INTENSIVT LANTBRUK bataljoner, kompanier o.s.v. biträdas vederbörande chefer av kommissarier. Kassaärendena omhänderhavas i allm. av krigskassörer. — Litt.: J. Åstrand, ”Huvuddragen av krigsför-plägnadstjänstens utveckling” (1927). E.O.B. Intendenturförråd, förråd av livsmedel och intendenturmateriel (se d.o.), förekomma dels ss. truppförråd vid truppförbanden, dels ss. centrala i., varav i Sverige finnas 3 (i Stockholm, Karlsborg och Boden; med dessa äro kronobagerier av betydande storlek förenade), dels ss. landstormsförråd, avsedda för landstormen. E.O.B. Intendenturkåren upprättades genom k. f. 1880, enl. vilken L skulle bestå av reg.-intendenter, reg.-kommissarier, förvaltare vid truppförbandens förråd och magasin samt lägre personal. Personalen var civilmilitär och an ställdes på resp, truppförbands stater. Chef för I. blev generalintendenten. 1892 fick I. en mera självständig ställning, varvid bl.a. tillsattes fältintendenter, vilka skulle tjänstgöra vid arméfördelningsstaberna, vid huvudstationen och vid arméförvaltningens intendentsdep.; 1902 tillkom en överintendentsbefattning. Från 1907 utövades den centrala ledningen från generalintendentens exp., där personal-, organisations- och utbildningsärenden handlades. 1914 blev I:s personal krigsmän med militära grader och titlar, och samtidigt ombildades generalintendentens exp. till Intendentursta-ben, till vilken även förlädes en militärförvalt-ningskurs, där officerare utbildas för blivande anställning vid L; ifrågavarande utbildning kompletteras med tjänstgöring ss. intendents-aspirant. Enl. 1925 års försvarsbeslut räknar I. 85 officerare, 67 underofficerare, 22 furirer, civila och pensionerade befattningshavare samt personal i reserven. — Före I:s upprättande hade intendenturgöromålen bestritts av reg.-cheferna med biträde av kvartermästare, auditör, reg.- och mönsterskrivare. I krig tillsattes reg.- och fältkommissarier, fältpro-viantmästare o.s.v. E.O.B. Intendenturmateriel, omfattar munderingsut-rustning, fordonsmateriel med utredning och tillbehör, förplägnadsutredning och kasernutredning m.m., så vitt denna materiels anskaffning och underhåll bekostas av under Arméförvaltningens intendentsdep :s förvaltning stående anslag, kassor och fonder. E.O.B. Intendenturstaben, se Intendenturkåren. Intendentursällskapet, från 1911 sammanslutning mellan Intendenturkårens officerare med ändamål att befästa kamratskap och kårkänsla samt att främja intendenturtjänsten. E.O.B. Intendenturtrupper. Sedan till intendentur-tjänst uttaget manskap ditintills utbildats vid trängen, bestämdes genom 1914 års härordning att särsk. i. skulle uppsättas, vilka underställdes generalintendenten. Enl. 1925 års försvarsbeslut finnas 3 intendenturkompanier (i Stockholm, Karlsborg och Boden) med fast anställd personal av 7 officerare, 10 underofficerare och 22 furirer. De utgöra kadrar för de förplägnadstrupper, vilka uppsättas vid mobilisering. Den årliga värnpliktskontingen-ten är beräknad till 360 man. E.O.B Intensite't, kraft, styrka, livlighet, ihållande häftighet, eftertryck. — Fonet., den kraft, varmed luften från lungorna pressas fram genom talkanalen, och den energi, varmed talorganen arbeta under frambringandet av ett ljud, en stavelse, ett ord o.s.v. I st.f. i. begagnas ibland något av uttrycken tryckstyrka, ljudstyrka, styrka, tryck, eftertryck, tryckaccent, exspiratorisk accent, dynamisk accent, betoning, tonvikt, av vilka termer de två sistn. synas mindre lämpliga, alldenstund i. icke får förblandas med tonalitet (tonhöjd, tongång o.d.). I. bör också skiljas från dels kvantitet el. tidslängd, dels sonoritet el. hörbarhetsgrad. Ett ljuds sonoritet beror väsentligen på ljudets egen akustiska och fysiologiska beskaffenhet. Av två med samma intensitet uttalade ljud kan det ena vara mycket sonorare än det andra. Jfr t.ex. vokalen a med tonlösa konsonanter som p, t, k. Se vidare Accent. O.Gj-n. Intensiv [-i'v el. i'n-] (till lat. inte'ndere, spänna), kraftig, stark, eftertrycklig, energisk, häftig. — Intensiv (ss. subst.), verb, som betecknar en stegring av grundbegreppet. I äldre tid bildades intensiver ofta medelst särsk. suffix, jfr t.ex. sv. trängta (till tränga), lat. agita're, eg.: sätta i stark rörelse, till a'gere, driva, el. medelst reduplikation, t.ex. grek. marmairein, glänsa, där dock, ss. ofta är fallet, den urspr. intensiva betydelsen bleknat. Gamla i.-bildningar kunna blott med svårighet el. icke alls skiljas från iterativer. Intensitets-graden uttryckes numera i sv. vanl. genom att förbinda två synonymer, t.ex. pluggar och läser, el. medelst förstärkningsord, t.ex. plugg-läsa, storljuga, stormgräla. I viss mening kan ett verb, ss. t.ex. fasa för, betraktas som ett intensiv i förhållande till frukta. E.H. Intensivt lantbruk. Då å en egendom frambringas mycket stora skördar med hjälp av alla därför tjänliga medel, ss. grundförbättringar, gödsling, odlande av högst avkastande kulturväxter, noggrann skötsel o.s.v., kallas detta i. 1. Husdjursskötseln kan vara intensiv med avseende på dels antalet husdjur i för (Jppslagsbok. XIII. __ [ 185 ___ 38 — 1186 —