Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter - Insektgifter - Insekthärjningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTGIFTER
till stenkolssystemet hörande
trollsländliknan-de Meganéu’ra Mo’nyi, med en spännvidd av
64 cm. De allra minsta i., mätande endast en
bråkdel av 1 mm., träffas inom
skalbaggfamil-jen TTichoptery’yidæ och hos äggparasiter av
fam. Myma’ridæ bland steklarna. — I. stå i en
mångfald olika relationer till växtvärlden, å
ena sidan ss. de svåraste skadegörare på våra
kulturväxter, skogar m.m. (se I n s e k t h ä r
j-n i n g och Skadeinsekter), å andra sidan
vid blomväxternas pollination (se d.o.).
Fossila i. De äldsta säkra fynden av
fossila i. härröra från devonformationen. Under
kar-bonperioden uppträdde i stort antal och stor
formrikedom representanter för de lägre ordn.,
i sht kackerlackor och föregångare till våra
trollsländor, ofta av jättelik storlek. I trias
träffas de första säkra resterna av skalbaggar
och steklar och i juran representanter för även
de övriga större ordn. Bärnstens-i. av skilda
ordn. äro under tertiärtiden talrika. De fossila
i.-arterna utgöra f.n. endast 1 °/o av hela
antalet beskrivna species. — Litt.: W. Bergsöe,
”Fra Mark og Skov” (2 Udg., 2 bd, 1915—16);
C. Wesenberg-Lund, ”I.-livet i ferske Vande”
(1915); A. Tullgren & E. Wahlgren, ”Sv. i.”
(1920—22); J. H. Comstock, ”Introduction of
entomology” (1925); A. D. Imms, ”A general
textbook of entomology” (s.å.); A. Tullgren,
”Kulturväxterna och djurvärlden” (1929); ”Sv.
i.-fauna”, utg. av Entomologiska föreningen
(1903 ff.). S.Bgtn.
Insektgifter. 1) Hos insekter förekommande
giftämnen (jfr Giftiga djur och
Spindelgifter). Det bäst kända i. är det sedan
länge i kristallform framställda kantharidinet,
som förekommer i mjukdelarna av åtskilliga
skalbaggsarter, bl.a. ”spanska flugan”, vilken
innehåller upptill 5 °/o k a n t h a r i d i n. Detta
är en cyklisk syreanhydrid av
sammansättningen C10H1oO4; om dess verkningar se
Spansk fluga. Ett i viss mån
kantharidin-liknande ämne, antihydropin, finnes i
kackerlackan. — Av i. från aktivt giftiga djur
intressera främst de från bi, geting, humla o.a.
i Sverige förekommande gaddsteklar. Av dessa
i är b i g i f t e t mest studerat. Främst genom
Flurys undersökningar på den samlade
giftmängden från 200,000 bin veta vi, att den
verksamma beståndsdelen utgöres av en kvävefri
cyklisk syreanhydrid, som förekommer i
komplex förening med bl.a. lecithin och tryptofan.
Bigiftet verkar starkt lokalt retande (se I
n-sektstyng); sprides det med blodet,
framkallar det kramper och verkar upplösande på
de röda blodkropparna; det kan döda genom
förlamning av andningscentrum. Om förvärvad
okänslighet för bigiftet se Insektstyng. —
Den i regel beskedliga hudretningen efter bett
av våra vanliga myror torde kunna härledas
från myrgiftets höga halt (upptill 70 °/o)
av myrsyra. Enl. en annan åsikt innehåller
giftsekretet i fråga även en verksam
beståndsdel av fermentnatur. De svåra verkningarna av
vissa exotiska myrors bett bero på närvaron
av starka, till sin natur okända gifter. Vissa
afrikanska folkstammar framställa ett
dödande pilgift av en röd myrart. — De giftämnen,
som framkalla de allbekanta hudreaktionerna
vid mygg-, resp, loppbett, äro helt okända. Jfr
Insektbett. — Mer el. mindre starkt
hud-retande ämnen (av okänd art) förefinnas i
avsöndringarna från talrika insektsarter, t.ex.
vårtbitarens spott, urinen från vissa syrsor,
urinen el. exkrementerna från vissa
fjärilslarver (vilkas skarpa brännhår underlätta
giftämnenas inträngande i den träffade hudytan).
J.G.A
2) För insekter giftiga ämnen. Se
Avlusning. — I. kunna indelas i maggifter,
kontaktgifter och inandningsgifter. I flera fall
kan dock ett och samma gift föras till två av
dessa slag av gifter. Maggifterna äro sådana,
som måste förtäras för att döda djuren. De
utgöras vanl. av arsenikföreningar, som
anbringas på växterna genom besprutning el.
be-stoftning (se d.o.). I Sverige användes tidigast
kejsargrönt, senare även blyarsenat (se d.o.)
som maggifter. — Det kraftigaste kontaktgiftet
torde vara nikotin (ofta i form av
nikotinsulfat). Pyrethrin, berett av olika
Chrysanthe-mum-arter (se Kragblomsläktet), ingår
i insektspulver och flera besprutningsmedel. Ett
mycket verksamt ämne, ”tuba”, med liknande
egenskaper kan extraheras ur roten av den
tropiska ärtväxten Derris elliptica. Kvassia (se
d.o.) användes på samma sätt för besprutning
liksom även emulsion av fotogen. Karbolineum
(se d.o.) i emulsion begagnas i sht för att döda
ägg av vissa insekter, likaså svavelkalkvätska
(se S v a v e 1 k a 1 k), ehuru av svagare verkan.
Flera av de redan nämnda ämnena, i sht
nikotin, utgöra starka inandningsgifter, och
nikotin användes därför allmänt till rökning i
växthus. Andra kraftiga sådana gifter äro
kolsvav-la (se d.o.) och cyanväte (se Blåsyra).
Svaveldioxid, alstrad genom förbränning av svavel,
kan i vissa fall begagnas till dödande av
insekter i sådana rum, där gasen icke kan skada
levande växter, matvaror m.m. C.G.D.
Insekthärjningar förorsakade genom
mass-uppträdanden av skadeinsekter förekomma
inom alla kulturområden, och åtskilliga äro
kända från äldsta tider. De kunna förorsakas
— 1151 —
— 1152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
