IRAK deras bifloder nedskurit sina rätt djupa delar. Blott i dem är konstbevattning möjlig, medan den omgivande slätten uppvisar en mager stäppvegetation. Den bofasta befolkningen är inskränkt till floddalarna, medan slätten behärskas av nomadernas hjordar. C:a 100 km. ovanför den punkt, där Eufrat och Tigris komma varandra närmast, upphör kalkstensplatån och börjar nedre Mesopotamiens 600 km. långa och 200 km. breda deltaområde. Hit har Persiska viken en gång nått, men senare har dess n.v. del småningom igenfyllts av de båda floderna. Nedanför Bagdad börjar den babyloniska lågslätten, det nuv. I.-Arabi. Den bevattnas av en flodarm, som leder en del av Tigris’ vatten över till Eufrat, och längre ned av c:a 80 kanaler och flodlopp, som föra den sistn:s vatten från huvudfåran ut över slätten. Här är vattentillgången allt större, ju närmare man kommer deltats nedre del. Stäppen avlöses snart av lundar av dadelpalmer, och från Eufrats och Tigris’ sammanflöde är floden ända till havet kantad av en oavbruten palmskog. Klimatet är hett och regnfattigt. Dock är vintern kylig i förhållande till den geografiska bredden. Jan. har i Mosul en medel-temp. av 7,o° och i Bagdad av 9,5°. Sommaren är däremot het med 34,i° för juli i Mosul och 33,6° för aug. i Bagdad. Nederbörden är obetydlig och faller uteslutande om vintern. Mosul har en årlig regnmängd av 309 mm. och Bagdad av 227. Konstbevattning har därför alltid varit oundgänglig för jordbruket i större delen av landet (om de nuv. bevattningsanläggningarna se Eufrat och Tigris). Befolkningen utgöres till 2/s av araber, av vilka ett mindre antal äro nomader el. halvnomader, men de övriga leva i städerna el. äro bofasta jordbrukare. I n. i vilajetet Mosul leva c:a % mill. kurder. I städerna finnas talrika judar, i Bagdad utgöra de nära Vs av befolkningen. 93 °/o av alla inv. äro muhammedaner (53 °/o schiiter och 41 °/o sunniter). Folktätheten är 8 pr kvkm. men är synnerligen varierande. I s. I. bo 9/io av befolkningen vid floderna och kanalerna. I n. äro de lägre bergen (Djabal Sindjar etc.) rätt väl befolkade. I Kurdistans berg bo såväl bofasta åkerbrukare som boskapsskötande nomader. I:s huvudnäring är jordbruket. I mellersta och s. delen av landet är jorden utomordentligt fruktbar, och när konstbevattningen omordnats och genomförts i full utsträckning, kan I. föda en mycket större befolkning än nu. De viktigaste sädesslagen äro vete, korn och baljväxter, vilka sås på hösten el. vintern och skördas på våren. Då sår man å andra sidan ris, majs, hirs och sesam och skördar dessa sädeslag på hösten. Ris är det viktigaste sädesslaget i s. I., men ännu större betydelse har dadelpalmen. Rika oljefyndigheter äro upptäckta längs foten av de tertiära veckbergen, ända från Persiska viken till en punkt n.ö. om Bagdad samt mellan Djabal Hamrin och Mosul, utan att rationellt utnyttjande påbörjats. Kommunikationsväsendet är ännu föga utvecklat. Endast på Tigris finnes ångbåtstrafik. Järnvägarna hade 1930 en längd av 1,937 km. Den viktigaste går från Basra längs Eufrat till Bagdad. Den av tyskarna anlagda Bagdadbanan når ännu ej Mosul. Förbindelsen med den turkiska sydbanans ö. ändpunkt upprätthålles ännu blott med automobil. Basra 100 km. från havet är landets enda hamnstad. Totalimportens värde uppgick 1930/31 till 78,5 mill. guld-kr., totalexportens till 44,8 mill. De viktigaste exportvarorna voro dadlar (11,6 mill.), vete (6,5 mill.) och ull (4,3 mill.). — Litt.: W. Willcocks, ”The irrigation of Mesopotamia” (1911); C. Uhlig, ”Mesopotamien” (i ”Zeitschrift der Gesellschaft für Erdkunde”, 1917); L. P. Dana, ”Arab-Asia” (1923). J.F. Historia. I. var en av de viktigaste provinserna i sasanidernas (se d.o.) rike och skyddades av deras vasaller lachmiderna i al-Hira för arabernas plundringar men föll 637 i händerna på de muhammedanska erövrarna, som där anlade militärkolonierna Basra och Kufa Abbasiderna förläde rikets styrelse till I. och grundade där huvudstaden Bagdad. I samband med kalifatets sjunkande makt blev I. skådeplatsen för häftiga fejder; det tillföll 945 buji-derna, behärskades 1060—1194 av seldjukerna, därefter åter av abbasiderna. 1258 erövrades det av mongolerna och blev 1534 provins i det osmanska riket. Mot slutet av 1800-talet började England intressera sig för I. som en station på vägen till Indien. Under världskriget utkämpades fr.o.m. 1914 strider i I. Turkarna i förening med tyska trupper tvingade 1916 general Townsend att sträcka vapen vid Kut-al-Amarna, men 1917—18 erövrades I. helt av engelsmännen, som i freden i Sèvres 1920 er-höllo det som mandatområde. 1921 bildades därav konungariket I.; emir Faisal valdes 28/s till konung. Författningen, av 10/t 1924, stadgade, att I. är en inskränkt monarki, ärftlig på svärdsidan inom Faisals familj. Folkförsamlingen består av 2 kamrar: senaten med 20 minst 40-åriga medl., av konungen utsedda på 8 år, av vilka hälften utses vart 4:e år, och deputeradekammaren med 88 minst 30 år gamla medl., valda på 4 år av alla manliga medborgare över 20 år. I:s gränser ha småningom fastställts; mot Turkiet, som gjorde anspråk på hela vilajetet Mosul, uppdrogs 1925 — 1245 — — 1246 —