INTERROGATIV vilket antydes i dess namn fram till 1905. För Haagkonferenserna (se d.o.) 1899 och 1907 spelade I.u:s förberedande arbete stor roll. Världskriget innebar ett avbrott av verksamheten, men efter kriget har denna återupptagits, nu i intimt samarbete med Nat. förb. Arbetsfältet har något vidgats; sålunda har man på en konferens diskuterat demokratiens och parlamentarismens problem. Organisationens verksamhet kompletterar och stöder Nat. förb:s på ett betydelsefullt sätt, bl.a. därigenom att även representanter från U.S.A. deltaga. Den erbjuder vidare ett friare diskussionsforum för politikerna än Nat. förb., bl.a. därför att i I.u. skilda politiska meningsriktningar från varje land kunna framföra sina synpunkter. Svensken T. Adelsvärd var I.u:s ordf. 1922— 28. — Riksdagsgrupperna i Sverige, Norge och Danmark sammanslöto sig 1907 till Nordiska i. u. Denna uppehöll sin verksamhet även under kriget och har stor andel i att I.u. så gott som omedelbart efter kriget kunde återuppta sin verksamhet. Finland anslöt sig 1924 och Island 1926. Nordiska i.u. utger en ”Årsbok”, som icke allenast innehåller redogörelser för de interparlamentariska strävandena utan även skildrar de nordiska ländernas riks-dagsarbete över huvud. Att I.u. förmått vinna anslutning oberoende av partigränser, framgår av följ, uppgifter ang. anslutna riksdagsmän i de nordiska länderna 1931: Sverige 344 av 380 riksdagsmän, Danmark 224 av 225, Norge 92 av 150 (Det norske arbeiderparti har ansett sig icke kunna tillhöra I.u.), Finland 193 av 200. — Litt.: Chr. L. Lange, ”L’Union in-terparlementaire, son oeuvre et son organisation” (1921); Fr. Johannesson, ”I.u.” (1928). T.E-r. Interpellation [-fo'n] (jfr I n t e r p e 11 e r a), statsr. Särsk. i parlamentariskt styrda stater äga riksdagsmän att, med iakttagande av vissa former, framställa s.k. i. till regeringsled. för att av dessa besvaras. I sv. grundlag är i.-inst. ej omnämnt men väl i kamrarnas arbetsordningar, i A.k:s redan 1867, i F.k:s först 1912, sedan det dock genom praxis tidigare vunnit insteg i denna kammare. I. skall vara skriftligen avfattad och av bestämt innehåll. Vederbörande kammare beslutar utan debatt, om i. får framställas. Sedan den statsrådsled., till vilken i. är riktad, underrättats, ankommer det på denne att å överenskommen tid besvara densamma; någon vägran förekommer i praxis ej. Vanl. uppstår efter vederbörande ministers svar en replikväxling mellan denne och inter-pellanten, stundom en debatt, vari även andra deltaga. Något uttalande av kammaren ss. sådan efter en dylik debatt är ej tillåtet. Annor- Uppslagsbok. XIII. — 1217 — 39 lunda flerstädes i utlandet, särsk. i Frankrike, där i. spela en stor roll i samband med dag-ordningsinst. (se Dagordning) vid angrepp på, ev. fällande av en ministär. J.E.N. Interpelle'ra (lat. interpella're, falla i talet; jfr Appellera), begära förklaring; se I n-terpellation. Interpell a'nt, person, som framställer en interpellation. Inter po'cula (lat., eg.: mellan bägarna), vid glasen. Interpolation [-fo'n] (lat. interpola'tio, förändring, förfalskning), inskott el. inskjutning (i handskrifttext); även textförfalskning. I n-t e r p o 1 a't o r, den som företager i. — Verb: i n t e r p o 1 e'r a. W.N. Matem., en metod att, då man känner en i övrigt vanl. obekant funktions storlek för ett antal variabelvärden, approximativt beräkna dess storlek för mellanliggande värden (vid utanför liggande värden talar man om extra-p o la tion). Man går vid i. så till väga, att man ersätter den okända funktionen med en hjälpfunktion (t.ex. ett polynom), vilken får samma storlek som den förra för de nämnda variabelvärdena; vid vanlig lineär i. är hjälpfunktionen ett förstagradspolynom. Bidrag till teorien för i. ha lämnats av Newton, Lagrange, Stirling, Nörlund m.fl. H-r. Interpole'ra, se Interpolation. Interprete'ra (lat. interpreta'ri), tolka, utläg ga, förklara; i sht om text o.d. — Interpretation [-fo'n], tolkning, uttydning, utläggning. Interpunkte'ra (jfr lat. interpu'ngere, avskilja med punkter), sätta skiljetecken. — Subst.: interpunktion [-Jo'n]. Interra'dio, förk. för Internationella radiounionen, se Radiounionen. Interre'gnum (jfr I n t e r r e x) el. mellanre-gering, tiden mellan en regents avgång el. död och en ny regents övertagande av makten. Med ”det stora interregnum” menar man i tyska historien tidsavsnittet 1254—73. Jfr Tyskland, historia. P.Dhl. Inte'rrex (lat., eg. ”mellankonung”). Då i det forntida Rom konungamakten icke var ärftlig, tillsattes av senaten efter konungens död för var 5:e dag en i., riksföreståndare, som innehade högsta makten, tills nytt konungaval skett. Under republiken valdes också vid utomordentliga tillfällen (t.ex. då konsulval icke kunde hållas) ss. i. en patricier med samma tjänstetid (interregnum) som tidigare. W.N. Interrogati'v [el. i'n-] (till lat. interroga're, tillfråga), språkv., eg.: frågande, om vissa pronomen och prominaladj., t.ex. vad, vars, vem, vilken, hurudan, el. adv., t.ex. var, varför, huru, när, el. partiklar, t.ex. om, huruvida, månne — 1218 -