Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intendentur - Intendenturförråd - Intendenturkåren - Intendenturmateriel - Intendenturstaben - Intendentursällskapet - Intendenturtrupper - Intensitet - Intensiv - Intensivt lantbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTENSIVT LANTBRUK
bataljoner, kompanier o.s.v. biträdas
vederbörande chefer av kommissarier. Kassaärendena
omhänderhavas i allm. av krigskassörer. —
Litt.: J. Åstrand, ”Huvuddragen av
krigsför-plägnadstjänstens utveckling” (1927). E.O.B.
Intendenturförråd, förråd av livsmedel och
intendenturmateriel (se d.o.), förekomma dels
ss. truppförråd vid truppförbanden, dels
ss. centrala i., varav i Sverige finnas 3
(i Stockholm, Karlsborg och Boden; med dessa
äro kronobagerier av betydande storlek
förenade), dels ss. landstormsförråd,
avsedda för landstormen. E.O.B.
Intendenturkåren upprättades genom k. f.
1880, enl. vilken L skulle bestå av
reg.-intendenter, reg.-kommissarier, förvaltare vid
truppförbandens förråd och magasin samt lägre
personal. Personalen var civilmilitär och an
ställdes på resp, truppförbands stater. Chef
för I. blev generalintendenten. 1892 fick I. en
mera självständig ställning, varvid bl.a.
tillsattes fältintendenter, vilka skulle tjänstgöra
vid arméfördelningsstaberna, vid
huvudstationen och vid arméförvaltningens intendentsdep.;
1902 tillkom en överintendentsbefattning. Från
1907 utövades den centrala ledningen från
generalintendentens exp., där personal-,
organisations- och utbildningsärenden handlades.
1914 blev I:s personal krigsmän med militära
grader och titlar, och samtidigt ombildades
generalintendentens exp. till
Intendentursta-ben, till vilken även förlädes en
militärförvalt-ningskurs, där officerare utbildas för
blivande anställning vid L; ifrågavarande utbildning
kompletteras med tjänstgöring ss.
intendents-aspirant. Enl. 1925 års försvarsbeslut räknar
I. 85 officerare, 67 underofficerare, 22 furirer,
civila och pensionerade befattningshavare
samt personal i reserven. — Före I:s
upprättande hade intendenturgöromålen bestritts
av reg.-cheferna med biträde av
kvartermästare, auditör, reg.- och mönsterskrivare. I krig
tillsattes reg.- och fältkommissarier,
fältpro-viantmästare o.s.v. E.O.B.
Intendenturmateriel, omfattar
munderingsut-rustning, fordonsmateriel med utredning och
tillbehör, förplägnadsutredning och
kasernutredning m.m., så vitt denna materiels
anskaffning och underhåll bekostas av under
Arméförvaltningens intendentsdep :s förvaltning
stående anslag, kassor och fonder. E.O.B.
Intendenturstaben, se
Intendenturkåren.
Intendentursällskapet, från 1911
sammanslutning mellan Intendenturkårens officerare
med ändamål att befästa kamratskap och
kårkänsla samt att främja intendenturtjänsten.
E.O.B.
Intendenturtrupper. Sedan till
intendentur-tjänst uttaget manskap ditintills utbildats vid
trängen, bestämdes genom 1914 års
härordning att särsk. i. skulle uppsättas, vilka
underställdes generalintendenten. Enl. 1925 års
försvarsbeslut finnas 3 intendenturkompanier
(i Stockholm, Karlsborg och Boden) med fast
anställd personal av 7 officerare, 10
underofficerare och 22 furirer. De utgöra kadrar
för de förplägnadstrupper, vilka uppsättas vid
mobilisering. Den årliga
värnpliktskontingen-ten är beräknad till 360 man. E.O.B
Intensite’t, kraft, styrka, livlighet,
ihållande häftighet, eftertryck. — Fonet., den kraft,
varmed luften från lungorna pressas fram
genom talkanalen, och den energi, varmed
talorganen arbeta under frambringandet av ett
ljud, en stavelse, ett ord o.s.v. I st.f. i.
begagnas ibland något av uttrycken tryckstyrka,
ljudstyrka, styrka, tryck, eftertryck,
tryckaccent, exspiratorisk accent, dynamisk accent,
betoning, tonvikt, av vilka termer de två sistn.
synas mindre lämpliga, alldenstund i. icke får
förblandas med tonalitet (tonhöjd, tongång
o.d.). I. bör också skiljas från dels kvantitet
el. tidslängd, dels sonoritet el. hörbarhetsgrad.
Ett ljuds sonoritet beror väsentligen på
ljudets egen akustiska och fysiologiska
beskaffenhet. Av två med samma intensitet uttalade
ljud kan det ena vara mycket sonorare än
det andra. Jfr t.ex. vokalen a med tonlösa
konsonanter som p, t, k. Se vidare Accent.
O.Gj-n.
Intensiv [-i’v el. i’n-] (till lat. inte’ndere,
spänna), kraftig, stark, eftertrycklig, energisk,
häftig. — Intensiv (ss. subst.), verb, som
betecknar en stegring av grundbegreppet. I
äldre tid bildades intensiver ofta medelst särsk.
suffix, jfr t.ex. sv. trängta (till tränga), lat.
agita’re, eg.: sätta i stark rörelse, till a’gere,
driva, el. medelst reduplikation, t.ex. grek.
marmairein, glänsa, där dock, ss. ofta är fallet,
den urspr. intensiva betydelsen bleknat. Gamla
i.-bildningar kunna blott med svårighet el.
icke alls skiljas från iterativer.
Intensitets-graden uttryckes numera i sv. vanl. genom
att förbinda två synonymer, t.ex. pluggar och
läser, el. medelst förstärkningsord, t.ex.
plugg-läsa, storljuga, stormgräla. I viss mening kan
ett verb, ss. t.ex. fasa för, betraktas som ett
intensiv i förhållande till frukta. E.H.
Intensivt lantbruk. Då å en egendom
frambringas mycket stora skördar med hjälp av
alla därför tjänliga medel, ss.
grundförbättringar, gödsling, odlande av högst
avkastande kulturväxter, noggrann skötsel o.s.v., kallas
detta i. 1. Husdjursskötseln kan vara intensiv
med avseende på dels antalet husdjur i
för
(Jppslagsbok. XIII. __ [ 185 ___
38
— 1186 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
