Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERFERENS
genom Young (från 1802), som framställde
teorien om ljusvågornas superposition, och
Fresnel (från 1815). En förutsättning för
ljusets i. är, att de i en punkt sammanträffande
strålarna äro koherent a, d.v.s. äga en med
tiden oföränderlig fasdifferens. Detta kan
endast realiseras därigenom, att ljuset från en
och samma punkt i en ljuskälla, som på olika
vägar fått passera reflekterande, brytande el.
böjande medier, åter bringas att sammanträffa
i en punkt. Enär ljuset utsändes från atomer
genom emissionsprocesser, som i allm. äro av
mycket kort varaktighet i förhållande till de
mellan processerna inträdande pauserna,
emittera atomerna således icke en
sammanhängande följd av vågor utan en serie våggrupper,
som ha begränsad längd.
Emissionsprocesserna inträda vanl. oregelbundet, och
följaktligen komma våggrupperna, som utsändas från
olika atomer, om de över huvud
sammanträffa, att än förstärka, än försvaga varandra,
varför någon i. ej kan komma till stånd. Även
ljus utgående från en och samma atom saknar
i.-förmåga, om vägskillnaden mellan strålarna
är större än längden av en våggrupp. — Bland
det stora antal experimentella anordningar,
som uttänkts för att
studera ljusets i.,
äro de, vid vilka de
interfererande strå
larna kunna tänkas
utgå från två vanl.
mycket nära intill
varandra belägna
punkter, teoretiskt
spec. enkla. Om Li
och L2 (fig. 2) äro
dessa ljuskällor,
uppstå, ifall ljus
källorna utsända enfärgat ljus, på skärmen S
omväxlande ljusa och mörka fransar.
Användes vitt el. annat flerfärgat ljus, erhålles mer
el. mindre färgade fransar. Symmetripunkten
M blir alltid ljus.
Läget av en frans
P bestämmes av
differensen L2P—
LiP. De mörka
fransarna, som
uppkomma genom
ömsesidig utsläckning
av de
interfererande strålarna,
uppträda, då denna
differens är lika med
ett udda antal halva
våglängder av ljuset
i fråga; de ljusa
Fig. 2. Interferens
mellan ljus från två
ljuskällor (Li och Lz).
Fig. 3. Interferensen
mellan ljusstrålar från
ljuskällorna Li och Li.
De tjocka cirkelbågarna
representera vågberg, de
smala vågdalar.
fransarna åter befinna sig, där de båda
strålarna förstärka varandra, d.v.s. där nämnda
differens uppgår till ett jämnt antal halva
våglängder. Vid Youngs f örs öks anordning
(fig. 4) utgjordes Li och L2 av två öppningar i
Fig. 4. Youngs interferensförsök (schematiskt).
en skärm B, som belystes med ljus, vilket
koncentrerats i en öppning i en annan skärm A.
De på skärmen S uppkommande i.-fransarna
härröra från ljus, som undergått böjning (jfr
Diffraktion) i öppningarna Li och L2. Vid
det s.k. Fresnelska spegelförsökel
(fig. 5) äro Li och L2 spegelbilder av en och
samma ljuskälla Lj i två under icke fullt 180°
Fig. 5. Fresnels spegelförsök (schematiskt).
vinkel mot varandra lutande speglar (Si och
S2). En annan i.-metod av Fresnel åskådliggöres
av fig. 6. Dess väsentliga del är ett
dubbelprisma (Fresnels biprisma), i vilket
ljus, utgående från en belyst öppning i skär
men A, sammanbrytes. De streckade områdena
i fig. 5 och 6 ange de rum, vari i.-fenomen
uppträda. Bland övriga anordningar, grundade
på samma princip, må nämnas L1 o y d s
försök och arrangemang med halvlinser av
Billet och Meslin. — I.-fenomen av annat slag
uppträda, då en och samma ljusstråle vid
— 1189 —
— 1190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
