Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intellektuell - Intelligens - Intelligensblad - Intelligensdefekt - Intelligensen - Intelligenskvot - Intelligensmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTELLIGENSMÄTNING
intellektuell åskådning. Denna är icke det
samma som inre åskådning, introspektion (se
d.o.); den har intet föreställningsinnehåll utan
är ett slags uppfattning av jagets rena
trans-cendentala akter; den kan ej heller själv
iakttagas som en medvetenhetsakt utan är en
förutsättning för medvetande; vi sluta oss till att
en sådan åskådning måste försiggå; den är
”das unmittelbare Bewusstsein, dass ich
hand-le” och enl. Fichte (se denne) detsamma som
Kants transcendentala apperception, varigenom
jag uppfattar, att jag är, men icke hur jag är.
H.L.
Intellige’ns (lat. intellige’ntia, till intelli’gere,
förstå, begripa), fattnings- och
omdömesförmåga (ofta om god sådan), ”gott huvud”,
för-ståndsskärpa, vaken tankeförmåga; även:
person; begåvad människa. — Adj.:
intelligent.
Fil.-psykol. Termen i. brukas populärt i två
betydelser: 1) för ”vakenhet” och 2) för i.-ålder,
förståndsgrad el. den nivå av intellektuella
uppgifter en individ kan lösa (jfr
Intelligensmätning). Den förra bestämmes av i.-kvoten
(se d.o.), den senare av i.-åldern (förk. lå, eng.
M.A., mental age). ”Vakenheten” förblir
konstant, i.-åldern undergår förändringar under
uppväxt, resp, senilitet. — I. definieras inom
psykologien på olika sätt: 1) ss. förmåga att (med
hjälp av tänkande) anpassa sig till nya
situationer; 2) ss. förmåga att utföra svårare
tankearbete, särsk. abstrakt sådant, samt 3) ss.
förmåga att lära (så särsk. i amerikansk
psykologisk pedagogik). — C. Spearman visade 1901,
att alla olika slag av intellektuella prestationer
visa hög positiv korrelation, beroende på en
gemensam faktor, kallad g. I. definieras nu
allmänt som denna centrala faktor g, vilken från
skilda håll förmodas identisk med Pierre
Ja-nets tension psychologique, den psykologiska
spänningen. Experimentella undersökningar
visa, att g alltid förekommer i alla psykiska
verksamheter av viss natur, av Spearman
betecknade ss. ”eduktiva”. Men g torde även
vara att beteckna som något slag av för
centrala nervsystemet karakteristisk energi; den
står i nära sammanhang med klarhet, hastighet
och uppfattningsvidd i psykiska prestationer,
men visar sig överraskande oberoende av
re-tention och minne. — Om i.-utveckling se I
n-telligensmätning. G.A.J.
Intellige’nsblad. ”Intelligenzblatt” var från
början av 1700-talet i Tyskland namn på tidn.,
vilkas huvudsyfte var att meddela annonser
och kungörelser, särsk. officiella. Dessa blad
kommo småningom att även innehålla
nyhets-och underhållningsmaterial. En spec.
betydelse har I. fått i namnet på två nordiska tidskr.-
”Intelligensblad e”, litterär tidskr. i
Köpenhamn 1842—44, utg. av J. L. Heiberg,
samt ”Intelligensblad”, tidskr. utg. i
Uppsala 1844—45 av F. G. Afzelius med
biträde av B. E. Malmström, Carl Ekendahl och
H. A. Lindhult, alla ivriga företrädare för den
hegelska filosofien liksom Heiberg.
”Intelligensblad” innehöll redogörelse för nyheter i
den vetenskapliga och litterära världen, upp
satser om univ.- och lärov.-angelägenheter samt
poem. II.E.
Intellige’nsdefe’kt, se Defekt.
Intellige’nsen, ironisk benämning på det
parti, huvudsaki. sammansatt av stadsbor och
andra ”herrar”, som var det mera rustika
Lantmannapartiets motståndare i A.k. Vid
riksdagen 1867 brukade det benämnas ”ministeriella
partiet”, men redan följ, år var namnet I. i
svang. Vid 1873 års riksdag tog sig partiet självt
namnet Centern, i icke ringa mån för att
undvika spenamnet, men särsk. för att markera,
att det bildade en center inom riksdagen, mellan
å ena sidan Lantmannapaitiet i A.k., å andra
sidan F.k:s mera aristokratiska och
konservativa grupper. Småningom vann namnet
Centern överhand, och benämningen I. försvann.
I. var icke något organiserat parti.
Motsättningen till Lantmannapartiet och en social
samhörighetskänsla mellan kammarens stadsbor
och herremannaelement ersatte program och
utgjorde det eg. föreningsbandet. Bland I:s
ledande el. mest framträdande män må
nämnas Ch. Dickson, E. J. Sparre, C. E.
Caspars-son, A. Rundbäck, S. Wieselgren. S. A. Hedin
torde under 1870-talet närmast kunna räknas
till I. E.Ths.
Intellige’nskvot, psykol., uttrycker ett barns
försening, normalitet el. försprång i
intellektuell utveckling. Formel: IQ (den vanliga be-
, . r.. IdXIOO ... .
teckningen tor i.) = —— , dar la ar
intelh-gensutvecklingens nivå, fastställd med någon
skala (t.ex. Binets), samt Krå kronologisk ålder.
Bruket av IQ föreslogs först av W. Stern (se
denne); dess påfallande konstans för ett och
samma barn har lett till dess bruk för
avsöndring av barn till hjälpklasser (se d.o.), resp,
i Tyskland, England och U.S.A. till
begåvnings-klasser. Den betydande regelbundenhet,
varmed intelligensutvecklingen äger rum, har
befunnits äga motsvarighet för flera andra
egenskaper, ang. vilka man i samtida psykologi f.n.
är sysselsatt med att fastställa analoga
utveck-lingskvotienter, t.ex. för motorisk utveckling
etc. Jfr Intelligensmätning. G.A.J.
Intellige’nsmätning, psykoi., pedag., av Binet
(se denne) först använd beteckning för
fast
— 1181 —
— 1182 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
