IPIDÆ inhemsk i Brasiliens fuktiga skogar, odlad såväl där som i Främre Indien, Burma, Malacka och Ceylon. Drogen utgöres av cylindriska, masklikt krökta, mörkt gråbruna rotstycken. Beståndsdelarna äro alkaloiderna emetin, 1— 1,4 °/o, cefaelin, 0,5—0,b °/o, samt psykotrin jämte några andra mindre kända alkaloider. Den användes i mindre doser som expektorerande beståndsdel i bröstmedicin samt som medel mot dysenteri, i större doser som kräkmedel. J.H. 1'pidæ, skalbaggsfam., se Barkborrar. Ipomæ'a, huvudsaki. tropiskt el. subtropiskt släkte av fam. vindeväxter, med o. 300 arter, oftast slingrande örter, sällan buskar, med hela till djupt handflikat delade blad och stora, olikfärgade, oftast ensamma blommor. Den viktigaste arten är I. bata'tas, sannolikt inhemsk i Mellanamerika; dess ända till 2 kg. tunga knölrötter äga stort näringsvärde (jfr Batater). I. pes capræ (I. bi'loba), en vanlig strandväxt i tropikerna, är en utmärkt sandbindare. Åtskilliga arter odlas ss. prydnadsväxter, ofta under namn av ”blomman för dagen” (se d.o.). — Ang. I. purga se E x o g o-n i u m. A.V-e. Ipoo, javanesiskt pilgift, se H j ä r t g i f t e r. Ippo'litov-Iva'nov, M i c h a i 1 Michajlovitj, rysk tonsättare (f. 1859), 1882 musikdirektör i Tiflis, 1893 lärare i komposition vid konserva-toriet i Moskva, 1906—22 direktör där, från 1920 dirigent vid Alexander-statsteatern i Moskva. I. har skrivit symfonier, kammarmusik, körverk och även några operor. E.A. Ips, ett släkte barkborrar (se d.o.). Ipsa'ra, ö i Egeiska havet, se P s a r a. Ipsen, Bodil Louise, dansk skådespelerska (f. 1889), var anställd vid Det kongelige Teater 1909—10, 1914—19, 1922—25 och 1927— 30, vid Folketeatret 1910—12 och vid Dagmarteatret 1911— 14 och 1919—22 samt är sedan 1930 åter fäst vid sistn. scen. L, som gästspelat i Oslo och Stockholm (1931), är en ytterst fantasifull skådespelerska av nervöst temperament, lidelsefull och spirituell i ständig, ej sällan oberäknelig växling. Bland I:s roller märkas Lysistrate, Rosalinda i ”Som ni behagar”, Elmire i ”Tartuffe”, Lady Teazle i ”Skvallerskolan”, Kameliadamen, Svanhild i ”Kärlekens komedi”, Maria Stuart (Björnson), Fröken Julie och Alice i ”Dödsdansen”. G.K-g. Ipswich [i'psQic], county borough och huvudstad i grevskapet East Suffolk, s.ö. England; 87,557 inv. (1931). I. ligger på v. stranden av floden Orwell, är stadd i rask utveckling och har god hamn. Tillverkning av lantbruksmaskiner, järnvägsmaterial, elektriska apparater, papper, kläder m.m. O.P. Ipswich [fpsQic], stad i Queensland, Australien, vid den segelbara Bremer river, v.s.v. om Brisbane; 26,233 inv. (1930). Textilindustri, kolbrytning. O.P. L q. e. d., förk. för lat. id quod erat de-monstra'ndum, det, som skulle bevisas. Iquique [iki'kä], huvudstad i prov. Tarapa-cå, n. Chile; 34,409 inv. (1926). Staden är regelbundet byggd med breda gator och stora torg. I. är ett betydande handelscentrum och en av landets största hamnar. Stor export av salpeter (bild se pl. vid art. Chile). Järnvägsförbindelser med det inre av prov, och med flera gruvcentra. O.P. Iquitos [iki'tås], huvudstad i dep. Loreto, n.ö. Peru, vid Amasonfloden, som är segelbar hit; 20,000 inv. (1927). I. är ett betydande handelscentrum; export av bomull, tobak och kautschuk. O.P. Ir, kem., tecken för grundämnet iridium. Irak (arab. al-'Iräk, närmare bestämt al-'Iräk al-'arabi, ”Det arabiska L”, till skiilnad från al-'Iräk al-'adjami, ”Det persiska L”), konungarike, omfattande större delen av Mesopotamien med angränsande delar av Arabien och Kurdistan, beläget mellan 28°53' och 37° 20' n.br. samt mellan 39° och 48°26' ö.lgd (se karta vid Persien). Areal 370,977 kvkm.; 2,849,282 inv. (1920). Huvudstad Bagdad. — I. omfattar utom slättlandet de nordvästligaste utlöparna av de tertiära s. persiska randbergen och Zagros-systemet, liksom de till dessa utlöpare gränsande sydöstligaste delarna av ar-meniska Taurus. Dessa berg äro merendels sterila, ofta karstartade och nå 3,000 m.ö.h. De dräneras av Tigris’ bifloder St. och Lilla Zab och Diala. Nedanför berglandets fot utbreder sig den syrisk-arabiska tafelns nästan golvplana, av krit- och tertiärformationens kalkstenar och gips uppbyggda yta. över denna reser sig i n.v. Djabal Sindjars förkastnings-brant (1,000 m.). En annan rygg, Djabal Ham-rin, bildad genom veckning av slättens lager, stryker fram över slättens n.ö. del. Mellan denna rygg och den arabiska tafelns kant s.v. om Eufrat utbreder sig den övre mesopotamiska slättens kalkstensplatå, som sannolikt uppstått genom en obetydlig sänkning av öken-tafeln. I densamma ha Eufrat och Tigris och — 1243 — — 1244 —