INTENTION hållande till jordarealen, dels utfodringen och dels avelsarbetet. Förutsättningen för i. 1. är kunnighet hos brukaren, kapitaltillgång och goda avsättningsmöjligheter. Motsats: e x-t e n s i v t 1. Hj.P. Intention [-Jo'n] (till lat. inte'ndere, rikta, eg.: spänna), avsikt, syfte, uppsåt. Inter (lat.), mellan, bland. Inter arma silent leges (lat.), ”under krig tiga lagarna”, är rättstillståndet upphävt, slagord hämtat från Ciceros tal för Milo (4:10). W.N. Intercede'ra (lat. interce'dere), träda emellan, medla. — Subst.: intercession. Intercellula'rsubsta'ns kallas en av cellerna själva genom sekretion el. genom omvandlingar av celldelar el. kanske hela celler bildad, mellan cellerna liggande substans. Uppträder i. i ringa mängd, går den ofta under namnet kittsubstans; har den utbildats i större mängd, benämner man den grundsubstans. Denna senare kan vara såväl strukturlös som också strukturerad. T.H-n. Interdenta'ler kallas språkljud, som bildas med tungspetsen framskjuten mellan nedre och övre framtänderna. De båda med th tecknade engelska läspljuden (tonande i t.ex. that. tonlöst i t.ex. think) kunna bildas interdentalt, men i engelskan liksom i andra språk, där hithörande ljud förekomma, t.ex. i isländskan, bildas de oftare med tungspetsen mot övre framtändernas baksidor. O.Gj-n. Interdi'kt (lat. interdi'ctum, det förbjudna). 1) I äldre romersk rätt av pretorn efter en summarisk rättsförhandling meddelat (provisoriskt) påbud, förbud, till skydd urspr. åt gudstjänsten och offentlig ordning, sedan främst åt den i sin besittning kränkte innehavaren; förbud mot egenmäktigt förfarande; senare talan om återställande av rubbad besittning. — 2) I katolsk kyrkorätt är i. ett kyrkligt straff, innebärande utestängande från flertalet sakrament (utom dopet och sista smörjelsen) och kyrkliga rättigheter men utan uteslutning ur kyrkans gemenskap (exkommunikation, se d.o.). Vissa spår av i. finnas från 500-talet, från 1000-talet blir i. vanligare, på 1200-talet mycket använt som ett kampmedel i kyrkans politiska strider. J. meddelas av påven el. av biskop för dennes stift. Enl. gällande kanonisk rätt skiljes mellan interdictum personale (över fysiska el. juridiska personer, t.ex. kloster, domkapitel, prästseminarier) och interdictum locale, vilket ant. kan avse ett mindre område, interdictum particulare, el. ett helt land, interdictum ge-nerale. En särsk. avart av i. innebär förbud för präst att förrätta gudstjänst och begravning. På gr. av övermått i användningen för lorade lokala i. mot medeltidens slut sin udd och kommo ur bruk. I vårt årh. har det i enstaka fall åter anlitats. — Litt.: A. Haas, ”Das L nach geltendem Recht” (1929). E.K. Inte'rdum dormftat bonus Home'rus (lat.), ”stundom slumrar den gode Homerus”, även den som felfri ansedde kan begå misstag, uttryck, bildat efter Horatius, ”De arte poetica”, v. 359. W.N. Interexterna't, skolform, kännetecknad därav, att en del av eleverna såväl åtnjuta undervisning på skolan som bo och intaga sina måltider där (internat), medan en annan del av dem å skolan erhålla endast undervisning men ha sin bostad och intaga sina måltider utom skolan (externat). De förra kallas interner, de senare externer. J.B-t. Interfere'ns, fys., kallas i allm. inom vågrörelseläran (se Vågrörelse) resultatet av en överlagring (superposition) av två el. flera varandra skärande vågsystem. I.-fenomenet förekommer vid all slags vågrörelse. Det kan t.ex. iakttagas på vätskeytor, i vilka en vågrörelse, utgående från två el. flera störningskällor, alstrats (vattenvågor; se fig. 1). På de ställen, där två vågberg el. två vågdalar sammanträffa, bildas ett vågberg av stor höjd, resp, en vågdal av stort djup. Mötas åter ett vågberg och en vågdal, komma de att mer el. mindre upphäva varandra. Ett annat ofta observerat i.-fenomen är ljudets i., som t.ex. kan iakttagas, om man håller en svängande Fig. 1. a interferens mellan vattenvågor, utgående från 2 störningskällor, b förstorad detalj av a. Efter Grimsehl. stämgaffel vid örat och kringvrider densamma, varvid omväxlande ljudmaxima och ljudminima höras. Särsk. ingående studerad är i. vid elektromagnetisk strålning, vid vilken i.-fenomenet har kunnat iakttagas från de lång-vågiga Hertzska vågorna (radiovågor) till den kortvågiga röntgenstrålningen. Ljusets i. observerades redan av Boyle (1663), Hook (1665) och Newton (1688), men först långt senare blevo dessa i.-fenomen föremål för mera systematiska studier och lades grunden till den riktiga tolkningen av deras natur framförallt — 1187 — — 1188 —