Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND
tals kolonister dödades el. fördrevos. En
riksförsamling hölls i Kilkenny 1642 och inledde
underhandlingar med Karl I, som behövde hjälp
i sin strid mot Englands parlament. Genom
irländarnas oenighet och Karls opålitlighet gick
det hela dock om intet. 1649 blev Cromwell
ståthållare och gick över med en här. I.
kuvades med fruktansvärd grymhet. Efter
Drog-hedas erövring dödades alla dess inv. Massor
av irländare fördes till Västindien, andra måste
gå i utländsk krigstjänst. Ulsters katoliker
tvungos att utvandra till Connaught, och det så
tömda landet koloniserades med
skotsk-engei-ska puritaner, för att de ej skulle kunna smälta
samman med den katolska befolkningen.
Planen lyckades ej helt efter beräkning, men den
lade grunden till den för I:s politik så
ödesdigra Ulsterfrågan. Under Karl II var Ormonde
ståthållare och gjorde mycket för välståndets
höjande. Under den katolske Jakob II blev
earlen av Tirconnel ståthållare, avväpnade
protestanterna och bildade en katolsk här. Då
Vilhelm av Oranien 1688 landsteg i England,
flydde Jakob men landsteg med en fransk
hjälphär på I. 1689 och stöddes av en katolsk
resning. Vilhelms segrar vid Boyne ih 1690
och vid Aughrim gjorde dock slut på Jakobs
välde. Den slagna irländska hären under
Sars-field (se denne) försvarade sig tappert i
Lime-rick under mer än ett år. Ett fredsfördrag
slöts, enl. vilket katolikerna skulle återfå sina
rättigheter, men Sarsfield med 20,000 man
skulle utvandra till Frankrike. Fördraget bröts
dock omedelbart av engelska parlamentet, som
de följ, åren införde en mängd mot I. riktade
tvångslagar, de s.k. Penal laws, vilka uteslöto
katolikerna från parlamentet och fråntogo dem
så gott som alla medborgerliga rättigheter.
Katolska skolor förbjödos; biskopar och munkar
tvungos vid livsstraff att lämna landet. En
protestant, som gifte sig med en katolik el.
övergick till katolicismen, kom därmed under
tvångslagarna. Även handel och sjöfart
lamslo-gos genom navigationsakten 1660—63, som
hindrade nästan all export, och den
blomstrande ylleindustrien förbjöds, varigenom 20,000
irländska puritaner tvungos att emigrera. 1723
infördes för I. ett värdelöst nödmynt, som dock
på gr. av Swifts (se denne) satirer måste
indragas. Lagstiftningen mot I. drabbade sålunda
även protestanterna, vilket i viss mån närmade
dem till katolikerna. Under Nordamerikas
frihetskrig blottades I. på trupper, och då
samtidigt krigsfara hotade från Frankrike,
bildades på I. frivilliga trupper, s.k. volunteers.
Med stöd av dessa genomdrev H. Grattan (se
denne) upphävandet dels av handelstvånget,
dels av Poynings act genom den s.k. Renun-
ciation act av 1782, varigenom I:s parlament,
som dock var rent protestantiskt, blev oberoen
de av det engelska och kunde genomföra en för
I:s ekonomiska blomstring viktig lagstiftning.
Franska revolutionen gav de förtryckta nytt
mod, och 1791 stiftade i Belfast advokaten T.
Wolfe Tone (se denne) föreningen United
Irish-men för att ena alla irländare oavsett religion
och härstamning och arbeta för likställighet i
parlamentet. Agitationen blev alltmera
revolutionär, och för att stävja den gav Pitt genom den
s.k. Relief act 1793 katolikerna rösträtt till
parlamentet men ej valbarhet. Sedan konungen
nekat katolikerna likställighet, blev oron allt
starkare, och inbördes strider rasade mellan
den 1795 stiftade hemliga protestantiska Orange
society och den katolska
försvarsorganisationen Defenders. Ett uppror planlades, men den
franska flottan under general Hoche, som
skulle stödja upproret, tvangs av storm att
vända. En ny fransk flotta väntades 1798,
men de upproriskas ledare, Lord Edward
Fitz-Gerald, arresterades och dog i fängelset;
upproret kuvades, innan den franska hären
landstigit, varefter även denna snart måste
kapitulera. Wolfe Tone begick självmord i
fängelset för att undgå avrättning. Ett nytt
upp-rorsförsök 1803 med fransk hjälp gjordes av
Robert Emmet (se denne) men kuvades hastigt,
och Emmet m.fl. avrättades. 1800 hade
emellertid Pitt med hjälp av mutor och häktningar
tvungit parlamentet att besluta union med
Storbritannien, varefter I. i st.f. eget
parlament fick sända representanter till
unionspar-lamentet i London. De förbättringar i
katolikernas ställning, som utlovats, uteblevo och de
irländska parlamentsled:s ringa antal hindrade
dem ständigt att genomdriva sina önskningar.
I stället satte nya tvångslagar sin prägel på
de närmaste 40 åren, och till kontroll av
agitation på landsbygden upprättade ministern
för I. Robert Peel 1814 en halvmilitärisk
poliskår, Royal Irish constabulary, som ägt
bestånd ända till fristatens tillkomst. Genom
skicklig agitation av Daniel O’Connel (se
denne) bildades 1823 den stora
sammanslutningen Catholic association. Då denna genom nya
tvångslagar gjordes olaglig, bildade han genom
att skickligt kringgå hindren New catholic
association, med vars hjälp han med stor
majoritet valdes till parlamentsled., ehuru han
ss. katolik ej var valbar. Konung och ministär
måste då ge vika, och katolikernas
emancipation genomfördes 1829. Katolikerna hade här
med fått medborgerliga rättigheter, en Irish
reform act 1832 förbättrade ytterligare i någon
mån deras ställning, och det förut katolikerna
åliggande tiondet till de protestantiska
präster
— 7 —
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
