Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND
Tusentals framstående personer, som ej haft
med upproret att göra, fördes liksom de fångna
upprorsmännen över till fångläger i Wales och
England, vilka blevo ypperliga centra för
sinn-feinpropaganda. Vid fyllnadsval till
parlamentet uppställdes för första gången
sinnfein-kandidater, som valdes men underläto att
infinna sig, då de ej ville avlägga trohetsed.
Lloyd George, som 1916 blev premiärminister,
sökte förgäves ena de olika irländska
partierna, och då han 1918 ville utsträcka
värnplikten till L, tog sinnfeinpartiet ledningen av en
allmän protest häremot, som England ej vågade
trotsa. Vid nyvalen till parlamentet fick det 73
mandat, medan det gamla nationalistpartiet
blott fick 6 och unionisterna 26. De valda
sinnfeinarna sutto till stor del i fängelse, men
de 29, som då voro fria, konstituerade sig 21/i
i Dublin ss. I:s parlament, Dåil Éireann,
förklarade I. för en oavhängig republik och valde
E. de Valera (se denne) till president och
Griffith till v. president. De flesta häktades,
men de Valera lyckades rymma och företog
en propagandaresa i Amerika, där han tog upp
ett statslån för irländska republiken. För att
ordna home ruZe-frågan beslöt engelska
parlamentet 1920, att I. skulle få ett parlament för
Ulster och ett för s. L, vilka gemensamt skulle
utse ett råd, Council of Ireland, vilket
småningom kunde övergå till gemensamt
parlament. Dåil Éireann hade emellertid organiserat
en egen regering, som erkändes ss. den lagliga
av de flesta sydirländska städernas
fullmäktige, egna domstolar, som allmänt anlitades,
medan de officiella helst bojkottades, egen
hemlig polis, som förträffligt upprätthöll
ordningen och beivrade förbrytelser, egna trupper,
Irish republican army, på o. 200,000 man, och
gentemot det mäktiga engelska
spioneriväsendet organiserade Collins (se denne) ett
överlägset skött irländskt spioneriväsen. Det
passiva motståndet, som i början tillämpades,
övergick snart till ett blodigt gerillakrig med
nattliga överfall på polisbaracker, attentat och
mord. Ministern för I., H. Greenwood (se
denne), ökade de engelska trupperna på I. och
förstärkte polisstyrkorna med de illa
beryktade black-and-tans, så kallade, emedan deras
uniformer utgjordes av en blandning av bruna
kakiplagg och svarta polispersedlar. Polisen,
särsk. black-and-tans, använde snart
huvudsaki. icke lagliga medel. Varje ingrepp från
sinnfeinarna följdes av repressalier: byar
antändes, misstänkta el. misshagliga personer
nedskötos. Från irländsk sida fördes
gerillakriget med stor skicklighet och djärvhet
av Collins, på vars huvud satts ett högt
pris. 1921 skulle föregående års home rule
beslut träda i kraft, och ett Ulsterparlament
valdes med egen regering under J. Craig (se
denne). Sydirland ålades att välja led. till sitt
eget parlament, varvid samtliga 124 platser
besattes med sinnfeinare utan motkandidater,
men ingen av dem infann sig till parlamentets
öppnande. Förhållandena i I. voro värre än
någonsin, och Lloyd George måste börja
underhandlingar. Vapenvila ingicks iah, och de
Valera, Griffith och 3 andra sinnfeinledare
reste över till London. Underhandlingarna
strandade på de Valeras krav att erkännas
som hela I:s statschef. Vid förnyade
underhandlingar deltog Collins i de Valeras ställe,
®/i2 undertecknades traktaten, vari bestämdes,
att I. skulle bilda en fristat; home
ruZe-princi-pen hade sålunda bytts ut mot
dominion-prin-cipen. Trohetsed skulle av parlamentsled.
avläggas på författningen och till konungen i
hans egenskap av imperiets överhuvud.
Fristaten skulle helt råda över förvaltning och
försvarsväsen men övertaga en del av den
gemensamma statsskulden, och sjöförsvaret skulle
överlåtas åt England. Om Nordirland önskade
stanna utanför fristaten, skulle en
3-manna-kommission slutgiltigt bestämma gränserna
mellan de båda områdena. En
generalguvernör skulle tillsättas. En provisorisk regering
skulle utses av det enl. 1920 års home ruZe-lag
valda parlamentet och handha styrelsen, tills
författning antagits. Fördraget ogillades av
de Valera och de extrema republikanerna, men
godkändes av Dåil Éireann med 64 röster mot
57 6/i 1922. De Valera avgick då från presi
dentposten och efterträddes av Griffith. Ordf
i den provisoriska regeringen blev Collins.
Inom republikanska armén fanns ett starkt
parti, som icke ville godkänna fördraget
utan besatte en del viktiga platser, bl.a. The
four courts, högsta domstolens säte i
Dublin, och den provisoriska regeringen kunde
ej hindra dem el. göra sig åtlydd. Då de nya
valen i juni hade gett majoritet åt de
för-dragsvänliga, angrep Collins emellertid The
four courts, vars besättning måste
kapitulera, varvid byggnaden dock sprängdes i
luften med en mina. Efter förödande
gatustrider, varvid hela kvarter raserades, befriades
Dublin från republikanska besättningar.
Striden fortsattes på landsbyggden, där de
upproriska, ledda av E. Childers (se denne),
planmässigt förstörde vägar och broar,
järnvägs-material och telegraflinjer m.m. Griffith dog
av överansträngning och sorg, Collins stupade
kort därefter i ett bakhåll. Bådas plats intogs
av W. T. Cosgrave (se denne). 6/i2 1922
ratificerades Irländska fristatens konstitution av
brittiska parlamentet. Den provisoriska
rege
— 11 —
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
