera, vridvingar.
„ 21. Lepido’ptera, fjärilar.
„ 22. DVptera, tvåvingar.
„ 23. Siphona’ptera, loppor.
„ 24. Hymeno’ptera, steklar.
L äro de ojämförligt talrikaste av alla
djurklasser och utgöra ung. 4/s av alla hittills
kända djurarter. Den sv. faunan räknar o. 15,000
hittills beskrivna arter. I avseende på
storleken uppnås av nu levande i. den största
kroppslängden hos arter av släktena Phobæ’ticus och
Pharna’cia bland rätvingarna, som nå en längd
av ända till 33 cm. (se F j ä r i 1 a r och
Jättebaggar). Den största kända i. är den fossila,
— 1149 -
— 1150 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
