Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ipecacuanha, ipecacuanha-rot, kräkrot - Ipidæ - Ipomœa - Ipoo - Ippolitov-Ivanov, Michail - Ips - Ipsara - Ipsen, Bodil - Ipswich (England) - Ipswich (Queensland) - I. q. e. d. - Iquique - Iquitos - Ir (kemi) - Irak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IPIDÆ
inhemsk i Brasiliens fuktiga skogar, odlad
såväl där som i Främre Indien, Burma, Malacka
och Ceylon. Drogen utgöres av cylindriska,
masklikt krökta, mörkt gråbruna rotstycken.
Beståndsdelarna äro alkaloiderna emetin, 1—
1,4 °/o, cefaelin, 0,5—0,b °/o, samt psykotrin
jämte några andra mindre kända alkaloider. Den
användes i mindre doser som expektorerande
beståndsdel i bröstmedicin samt som medel
mot dysenteri, i större doser som
kräkmedel. J.H.
1’pidæ, skalbaggsfam., se Barkborrar.
Ipomæ’a, huvudsaki. tropiskt el. subtropiskt
släkte av fam. vindeväxter, med o. 300 arter,
oftast slingrande örter, sällan buskar, med hela
till djupt handflikat delade blad och stora,
olikfärgade, oftast ensamma blommor. Den
viktigaste arten är I. bata’tas, sannolikt
inhemsk i Mellanamerika; dess ända till 2 kg.
tunga knölrötter äga stort näringsvärde (jfr
Batater). I. pes capræ (I. bi’loba), en
vanlig strandväxt i tropikerna, är en utmärkt
sandbindare. Åtskilliga arter odlas ss.
prydnadsväxter, ofta under namn av ”blomman för
dagen” (se d.o.). — Ang. I. purga se E x o g
o-n i u m. A.V-e.
Ipoo, javanesiskt pilgift, se H j ä r t g i f t e r.
Ippo’litov-Iva’nov, M i c h a i 1 Michajlovitj,
rysk tonsättare (f. 1859), 1882 musikdirektör i
Tiflis, 1893 lärare i komposition vid
konserva-toriet i Moskva, 1906—22 direktör där, från
1920 dirigent vid Alexander-statsteatern i
Moskva. I. har skrivit symfonier, kammarmusik,
körverk och även några operor. E.A.
Ips, ett släkte barkborrar (se d.o.).
Ipsa’ra, ö i Egeiska havet, se P s a r a.
Ipsen, Bodil Louise, dansk skådespelerska
(f. 1889), var anställd vid Det kongelige Teater
1909—10, 1914—19,
1922—25 och 1927—
30, vid Folketeatret
1910—12 och vid
Dagmarteatret 1911—
14 och 1919—22 samt
är sedan 1930 åter
fäst vid sistn. scen. L,
som gästspelat i Oslo
och Stockholm
(1931), är en ytterst
fantasifull
skådespelerska av nervöst
temperament, lidelsefull
och spirituell i ständig, ej sällan
oberäknelig växling. Bland I:s roller märkas
Lysistrate, Rosalinda i ”Som ni behagar”,
Elmire i ”Tartuffe”, Lady Teazle i
”Skvallerskolan”, Kameliadamen, Svanhild i ”Kärlekens
komedi”, Maria Stuart (Björnson), Fröken
Julie och Alice i ”Dödsdansen”. G.K-g.
Ipswich [i’psQic], county borough och
huvudstad i grevskapet East Suffolk, s.ö. England;
87,557 inv. (1931). I. ligger på v. stranden av
floden Orwell, är stadd i rask utveckling och har
god hamn. Tillverkning av lantbruksmaskiner,
järnvägsmaterial, elektriska apparater, papper,
kläder m.m. O.P.
Ipswich [fpsQic], stad i Queensland,
Australien, vid den segelbara Bremer river, v.s.v. om
Brisbane; 26,233 inv. (1930). Textilindustri,
kolbrytning. O.P.
L q. e. d., förk. för lat. id quod erat
de-monstra’ndum, det, som skulle bevisas.
Iquique [iki’kä], huvudstad i prov.
Tarapa-cå, n. Chile; 34,409 inv. (1926). Staden är
regelbundet byggd med breda gator och stora
torg. I. är ett betydande handelscentrum och
en av landets största hamnar. Stor export av
salpeter (bild se pl. vid art. Chile).
Järnvägsförbindelser med det inre av prov, och med
flera gruvcentra. O.P.
Iquitos [iki’tås], huvudstad i dep. Loreto,
n.ö. Peru, vid Amasonfloden, som är segelbar
hit; 20,000 inv. (1927). I. är ett betydande
handelscentrum; export av bomull, tobak och
kautschuk. O.P.
Ir, kem., tecken för grundämnet iridium.
Irak (arab. al-’Iräk, närmare bestämt
al-’Iräk al-’arabi, ”Det arabiska L”, till skiilnad
från al-’Iräk al-’adjami, ”Det persiska L”),
konungarike, omfattande större delen av
Mesopotamien med angränsande delar av Arabien
och Kurdistan, beläget mellan 28°53’ och 37°
20’ n.br. samt mellan 39° och 48°26’ ö.lgd (se
karta vid Persien). Areal 370,977 kvkm.;
2,849,282 inv. (1920). Huvudstad Bagdad. —
I. omfattar utom slättlandet de nordvästligaste
utlöparna av de tertiära s. persiska
randbergen och Zagros-systemet, liksom de till dessa
utlöpare gränsande sydöstligaste delarna av
ar-meniska Taurus. Dessa berg äro merendels
sterila, ofta karstartade och nå 3,000 m.ö.h.
De dräneras av Tigris’ bifloder St. och Lilla
Zab och Diala. Nedanför berglandets fot
utbreder sig den syrisk-arabiska tafelns nästan
golvplana, av krit- och tertiärformationens
kalkstenar och gips uppbyggda yta. över denna
reser sig i n.v. Djabal Sindjars
förkastnings-brant (1,000 m.). En annan rygg, Djabal
Ham-rin, bildad genom veckning av slättens lager,
stryker fram över slättens n.ö. del. Mellan
denna rygg och den arabiska tafelns kant s.v.
om Eufrat utbreder sig den övre
mesopotamiska slättens kalkstensplatå, som sannolikt
uppstått genom en obetydlig sänkning av
öken-tafeln. I densamma ha Eufrat och Tigris och
— 1243 —
— 1244 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
